Lite mer Riga.

Många vackra och rikt utsmyckade hus finns det och visst är internet fantastiskt ibland.

Jag undrar vad det är för byggnad vi står framför, och öppnar maps.me och där visar pilen att vi står framför Svarthuvudbrödernas hus. Information om huset kommer samtidigt upp.

Så nu kan jag berätta att Svarthuvudbröderna var ett brödraskap som bildades av ogifta handelsmän i Livland på 1300-talet. Svarthuvudbrödernas gille var både ett handelssällskap och ett försvarsförbund. Riga var då huvudort i Livland.

Det gamla huset som fanns här skadades svårt under andra världskriget, ryska ockupanter rev det sedan. Huset som står här nu är en kopia av det gamla huset.

Här på torget finns också en liten julgran, den står där som en påminnelse om att Riga var först med att ha en klädd julgran.

Nu finns det förstås diskussioner om vem som var först med julgran.

Tallinn, Estlands huvudstad och Riga, huvudstaden i Lettland, där hävdar båda att de var de
de första städerna som hade en julgran. År 1441 fanns det redan ett julgran i Tallinn och år 1510 i Riga. Fast det kan ju var så att Riga hade en klädd julgran och Tallinn endast en gran.

Träffar också på två katter vid detta torg.

Många gamla pampiga kyrkor och andra fina byggnader finns att beundra i staden.  St. Jacob Catholic Cathedral. 

Fast alla hus är inte lika vackra.

Men tuppen på fasaden var fin.

Torghandeln har kommit igång. Här sälj mycket bärnsten.

Bakom försäljarna står stadsmusikanterna från Bremen. Statyn är en gåva från staden Bremen i Tyskland.

Vi kommer fram till Domtorget.

Där får man passa sig lite så man inte blir omkullsprungen av ett bältdjur.

Vid domkyrkan kan man få utlopp för sin leklust.

En drake bevakar de lekande.

Efter allt promenerande blir man törstig och något att dricka lockar.

Nej! Duvorna får h sitt badvatten ifred, vi kan välja mellan att ta en drink med igelkotten...

...eller ta en bärs. Fast jag är lite osäker på vad de serverar där inne för bärs betyder björn på lettiska.

Dags att lämna Riga och resa mot nästa hamn.

På den här sidan av floden är det inte lika många industrier och kolhögar.

Inget busväder på gång den här kvällen.

Påskresa - Varberg

När vi nu var på tur i Sverige och hade kommit en bit söderut så tyckte vi att det var lika bra att fortsätt lite längre söderut också. Första bensträckaren efter Vadstena blev i Gränna. Hittade en trevlig bänk där, men inget möte blev det av.

I en av alla Grännas godisbutiker var vi in och provianterade lite, där inne hade de inga språkproblem...ibland.

I Bottnaryd  kom vi fram till en vacker bro över Nissan, då kom jag plötsligt ihåg en minnesramsa från skoltiden. Vi ska äta, ni ska laga, undrar om skolbarnen får lär sig den nu också.

Ullared åkte vi förbi, tog bara en bild genom bilfönstret. Finns roligare saker att göra en påskdag än att gå i ett köptempel.

Så kom vi till Varberg.

På hotellet får man lite information om staden.

Tar man trapporna upp till rummet får man lite peppning på vägen.

Varsamhet

Men solen skiner och då kan man inte bli sittandes på hotellet, följ med ut på en promenad.

Vi börjar nere vid hamnen.

Kikar på Kallbadhuset.

Havet har fått sig en hyllning.

Är havet färdigt så ska man väl bada tyckte dessa småflickor.

Fler som badar, fast ingen låg i och svalkade sig så länge i vattnet.

Vi tar en sväng upp till  fästningen också. Går in genom porten där soldaterna tog sina rökpauser förr i tiden. Det har man kommit fram till genom utgrävningar då det hittades mängder av kritpipor just här.

Fortsätter in till borggården.

Ser att det just nu pågår en utställning om Kirgizistan som vi blir väldigt nyfikna på, men i dag är vi för sent ute för att kunna gå in.

Tänker att det gör vi morgon. Nästa morgon kollar vi in öppettiderna på nätet. Stängt på måndagar, ja men det är annandag påsk den här måndagen och stan full av turister. Har de verkligen stängt då. Jo det står STÄNGT med stora bokstäver på hemsidan. Hur som helst vi ska ju ändå ut på promenad så vi går en sväng ändå. Tur det för när vi kommer upp till fästningen så är det öppet och vi kan gå in. Vi påpekar att  det står på deras hemsida att det är stängt, jo de vet det och ska ändra.

Den lilla utställningen av Kirgizistan var väl inte värd inträdet men det var det övriga. En bra och informativ utställning om både fästningen och Sveriges historia. Är du där så passa på att gå in. Kulknappen, Bockstensmannen och en massa annat kunde vi beskåda.

Vi fick även reda på att det fyrkantiga hålet på sjösidan som vi undrat över, var en damm för att samla ihop dagvatten.

Sedan tog vi en promenad ner på stan.

Även den här staden har mönster mitt  i gatan, kan det där möjligtvis symbolisera vågor.

Där nere var det ganska folktomt.

Våren hade kommit långt här nere, det blommar rejält i alla rabatter.

Här doftade det underbart av alla hyacinter. 

Körsbärsträden stod i blom redan på annandag påsk.

Något som liknade en väggmålning hittade jag också.

Snygg dekor på hotellets hiss.

Wait, wait!

Nu har vi hamnat i Galle som är Sri Lankas fjärde största stad.  Staden har en lång historia och i korta drag så kom 1505 en portugisisk flotta hit, den var på väg till Maldiverna men hade hamnat på fel kurs och tog skydd i Galles hamn. När de nu ändå var här så byggde de en befästning i Galle, Svarta fortet. Handlingskraftiga resenärer på den tiden, vad de som redan bodde där tyckte om det, det förtäljer inte historien.

Det sägs också att det staden fick sitt namn av att de hörde tupp gala och eftersom gala heter galo på portugisiska blev det Galle. Finns flerförklaringar till namnet men den med tuppen är lite roligare än de andra.

Vi tar en promenad i staden, går in genom porten i muren.

Tänker besöka den holländska reformerta kyrkan, men av någon anledning är den stängd i dag.

Fortsätter vår promenad i de trånga gränderna.

Kommer ner till Fyren vid Utrachtbastionen där man kan promenera på murkrönet och få en fin utsikt ut över havet.

Men innan vi kommer dit så stannar jag till vid ett café och läser på skylten utanför, kul text tycker jag och tar en bild. Ägaren står bredvid och frågar var jag kommer ifrån.

Sweden svara jag och då får han bråttom. 

Wait, wait, säger han och försvinner in till sin lilla servering, wait säger han igen innan han försvinner.

Klart jag väntar lite nyfiket på vad det är han vill och ut kommer han med den här skylten som han mycket stolt håller upp.

Trots de lovorden om den allra bästa glassen någonsin så blev det ingen glass för mig då, vinkade till pojkarna i de muslimska skolan och gick iväg för att äta lunch istället.

Sedan tog vi farväl av gruppen och begav oss tillbaka till Colombo för några avslutande dagar på egen hand.

                                                                  föregående

Swan River till Perth.

I dag ska vi ta en flodtur på Swan River, vi åker från Fremantle till Perth. Floden hette från början Swarte Swaene Revier efter de svarta svanar som lever här. Vad den holländske upptäckresesaren Willem de Vlaming tänkte när han kom hit 1697 och fick se de svarta svanarna, kan man bara föreställa sig.

Vi tar oss ner till hamnen och spanar ut över Indiska oceanen, skulle vi segla ut här så hamnade vi troligtvis på Madagaskar så småningom.

Fast i dag är det tydligen storfrämmande på ingång.

Det är ett franskt örlogsfartyg som kommit på besök.

Här nere vid hamnen finns också det Maritima museet, arkitekturen får mig att tänka på operahuset i Sydney.

Vi får en trevlig tur på floden, jag spanar efter de svarta svanarna, men än så länge ser vi mest lyxiga hus som kantar stranden. Gina Rinehart en australisk multimiljardär bodde här men sålde nyligen sitt hus för summor som man knappt kan föreställa sig i fantasin. Om inte jag missuppfattade summan så lär det huset ha gått för 85 miljoner dollar.

Finns fler stora och överdådiga hus utefter floden.

Men nu var det de svarta svanarna jag ville se och spaningen ger resultat, de finns här fortfarande.

Alla svarta svanar härstammar från Australien. Churchill lär ha fått med sig några hem när han var hit på besök.

Det finns även andra som håller till på den floden, alla är inte lika vackra och stillsamma som svanarna. Den här mannen med sin leksak var tämligen irriterande där han lekte i svallvågorna efter vår båt. Han var värre än flugorna i Fremantle där han zick zackade fram bakom vårt båt.

Vi kom i alla fall fram till Perth.

Vi tuffar in till hamnen.

Här står Swan Bell Tower där tolv av de arton klockorna härstammar från  St Martin-in-the-Fields i London. 

I Perth tar vi en liten promenad och beundrar arkitekturen.

För de shoppingsugna finns det gott om tillfällen här.

Men shopping och traska i staden  är inte så skönt så vi åker till Botaniska trädgården. Här som på mängder av ställen i Australien finns det minnesmärken över alla de som stupat i krigen.

Här har man fin utsikt över Perth också.

Trädgården prunkar av blommor, träd och en hel del fåglar.

Röd kängurutass.

Gul kängurutass.

Red Wattlebird eller Rödflikig honungsfågel.

Men det är varmt och soligt och några vill åka och bada så vi styr kosan till stranden, en del skyndar snabbt ner till vattnet...

...fast jag har hört att här ska finnas en del papegojor och går iväg och letar efter dem.

Fast papegojorna hade dragit iväg till den närliggande golfbanan så jag fick nöja mig med några rödflikiga honungsfåglar. De är också fina.

Fast när några damer poserar för en bild nere på stranden så kan jag inte låta bli att hänga på. Damerna skrattar gott då de ser det. Glada australiensare som bjuder på sig själva.

Sedan återvänder vi till Fremantle.

Road trip north XIV - Hemåt

Ibland händer det något oväntat, ibland kan det vara något trevligt men andra gånger något som man kunde ha varit utan.

Orsaken till Kirunabesöket var, som jag sa i förra inlägget, att hälsa på släkten och framför allt den äldre generationen. Min näst äldsta morbror bor i Vittangi och dit styrde vi kosan den här morgonen.

Strax efter Kiruna finns det en viltövergång, men renarna verkar inte använda bara den för att ta sig över vägen, för vi såg en hel del påkörda renar ligga utefter vägen.

Klart släkten där också ska vara med i min blogg, kusin Kicki följde med på besöket, här i samtal med moster Gunvor.

Den obligatoriska gruppbilden med morbror Gustav. Så glad över att få träffa dem.

Morbror Gustav ville visa något i källaren och det var då det oväntade och onödiga hände, det bara small till i mitt knä och gjorde otroligt ont, jag kunde inte stödja på benet sedan. Jag halkade inte, ramlade inte utan något gick bara sönder. Bara så där...

Det blev en smärtsam men ändå så trevlig kväll och natt hemma hos kusin Kicki i Skaulo. Vi pratade och pratade minnen och njöt av att äntligen få rå om varandra. Skaulo är gannbyn till Puoltikasvaara där bodde min mormor och morfar, de bodde i det röda huset i mitten på bilden. Så här såg byn ut när jag var liten och tillbringade alla somrar där.

Det här är min morfar som var lappskomakare, på den här bilden är han 80 år och syr fortfarande lite. Han hade inte gått i skola så många år men klarade ändå av att sköta även posten i byn. 

Efter en övernattning i Skaulo med mycket prat och många gemensamma minnen så blev det snabbare resa hemåt.  Fotostopp blev det inte många och de få som blev var bara från bilen.

Akkats kraftstation i närheten av Jokkmokk.

I  Jokkmokk hade jag tänkt mig ett längre stopp, men i brist på gånghjälpmedel så blev det en liten tur med bilen i byn. En promenad var inte ens att tänka på, kunde ju inte stödja på mitt ben och inte böja knät heller. Önskade att jag haft kryckorna med, men efter att ha varit bra så länge och kunnat gå hur mycket som helst var det inte något jag ens funderade på att packa med. Fin kyrka har de i alla fall i Jokkmokk.

Snygg rondelldekoration av snö också. Fast den var nog snyggare innan det börjat töa.

Så kom vi till Polcirkeln på svenska sidan.

Ingen aktivitet där nu på vintern.

Å så varnades det för ren. Förr var det alltid svarta plastsäckar som satt uppe för varning, nu var de ofta blå.

Och renar på vägen var det ofta på den här sträckan. Man fick köra försiktigt.

Väglaget var som gjort för dubbdäck.

En vacker vit ren, men den ser lite avklädd ut utan sina horn.

Gång efter gång dök det upp renar på vägen.

När vi kom till trakterna av Arjeplog var det mer tyska bilar som vi behövde akta oss för. De kom i   karavaner om 6-7 bilar, på väg till testbanan i Arjeplog.

Många bilar var maskerade, jag trodde först att de var täckta med snö och inte maskeringstape.

Vid avtagsvägen till Arjeplog hade vi tur för strax efter att vi hade passerat så smällde det där. Lastbil och personbil. Vägen är hal så man får ta det varligt, är man inte van vid det väglaget så kan det gå illa. Så gjorde det för den här tyska testbilsföraren.

Vi stannade inte utan jag tog bara en snabb bild genom fönstret, de övriga i karavanen hade redan vänt om och tog på sina reflexvästar och hjälpte till att varna övrig trafik. Ingen var skadad mer än bilen. Vi for till vårt hotell i Vilhelmina. Jag hade så ont i mitt knä att det var nog med att ta sig till hotellmatsalen för att få lite mat.

Nästa morgon drog vi vidare.

Ett lite speciellt ljusfenomen. En regnbåge rakt upp.

Ser ut att bli en solig dag.

Jag tycker att de här ledningsstolparna ser ut att ha krage och slips.

Hälsingegård.

Övernattade i Bollnäs och fick lite tröst på hotellet.

När man går sakta och måste stanna och pusta ibland så ser man lite mer, det här lustiga "avloppet" fick jag syn på i korridoren på hotellet. Hade mobilen i fickan så det blev en bild.

Ingen promenad men vi hade utsikt från hotellet.

Nästa dag blev det raka spåret hem och så direkt till akuten där jag fick veta att det var menisken som gått sönder. Så onödigt. Kryckor och sjukgymnastik en tid framöver för är du inte i 20-årsåldern blir det ingen operation. Tröstande att få veta att det tar ungefär 6-12 månader innan man är bra igen, men jag hoppas på att kunna ställa undan kryckorna tidigare.