Strandliv

Stranden vi bodde vid i Tamarindo var lång så vi gick även promenader åt det andra hållet.

Vi var inte de enda som gillade att vara där, en hel del hundar lekte där också.

Alla verkade hålla sams också.

Även den här lilla hunden som bara hade tre fungerande ben, fick vara med i leken.

Lite fåglar letade mat i strandkanten.

Den här var roligast att iaktta, den hade så egen stil.

Den kunde trippa fram lite elegant.

Rusa i full fart för att hinna fånga någon godsak innan vågen tar den.

Eller promenera med värdig uppsyn.

Klampa fram med stora bestämda steg.

Eller bara stirra med en lömsk blick.

Fjärilarna, de var bara eleganta.

Längst bort på stranden fick man vara lite försiktig, bäst var att hålla sig på de öppna ytorna och inte gå in i buskagen.

Kikade in bakom skylten men där syntes inget. Den enda rörelse i kanten mot växtligheten var den här lilla krabban. Den verkade inte ha någon grop att gömma sig i.

Man blir hungrig av att promenera och nu är det dags för lunch.

Strandliv

Läste lite recensioner om Aberdeen Beach och den roligaste var nog den här:

"Overpriced food at the outdoor cafes to much seagulls trying to steal your over priced food. Unless you like seagulls Looking at people with there faces covered avoid at all cost . The worst beach I've been in the uk ".

Men trots att stranden inte fått de bästa recensioner och trots att vi inte hade för avsikt att bada, man väljer kanske inte Aberdeen för en badsemester i september, så gick vi dit för att titta på havet.

Flera mil med fin sandstrand.

Men det var inte många som badade, såg några badkrukor som höll till på vågbrytarna...

...och några som trotsade vågor och kallt vatten och plaskade omkring i strandkanten.

Några åskådare hittade jag också.

Diset och regnmolnen var påfallande och sikten ut över havet väldigt begränsad.

Nätt och jämt man såg fyren ute på udden. Dessutom så började det regna.

Så vi skyndade oss tillbaka till hotellet, väldigt dumt att gå ut utan att ta med sig paraply då man är i Skotland. Är man kanin så klarar man sig ändå, den här mötte vi på vägen tillbaka.

Men skam den som ger sig, har man bestämt sig för att de hur det ser ut vid stranden, och det hade vi gjort, så kan man återvända en dag utan regnmoln. Och se där, nu var sikten bättre. Det var så klart att det gick att se att det låg en hel del fartyg ute och väntade på sin tur att få komma in och lossa.

Nu är det högvatten också.

Fyren ute på udden är inte inbäddad i dimma och man ser till och med den gamla försvarsanläggningen på andra sidan sundet.

Det fina vädret har lockat ut lite mer folk.

Och även badare.

Fast vi lämnar stranden för att besöka den gamla fiskebyn Footdee, eller Fittie som den kallas i folkmun.

Men det tar vi i nästa inlägg.