With the mask!

God fortsättning!

Så här kan det se ut med masken på. Kommunikationen kan vara svår dels med ev vakna patienter, kollegor och servicepersonal utanför själva IVA.

Alla måste ha sitt namn utskrivet på en klisterlapp samt vilken funktion de har inne på IVA.

Här förbereder Jenny en ambulanstransport till ett annat sjukhus. Dessa förflyttningar kan vara inom vår region men även till andra regioner. Alltid en risk för patienten men för denna patienten gick det bra.

Några svartvita varianter.

Sköt om er där ute!

Daniel

Dokumenterar du din vardag i Corona-tider?

Hej!

Har äntligen börjat med fas 2 i arbetet med min fotobok om hur mitt och mina kollegers arbetet påverkats av pandemin. Alla fotografier är tagna, nu börjat det tuffa arbetet att få till en bra bok. Kul att ha framöver, ett tidsdokument på hur vi hade det på jobbet under pandemin.

Har du gjort/gör något liknande?

Kommer bli en blandning av egna foton, kollegors mobilbilder, pressinformation, tidningsurklipp, chattar i en salig röra...nåja skall allt försöka följa någon slags tidslinje i boken.

Historiskt larm för Sverige i denna pandemi.

I början gick jag alltid in i förrådet för att se om det fanns utrustning för hela arbetspasset, inte så kul att se i stort sett tomma hyllor. Klart att jag varit lite orolig, ingen vet ju hur sjuk man blir om man får "sjukan". 

Då sex av mina arbetskamrater blev förflyttade till Covid-IVA i 6 månader fick jag tillåtelse att fotografera på Covid-IVA under ett par dagar(för att även dokumentera deras vardag). Blir inga bilder från Covid-IVA i bloggen men väl i boken.

En kort paus utanför Covid-IVA, tid för ett samtal.

Vi inom sjukvården ser oss inte som hjältar. Vi gör vårt jobb. Vi tar oss till jobbet, gör det vi skall på bästa möjliga sätt för våra patienters skull. Det har varit tufft på många sätt, är tufft måste jag tyvärr skriva igen!

Det som stör oss mest förutom det vanliga(chefer, sjukhusdirektörer, regiondirektörer mm) är att se hur "Svensson" inte kan följa direktiv som varit ett mantra sedan dag 1 i denna pandemi. 

Har du symtom, gå inte till jobbet, skolan etc stanna hemma!

Testa dig!

Håll avstånd till andra människor!

Undvik stora folksamlingar!

Tvätta händerna med tvål och vatten, handsprit dödar viruset!

Etc...

Jobbade under Black Friday, hade hur många Covid-19 patienter som helst, oerhört frustrerande att åka förbi alla köpcentrum och se helt fulla parkeringar utanför olika varuhus...allt för en ny billig teve, soffa mm. Där klappas det inte i händerna för oss inom sjukvården!!

Go kväll!

Daniel

I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel