Småvägar och Björneborg.

Då vi är ute och bilar så brukar vi oftast välja de små vägarna och omvägar för att komma till dagens mål. Det blir ett lugnare tempo i bilåkandet och man får se sådant som inte syns då man blåser iväg på de stora genomfartslederna.  Något som jag observerade i Finland är hur duktiga de är på att bygga cykel-och gångvägar vid sidan om bilvägen. Inte bara inne i de större samhällena utan även ute på landsbygden.

Små kustvägar förde oss till en liten plats som heter Edväinen, kan tänka mig att det är full fart här mitt i sommaren men nu var det mer en plats att stanna och sträcka på benen vid, mellan regnskurarna. Här fanns en liten sluss.

Slussen är lagom stor för att ta sig igenom med en liten motorbåt. Det är badförbud vid slussen och här lärde jag mig vad nödtelefon (Hätäpuhelin) heter på finska. Som tur var behövde jag inte använda den.

Trots att regntunga skyar hängde i luften så går det att se vilken idyll det är här.

I Björneborg (Pori) pratades det bara finska och mina försök att samtala med damen på bänken slutade i ett tyst samförstånd. Endast 0,5% av stadens innevånare pratar svenska och den tystlåtna damen tillhörde nog inte den procenten, dessutom var hon ganska stel av sig.

På torget kunde man köpa fisk...

...och beundra de modernt utsmyckade husen.

Björneborg är Finlands tredje äldsta stad och grundades 1365 för att skaffa Sverige bättre kontroll över handeln vid Bottenhavet, men efter några hundra år gjorde landhöjningen att det var omöjligt för större fartyg att segla in på Kumo älv och in till stadens hamn. Här ganska nära älven såg jag Björneborgs vackra kyrka från 1863, i nygotisk stil.

Nära kyrkan en skulptur i lite mer modernt snitt.

På min jakt, här i staden, efter något som kunde påminna om Björneborgarnas marsch hittade jag bara den här statyn på en trummslagare.