Blivande barnmorskor och sjuksköterskor i Kapoeta, Sydsudan??

Hej igen!

I mitt förra blogginlägg...för 2 månader sedan lovade jag mer bilder från Kapoeta, jag skulle berätta lite vad vi gjorde där. Vi har sedan 2017 gjort flera resor per år till Sydsudan, syftet har varierat. Denna gången skulle vi sjukvårdare försöka sätta oss in i hur hälso och sjukvården fungerade i delstaten, se var våra (begränsade)resurser skulle kunna vara till glädje och utveckling i området. 

Efter ett möte med hälsoministern, läkare och representanten för den nya NGO organisationen(som ansvarade för sjukvården) kom vi fram till att vi skulle prioritera att undervisa på den nystartade  skolan för sjuksköterskor och barnmorskor som sjukhuset själva skulle försöka driva. Det blev vår främsta uppgift under 2 veckor. En liten varning, det blir nog ett rätt långt inlägg/blogg:)

Förberedelser inför de första lektionerna i kvällsmörkret. Bilderna blir i färg denna gången.

En snabbtitt i deras bibliotek tillsammans med representanten från CCM Comitato Collaborazione Medica, en italiensk NGO som tagit över ansvaret för sjukvården i delstaten för några månader sedan. De gav ett bra intryck och hade redan gjort många förbättringar. 

En passande titel på boken. Vid vårt förra besök fanns det 1 läkare för 1 miljon människor!! Nu fanns det 7 stycken glädjande nog men alla jobbar i Kapoeta, i staden. Så ett fokus för våra föreläsningar är att förbereda studenterna att jobba utan ha någon läkare att konsultera, de måste själva agera och fatta beslut om behandling etc.

Efter en kort introduktion och presentation för varandra var det dags att börja undervisa. Jocke som är infektions överläkare började. Passande nog höll de precis på med infektionssjukdomar i kursen. Det blev 2 utmanande veckor för studenterna på många sätt. I stället för att någon bara läste ur en bok för dem så försökte vi introducera lite grupparbeten, rollspel, praktiska moment blandat med vanliga föreläsningar. De fick också själva hålla i redovisningar för varandra, inget de gjort innan. 

Som ni ser var rummet inte direkt anpassat för att ha utbildning i. Ett fönster, en dörr, ström fram till kl 12, minst 35 grader varmt, inga bord...ja listan kunde göras mycket längre.

Marie expert på hud och könssjukdomar hade undervisning om det. Jag som ambulanssjuksköterska undervisade om patientbemötande, hur man undersöker en patient, hur man kontrollerar några viktiga men enkla parametrar(medvetande, puls, andningsfrekvens, temperatur) för att kunna bedöma en patient. Se, lyssna, känn var ledord för mig. Enkel första hjälpen föll också på min lott. 

Patientbemötande, använde den "gyllene regeln". Som du vill bemött/behandlad skall du också bemöta dem du träffar/behandlar. Ett rollspel mellan mig och Marie blev väldigt uppskattat, mycket skratt, mobilerna filmade allt. 

Rollspel i patientbemötande...detta var innan Covid-19(febr-20) så vi tog i hand:)

Här får de testa att hålla ett litet anförande/undervisning.

Nya erfarenheter för dem, nervöst ja men utvecklande tror vi.

Utvärdering, vad var bra, vad kunde gjorts annorlunda etc.

Nu till lite bilder från våra praktiska övningar. Här ovan, hur sätter man en infart(ett dropp). Vi fick improvisera, ett dropp/droppslang med orange saft, en flaska, ja det var armen som man fick sticka/sätta nålen i. Funkade bra men visst behövs bättre utbildningsutrustning, något vi skall försöka få fram tills nästa resa...när nu det kan tänkas bli?? Vi skall i alla fall planera för det i morgon!

De fick testa nålsättning, räkna puls, ta blodtryck, räkna andningsfrekvensen, kontrollera temperaturen samt stabilt sidoläge mm.

Fanns det ingen barnomsorg fick barnen till några studenter vara med, man hjälptes åt med barnvakten ifall mamman skulle agera.

Väldigt söt och snäll(tyst) tös.

Pulskontroll

Kontrollera andningen och frekvensen

Feber?

De flesta har enkla mobiler, bra hjälpmedel när man skall räkna puls och andningsfrekvensen

Blodtryckskontroll

Marie förklarar hur allt funkar

Morris i stolen var en av deras lärare, egentligen en laboratorieassistent som sadlat om

Hello, are you awake???

Andas men medvetslös då skall du lägga en person i stabilt sidoläge

Fundersam...ja det kan man allt vara

Det är vi också, hur skall det gå för dem? Just nu är allt stängt pga Covid-19. Studenterna kan inte gå i skolan men vi hoppas att de kan börja lite senare i höst. Vi vill fortsätta stötta dem på det sätt vi kan. Vi skall faktiskt träffas i morgon för planering av föreläsningar som vi kan spela in och skicka ner som ett komplement till föreläsningar på plats...kanske under 2021.

Det blev långt och har du orkat läsa så här långt är jag impad, en sista bild bara på klassen.

Sköt om er, håll avstånd och hitta ert sätt att njuta av denna dagen!

Daniel

I en annan tid, i en annan del av världen...

Hej!

Hoppas ni alla mår bra! 

Jag är ok, chillar lite vid datorn efter ett dygns ambulanstjänst. Tänker på tiden innan Covid-19, på vad jag/man gjorde och hur man/vi gjorde saker.

Redigerat lite bilder från Sydsudan igår, så naturligt går tankarna dit också. Läser på nätet om hur Covid-19 också drabbat landet, läser om dödsskjutningar i Kapoeta, staden jag var i nu senast. Regnet bara öser ner där nere, gräshopporna äter upp den gröda som kan finnas. Ja listan kan göras lång på utmaningar mina vänner möter var dag.

Igår blev det lite bilder från sjukhuset i stan, här kommer de i svartvitt.

Alla får betala 10 SSP(Sydsudanesiska pund)detta är mindre än 1 krona. Pengarna används för att odla grönsaker som sedan används till mat för patienterna.

Abraham bearbetar jorden för att kunna så. Allt arbete gjordes för hand med som synes ganska dåliga redskap.

Abrahams son hjälper till med bevattningen.

Förmannen 

Mormor med ett av sina barnbarn registreras inför mottagningsbesöket.

Satiro, en clinical officer var den som behandlade patienterna. En clinical officer har sex års vårdutbildning och är ett mellanting mellan läkare och sjuksköterska. Det var lite svårt att sitta med och se hur 24 av 26 patienter fick antibiotika när kanske bara ca 5-6 egentligen hade symtom som motiverade den behandlingen. Det var inte bättre med vilka som fick malaria behandling, 20 av 26 fick det, trots att flertalet hade negativt malariatest!

Vi hade bra diskussioner men han köpte inte mina argument för att vara lite mer sparsam med dessa behandlingar trots han gick emot sin egen regions riktlinjer. 

Idag är Marie med och följer arbetet med patienterna.

Joakim vår infektionsläkare i samspråk med sjuksköterskan som hade ansvaret på den enda avdelningen för vuxna patienter.

På apoteket.

Allt skrivs ner för hand, namn, kön, ålder, symtom, diagnos och given behandling. Det känns som om det är lång tid kvar innan digitaliseringen når hit.

Väntan här med. Ett besök på den öppna "outdoor" mottagningen tar flera timmar. Man får vänta på att registrera sig, på vårdgivaren, på eventuell provtagning, svaret och sedan vårdgivaren igen och till sist vid apoteket.

Äntligen, kanske den här kvinnan tänker. Nu skall jag få min medicin. Apotekaren förklarar hur patienten skall ta sin medicin. Att lämna ut skriftlig information är oftast inte lönt då över 90% av kvinnorna i området är analfabeter.

I nästa blogg skall jag berätta vad jag/vi sysslade med i Kapoeta med omnejd denna gången. Detta var femte gången jag var i Sydsudan.

Önskar er en go helg och håll er friska!

Daniel

Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Hem till byn...Lotimor, Sydsudan

Hej!

Sitter uppe och ugglar, mitt i natten. Det är många bollar/tankar i luften just nu.

I morgon kväll är det planering för vår resa till Sydsudan. Om exakt 2 veckor bär det av igen. Målet är Lotimor, en liten by mitt ute i ingenstans i sydöstra Sydsudan, ett stenkast från Etiopien.

Vi har fyra nya i gruppen som inte varit där innan så vi har träffats några gånger nu för att lära känna varandra lite innan vi åker. Jag vet lite vad som väntar...

Tittar på lite foton, funderar lite på olika personer jag mött som jag hoppas få se igen, vilka sjukdomar vi skall möta, om det är mycket malaria fall mm.

Lite bilder.

Här sitter Magnus och ser ut över Lotimor med omnejd.

På väg ner till kliniken.

Senast var det Loriko, Josef och Anna samt Magnus och jag som jobbade på kliniken. Nu är vi några fler vilket känns bra.

Lorikos fru(glömt namnet).

Malaria test och behandling. I Lotimor hade 20% malaria, i Nanyangachor över 40%! Ett enormt gissel för befolkningen, ffa barnen.

Var det inte malaria så var övre luftvägsinflammationer vanliga te.x. lunginflammationer.

Akeno med sin dotter. Akeno var med i programmet som Korrespondenterna gjorde i höstas. Programmet heter "Att röja en väg".

Kolera en sjukdom som kan död på en människa på 2 timmar. Den här mannen hade klarat sig bra och var snart frisk igen.

Journalföring är viktigt, så även i Sydsudan. Här är den senaste...på en pinne. Pinnen fästs i taket inne i hyddan, så att journalen inte skall bli förstörd.

Vi fick vara med på ett möte med de ledande männen från alla byar runt omkring Lotimor. Lyssna och ta in deras tankar, önskningar mm. Han håller visst på mitt nya favoritlag i engelska ligan, Chelsea:)

Det här är en cool gubbe jag hoppas få träffa igen. Var har han hittat sina kläder?

Det som syns närmast är en sittpall, alla men bär på en. Kvinnorna hinner inte sitta och prata på sama sätt.

Det blev en lite spontan blogg ikväll, inte genomtänkt, blandade bilder. 

God natt!

Daniel

I morgon blir det nervöst...

Hej!

Ja i morgon eftermiddag skall jag försöka berätta lite om mina upplevelser i Sydsudan förra året. Det blir på en sk "60+"-träff i en kyrka i Hovslätt, Jönköping där jag bor.

Det kommer kanske inte så mycket folk men känns lite pirrigt ändå. Var nere i kyrkan ikväll för att kolla att ljud och bild var ok. Hade räknat med 10 minuter, tog 1,5 timme innan vi löst allt strul.

Dåligt genrep blir ett bra...?

Svårt att välja ut rätt bilder så man får en någorlunda "röd tråd" i bild och i vad man skall säga. 

Här 2 bilder som kommer att vara med. Förstora så blir de bäst.

Marie undrar nog vem hon skall börja undersöka:)

Första gången de ser en fotboll! Jag och Josef(han med bollen) fick visa vad man kan göra med en fotboll. Tog inte lång stund dock innan gårdsplanen var full av skrattande barn.

Kanske bäst att skriva var jag är. Stället heter Lotimor, ligger så långt österut du kan komma i södra Sydsudan, intill Etiopien.

Ha de!

Daniel