Road trip north III - Tännforsen.

Vi lämnade Ristafallet, tankade i Åre och fortsatte till Tännforsen.

Här var det verkligen tur att jag hade dubbar under skorna. Halt var bara förnamnet.

Men vattnet forsade och dånade och isen runt omkring var så maffig.

Vissa utsiktsplatser var helt avstängda och för att ta sig dit så var det verkligen förenat med livsfara. Men med telet på så kan man zooma in och se lite av den magnifika isen och bruset där nere.

Även den nedre utsiktsplatsen var avstängd, men bara med en skylt som sa att den var avstängd, fast skam den som ger sig. Visseligen såg vägen mer ut som en iskana men jag klamrade mig fast i staket och räcken och tryckte fast dubbarna i isen med rejäl kraft då gick det att ta sig ner och med samma metod kom jag även upp efteråt. Fast ner kommer man förstås alltid, men det gäller att inte komma nerdansades med sån fart att man hamnar i fallet.

Tur var det att jag vågade mig ner, för det var mäktigt att se det där nerifrån.

Innan vi började kravla oss upp igen från nedre utsiktsplatsen så visade sig en liten regnbåge.

Tog en sista bild innan vi lämnade Tännforsen en solig men riktigt kylig dag.

Road trip north III - Ristafallet.

På vår vinterresa så stannade vi kvar i Östersund för att därifrån bege oss till Ristafallet som ligger ganska nära Åre. Jag ville se hur det såg ut där på vintern.

Ganska så häftigt att se nu när det var snö och ganska mycket is.

Lite för mycket vatten ännu tyckte den av lokalbefolkningen som vi träffade på, men har man inte sett det så här så tycker jag inte man kan klaga ändå.

Tittar man lite närmare på isformationrena så kan man nästan tänka sig in i boken "Isslottet" av Tarjei Vesaas.

Jag har broddar på skorna så trots det isiga underlaget här tar vi en promenad för att se hur det ser ut på håll.

I Åre beklagar de sig för att det varit dåligt med snö i vinter och de befarar att en hel del företag inte ska klara vintern. Får väl hoppas på att det kommer mer snö snart och att det går bra för alla.

Vi far vidare för att söka efter fler fall.

Road trip north II

Vi fortsätter vår vintertripp och lämnar Mora efter frukost. Verkade som Mora tar igen sig inför Vasaloppen för i den stora hotellmatsalen var vi de enda som åt frukost. Sedan vi avnjutit en delikat frukost bar det iväg.

Om det går så brukar vi välja de små vägarna, även om det ibland blir en omväg och i dag tog vi vägen över Lillhärdal.

I Lillhärdal startade den svenska häxprocesserna på 1600-talet genom Gertrud Svensdotters anklagelse mot Märet Jonsdotter 1668. Här miste sex kvinnor livet.

Kyrkan och prästerskapet var inte helt oskyldiga i den processen.

Vi kom fram till Sveg och där var det dags för en bensträckare och den tog vi på Sagoön.

Sagoön är en liten promenadvänlig ö där någon gjort iordning en promenadslinga med fina djur i trä. Det såg ut att ha funnits skyltar som berättade om djuren också.

Synd bara att de flesta av djuren var förstörda.

Färden gick vidare och längre norrut var det inte svaga vägrenar utan glada vägrenar, för nog ser den här ut att småle lite.

Den vita renen poserade inne i skogen istället.

Vad de odlar här vet jag inte...

...men nog ser det mystiskt ut, kan det vara raketbränsle till Tomtens renar?

Då var den här samlingen lättare att förstå vad det är för något.

Några av dem har kanske använts i den här backen. Här var det inga liftköer och ingen trängsel i backen men bra med snö och fina nedfarter. Skalpasset.

I Börtnan hade de ett lite ovanligare rekord. Som om det skulle vara något att skryta med. ;)

Vi passerar en fäbod som jag känner igen från en regnig sommartur i de här trakterna.Svedjebuan

För att till slut hamna i Östersund.

Tog en promenad på stan och fick syn på den här vakthunden innanför en butiksdörr. Den såg aningen avskräckande ut.

Men nästa dag då jag gick förbi, såg jag ingen hund och gick in. Träffade på där inne den goaste och keligaste stora hund. Fick en rejäl kelstund med gosiga Tanja.

Höstpromenad i stan.

Vi hade samlat ihop poäng till en gratisövernattning på hotell och tyckte det kunde vara lite kul att ta den inne i stan. En ovanlig känsla att ta sin lilla övernattningsväska och dra in till stan för att checka in på Grand Hotell, kul att vara turist i sin egen stad.

Blev lite shopping och titt i butiker och så en god middag på Wedholms fisk.

Efter en rejäl hotellfrukost nästa morgon begav vi oss ut på stan, visserligen en gråtrist lördag men slussenbygget måste jag ju kolla in. Ser att stan förändras en hel del mellan varje besök där, här har man gjort det omöjligt för personbilarna att kunna komma fram. Såg flera som tydligen brukade köra där, men fick backa och vända.

Det var plank och väv uppsatt mot bygget, men någon som var lika nyfiken som jag hade gjort kikhål och där passade jag på att ta några bilder ner i det stora hålet som en gång var Slussterassen.

Slussen ser lite svårforcerad ut för båtar.

Ovanför gropen har man byggt nya vägar för bilar och cyklister.

Vi rundar stora gropen och kikar ner mot bygget, men här nere ser man inte så mycket. Så vi fortsätter mot trapporna upp till Söders höjder.

Ingen vidare sovplats.

Och går upp på berget för att få lite överblick.

Ser utgrävningarna på Södermalmstorg, där har utgrävarna gjort en hel del fynd läste jag om i tidningen häromdagen.

De har hittat en tidigare helt okänd gata där husen ligger på rad. Den gatan har sträckt sig längs med den äldre strandkanten av Saltsjön.

Det är en 1500-tals miljö som växer fram i utgrävningarna och de fynd som man gör stämmer inte riktigt med vad man tidigare trott.

Även om det är lite sorgligt att se hur gamla Slussen försvinner så är det lite spännande att se det så här från ovan.

På väg tillbaka kom vi förbi huset där Bellman bott. Det är ett hus i korsvirke som byggdes 1723 och Bellman bodde här 1770-1774 i vindsvåningen. Här skrev han en hel del av Fredmans epistlar.

Vi kom också en sväng förbi Kungsan, inte för att titta på körsbärsträden, utan nu pågick det helt andra aktiviteter. Massor av snö hade forslats hit för att här ska det åkas Barnens Vasalopp.

Vi var lite för morgonpigga för att se några aktiviteter, men å andra sidan kom vi fram överallt. ;) träffade på några kända skidprofiler, bl.a. Pernilla Wiberg så det blev nog full fart där senare på dagen, får hoppas på att inte snön regnade bort.

Till och ned en skidbacke hade de fått till.

Hemma igen så såg jag att i fått besök av en gröngöling, men den var nog lite sur över att ingen fyllt på fågelmataren för den flög och satte sig utanför tomten då jag ville ha en bild på den.

Vitt

Tänk om vi här i stockholmstrakten fick uppleva en ren och vit vinter, en vinter utan saltade vägar och slask.

Bilderna här under är tagna i Kiruna, nästan alla i närheten av Luossavaarabacken. Vita vidder med lite blåtoner, det var min längtan och önskan att få åka upp dit i vinter som gjorde att jag letade fram dem. Få se om jag kommer iväg.