Persongalleriet #210: Tredje och sista från Père-Lachaise

Här kommer de avslutande bilderna från den vidsträckta och vackra kyrkogården i östra Paris.

Nä, nu blir jag sugen på lite mer levande bilder! Mot gatufotot!

/Niklas

Postat 2014-09-24 07:25 | Läst 2110 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Persongalleriet #209: Père-Lachaise i svartvitt

Fortsätter mitt bildspel från Paris största och kanske mest spektakulära kyrkogård.

Smärta eller bröd?

Moss Cross

M N

Slut för idag!

/Niklas

Postat 2014-09-23 06:48 | Läst 1958 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Persongalleriet #208: Cimetière du Père-Lachaise

Har nu förflyttat mig från norra Kalifornien över den nordamerikanska kontinenten och vidare över Atlanten till Paris. Och tidsmässigt sju månader framåt till den sjätte mars i år.

Père-Lachaise är Paris största kyrkogård och för mig innebär den nostalgi och starka minnen från ungdomen från besöken i början av åttiotalet. Jag fick en dryg timme där innan dottern Elin tröttnade. Suget efter lunch kallade också.

Men jag hann förstås med att ta några bilder:

Stora porten mot Boulevard de Ménilmontant.

Några av de levande invånarna på kyrkogården.

Den gula rosen får symbolisera avslut.

Ha en fin söndag!

/Niklas

Postat 2014-09-21 08:01 | Läst 1938 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Persongalleriet #206: Fårlöpning på kyrkogården

Det här blir sista inlägget från Ferndale, Ca. Just innan vi lämnade kyrkogården hände något ganska bisarrt. Det dök upp en flicka med ett får i ett rep.

Hon vände upp fåret i riktning mot en rejäl uppförsbacke.

Och så löpte dom iväg upp för backen...

...och så var dom borta.

Fråga mig inte om det här. Det är för mig ett av livets stora mysterier.

/Niklas

Postat 2014-09-19 07:18 | Läst 2488 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Persongalleriet #205: Kyrkogården i Ferndale, Ca

Ferndales kyrkogård var omnämnd i guideboken som särskilt sevärd så vi gjorde ett besök.

Kyrkogården låg i en backe och längst upp hade man en fin utsikt hela vägen ner till Stilla havet.

Mausoleum.

Mitt i vårt besök hände något oväntat. Men det var min fru Anna-Lena som hade gått en bit i förväg som fick denna lilla naturupplevelse. De två bilderna som följer är det alltså hon som har tagit.