Se så stor jag blivit.

Om någon kommer ihåg så hade vi naturens eget BB här vid vår tomt för en tid sedan. Om inte så finns det här. Tiden har gått och jag har inte sett till det lilla kidet, men hinden har varit här på tomten regelbundet och mumsat i sig av mina blommor. Så här ser det ut där det ska växa blommor. Ska även finnas rester av en klematis och några tagetes i den där krukan.

Vill jag behålla blommorna så då får jag hänga upp dem högt.

Det mesta av växterna försvinner på natten.

Här finns det inte heller så värst mycket kvar av den stora lobelian som jag planterade där. Pelargonerna brukar klara sig men i år stryker även de med...

...men det är ju klart, är man liten och ny här på jorden så kan man ju inte veta att pelargonier inte smakar så bra utan måste smaka och så kan man ju spotta ut det sedan.

För i dag när jag kom ut så ser jag rådjuret stå under äppelträdet, jag tror att det är hinden men hon är på grannens tomt och det visade sig att nu har hon lilla kidet med sig även på dagtid. Mamman hoppar raskt över staketet och följer sitt lilla barn ut genom grinden från vår tomt.

Där stannar de och tar för sig av lite vilda rosenbuskar.

Hinden är inte så stor hon heller och kidet kommer nog växa ifatt henne ganska fort.

Kidet har fortfarande spår kvar av de söta fläckarna i pälsen.

Sedan tackar de för sig och traskar lugnt iväg.

Jag börjar nästan tro på det där, att rådjuren inte tycker om gula blommor. Eller så är det så att slumpen gjort att de gula jag har är av den sort som de inte tycker om, för när jag tittar mig omkring så har jag bara gula blommor kvar.

Fast om jag har gula tulpaner så försvinner även de.

En sak är i alla fall säker, jag behöver inte lägga ner så stor möda på att försöka få en blomstrande trädgård. Jag njuter hellre av de fina rådjuren.

Finfrämmande i trädgården.

Jag har inte hunnit vara inne på internet eller kommentera så mycket på bloggarna de senaste dagarna. Måste ju hinna med och uppleva och se vad som händer ute i naturen och när naturen kommer så nära så det räcker med att titta ut genom fönstret eller gå ut på altanen då kan även jag med min halvläkta fot få uppleva den. I tre dagar har vi haft ett rådjur som mer eller mindre bosatt sig i vår trädgård. Ofta låg hon här och vilade sig.

Hon provsmakade de blommor som fanns kvar och verkade trivas ganska så bra här.

Ibland såg det nästan ut som om hon låg med huvudet under "armen" och sov.

I morse tyckte jag att hon såg lite rund ut om magen och hon såg lite trött ut och rörde sig med värdighet. Trots att jag var ute på altanen så traskade hon runt på tomten, men till slut gick hon ock la sig vid häcken.

Mitt antagande om den runda magen var inte helt fel, för i dag så hände det. Naturligtvis var jag iväg på sjukgymnastik just då men min man plockade fram min kamera och fick några bilder på det lilla underverket.

Det lilla kidet är väldigt mycket nyfödd här, kan högst vara någon timme gammalt.

Nu ligger den ute på allmänningen utanför tomten och vi vågar knappt gå ut på gräsmattan för att inte störa.

De fyra första bilderna är tagna med min iPad och de tre sista är det min man som fotograferat.

Förstora bilderna så syns det bättre.

Frukostsällskap.

Har sett att det fotas fåglar genom köksfönstret med väldigt bra resultat också, min fågelmatningsplats är långt från köksfönstret och i morse såg jag att vi fått mycket större besökare vid den än talgoxar och blåmesar. De här gynnarna brukar ofta hålla till där och äta upp fågelfröna som spills på marken eller mina tulpaner. Murgröna verkar vara väldigt gott också. Den här morgonen var det något som skrämde dem och de sprang iväg med vita akterspeglar, de sprang inte så långt utan hittade tydlig något gott vid mitt köksfönster.

Något som var så gott så att de brydde sig inte ett smack om mig trots att jag knackade på rutan, visslade och ropade för att få dem att lyfta på huvudet för en stund, de bara mumsade på. Bocken som var på vår sida om staketet kikade inte ens fram bakom tallstammen.

Sommartid brukar det se ut ungefär så här, då kan jag gå ut och fota dem. Här är det plommon som står på matsedeln.

De är inte lika hungriga då och kan ta sig en paus i gröngräset.

Det var bara en paus från Dubai, det kommer mer senare.

Äntligen har han förstått.

Vi hade en ekorre som var ovanligt klipps och smart. Han hade födgeni och visste hur man öppnade lock för att förse sig av fågelmaten.  Men under vintern måste det ha hänt något med honom för den ekorren finns inte kvar.  Men vi har fått två nya och jag gissar att de är ättlingar till vår förra ekorre eftersom de också är lite gråa i pälsen som han var året runt. Jag fick tips av Lena Holm om att det finns speciella ekorrmatare och har fixat en sådan. Men vår nya ekorre verkade inte fatta vad det rörde sig om, inte ens när jag la en pinne under locket så förstod den hur man skulle göra......ända till härom dagen. Då jag kikade ut så såg jag att nu hade tioöringen trillat ner. Nu satt han vid den nya mataren och verkade undersöka hur det skulle gå till för att få tag på den frestande maten där inne.

Undrar vad det här är för något!

Jag tror jag tar och kikar in.

Får ta huvudet till hjälp.

Mums här fanns det ju godsaker.

Jag tar hela famnen full.

VA! Var det jag som skrämde iväg honom?

Sicken fart han fick!

Nu blir det tyst från mig ett tag, så hoppas ingen har irriterat sig på att det kommit inlägg lite väl tätt från mig de senaste dagarna. Ville få Finlandsresan klar innan jag drar iväg på nya äventyr.  Men mer om det  senare.

Husbocken

Förut hade vi hund, nu verkar det som om vi fått en husbock istället. Flera gånger om dagen kommer han insmygandes på vår tomt och förser sig av de godsaker som finns här.

Just nu är det fallfrukten som hägrar för min vän. När han sedan ätit sig mätt drar han sig tillbaka till en vrå strax utanför grinden och ligger sedan där i flera timmar och ser ut att må så bra så. Verkar ligga och fundera på livets gåtor.

Härom dagen hade han frun med sig också, hon är lite skyggare och smyger fram. Ser nästan ut som om hon tassar på tå.

Upptäcker att jag är ute på altanen och låter plommonen vara.

Tar ett äpple istället. Mums så gott.

Sedan tycker hon att det är dags att dra sig tillbaka.

Efter en stund tycker även maken, vår husbock, att det är lite läskigt med klickandet från kameran och följer efter henne.

Med ett elegant skutt så glider han smidigt över staketet.

Men tydligen tyckte ingen av dem att kameran var så farlig ändå för nästa dag har de hittat en viloplats inne på tomten. De verkar trivas här och har valt ut den hörnan i vår trädgård till sin och återkommer flera gånger i veckan numera.