Nu kan hjälpen nå Lotimor Sydsudan!

Hej!

Nyligen hemkommen från senaste turen till Lotimor i Sydsudan vill jag bara ge en kort rapport. Blir förhoppningsvis mer inlägg framöver.

Jag har i flera inlägg här på FS berättat om ett arbete att få till en väg till ett mycket avlägset område i Sydsudan. Ni får gå tillbaka i bloggen för att uppdatera er. Kortfattat, området är bl.a. svårt drabbat av svält och WFP(World Food Program) har inte kunnat nå området med mat, utsäde mm. Efter vårt första besök i området mars 2017 har vi jobbat för att röja en väg(100 km) för lastbilar dit. Vi har stått för mat till byborna, och deras familjer och utrustning(pangas, enkla sågar mm). Eftersom vi lovat mat ville alla vara med, vilket vi inte riktigt hade förstått. Vi hade räknat med typ 400 personer från 2 byar, nu försedde vi ca 6000 personer med mat i drygt 1 år.

De har gjort ett enastående arbete, slitit hårt för att förbättra sina egna livsförhållanden och öppna upp för utveckling av regionen de bor i. De har själva bett om vägen och har nu själva börjat jobba på en fortsättning till Etiopien som ligger ett "stenkast" från Lotimor. De tillhör en stam, Nyangatom som finns på bägge sidorna av gränsen och är seminomader så de rör sig mycket mellan länderna. Nu några bilder från vägen:)

Sex meter bred väg, buskar, stora stenar, träd och rötter skulle bort. Vår utrustning räckte inte till alla så en del använde vassa stenar för att hugga ner träd och buskar.

Bengt Klingberg är en av initiativtagarna. Här spelar vi in en film om vägen. Kommer att lägga upp den när den är klar.

Nu åker vi till Lotimor:)

Det är fortfarande en tuff, jobbig väg men nu kan lastbilar ta sig fram, vilket var omöjligt förut. För oss med jeepar går resan till Lotimor mycket snabbare. Snitthastigheten på den "väg" vi använde innan var 7 km/h under långa sträckor.

Målet för resan/vägen Lotimor, enligt mig en otroligt vacker plats. 

När vi efter att ha jobbat med sjukvård, brunnar och samhällsuppbyggande arbete lämnade området, mötte vi på hemvägen två lastbilar från WFP. En av dem var på väg till Lotimor!! 

Känslan jag/vi känner går inte med ord att beskriva. 

Vårt arbete i området kommer att fortsätta men nu kan vi i "bocka av" en punkt på listan.

Daniel

Resa med Korrespondenterna i Sydsudan del 2

Hej igen!

Nu fortsätter resan i Sydsudan. Vi har lämnat Kapoeta och är på väg mot Nanyangachor, en övernattning där och sedan den tuffa resan till Lotimor över en platå på över 2000 m höjd. På något som inte kan kallas väg.

En fin Abyssinan Roller med resesällskapet i bakgrunden.

Georg Echom visar vägen för Lena. Georg är MP(member of parlament) politiker, han är Nyangatom, tillhör alltså stammen som bor vid vårt mål Lotimor. En VIP för oss på många sätt.

Vid ett punkteringsstopp kollar Lena och Gert på kartan över området. Gert jobbade med Nyangatomfolket i Etiopien på 70-talet. När jag var i Lotimor i mars visade vi bilder på våra telefoner på Gert och Anita hans fru. Många mindes honom, blev oerhört glada. Självklart skulle Gert alias Atadogi som är hans Nyangatomnamn med på denna resan.

Det är mycket kor i området just nu pga regnen.

Finns det kor finns det kofösare, nästan alla med vapen för att skydda sig från andra stammars herdar.

Den gode herden

Vi har nu kommit till den enda vägskylten jag sett i Sydsudan, mitt ute i ingenstans visar den vägen till Lotimor.

Den enda bilden ni får se på mig:)

Fotostopp

Lite jobb också.

Vad är detta för något kan de kanske tänka.

Min bästa bild här

Det skymmer

Väl framme i Nanyangachor är det mörkt. Vi har varit på resande fot hela dagen. Vi behöver mat och vatten. 

Vi hjälps åt alla, Lena fixar vatten till maten och den sk duschen.

Det blev Ugali, lite grönsaksröra och en rätt som kallas Daga. Daga är torkad småfisk, typ spigg. Luktar och smakar kraftigt. Proteinrikt men inte direkt gott i mitt tycke. 

Vad Linda tyckte om Daga-fisken kan ni nästan ana:)

Nu börjar resan upp och ner för platån, snitthastigheten är 7 km/h, här några bilder på vägen...

Det här blir nog en bra kameravinkel

Våra chaufförer måste verkligen vara uppmärksamma, man måste köra över stenarna på rätt sätt annars är det punka. Denna väg sliter oerhört på däcken, en uppsättning kan kosta 20.000 kr.

Väl uppe på platån fick vi 2 punkteringar samtidigt, ingen i det steniga partiet:) troligen någon spetsig trädrot som orsakade punkteringarna. Lena passar på att intervjua några som nyfiket kommer fram till oss.

Batteribyte

Vi anländer till Lotimor innan mörkret, skönt.

Lotimor ligger väldigt fint. Här ett foto taget från en höjd bakom skolan där vi bodde.

De följande dagarna kunde jag inte följa Lena och Linda så mycket då de var ute och gjorde reportage medan jag och Magnus hade mottagning vid kliniken.

Här är i alla fall Josef som förekommer en del i programmet. Han förklarar för en pappa hur han skall ge medicinen till sitt barn som har malaria. Josef har inte varit i Tanzania utan den tröjan fick han i mars av mig.

Kvinnan på bild är den som följ i programmet. Josef förbereder lite Amoxicillin tror jag.

Lite bröstmjölk är aldrig fel för ett barn här ute.

Linda var alltid i farten, kameran i högsta hugg, även sent på kvällen. Gillade verkligen hennes bilder/film i programmet.

Kvällsmaten förbereds, Ugali, skulle gissa på en seg get eller höna till det.

Lite som att vara ute på hajk...men i en rätt farlig miljö. Utan rätt logistik, vatten mm så skulle det vara svårt att överleva här, i alla fall för en svensk som mig.

Älskar den här miljön, utsikten , värmen och folket här.

En kopp te som avslutning på maten. Efter det blir det en skön "dusch" ute i det fria nere vid pumpen. En helt otroligt skön upplevelse efter en dags hårt arbete.

Jag visar inte någon bild på det...

En kass bild på stjärnhimlen men tänk dig att stå och tvätta sig under denna stjärnhimmel, 25-30 grader varmt, getter bräker, åsnorna skriar och nattskärrorna spelar. Från byn kan man höra sång och glada skratt trots det tuffa hårda liv de har här ute.

Du kan få vara med och göra livet liite lättare genom att bidra till att vägen blir klar. Om du vill/kan sätt in en peng på Pg 290776-4 eller swisha till 1236672174 märk svält så går pengarna till vägbygget. (Vi som åkt hit betalar vår egen resa)

Kolla nu på programmet i kväll eller gå in på svtplay när du har tid.

https://www.svtplay.se/video/15509885/korrespondenterna/korrespondenterna-sasong-19-avsnitt-2?start=auto

Länk till programmet här ovan, markera och högerklicka så funkar det.

Nu dröjer det nog innan nästa blogg, skall till Tanzania tidigt i morgon bitti i 3 veckor. 

Bor du i Jönköpingstrakten så har vi bildvisning ikväll och berättar om vår resa i Pingstkyrkan Jönköping kl 19. 00, sedan ser vi programmet ihop.

Hälsningar,

Daniel

Det enda sambandet är Afrika och Second hand

Hej!

Satt ihop ett bildspel idag. Kände att jag behövde komplettera med 2 nya bilder. 

Hinder på vägen i Sydsudan.

Två skolbarn, Afarer i norra Etiopien nära Djibuti.

I kyrkan på söndag skall vi visa bilder från länder där pengar från Erikshjälpen Second hand Jönköping stöttat olika projekt. I många av projekten har barnen varit målgruppen.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Äntligen så får jag bada i Nilen...eller?

Hej!

Mina bilder från Sydsudan börjar ta slut så det är dags att avsluta vistelsen för den här gången men inte utan ett besök på JCC och Nilen.

JCC=Juba Christian Center, en kyrka alltså. Vi lyckades hitta en plats i den fullsatta kyrkan, vi gick på gudstjänsten som tolkades till engelska.

Varmt och högljutt, har ingen ljudfil tyvärr.

Fullt ös!

Lunchen skulle intagas vid Nilens strand, något jag sett fram emot länge. Nästa gång vill jag åka båt på Nilen.

Vi var tvugna att lämna våra skjutvapen i bilen...jag plockade dock fram mitt i stället! På med mitt 400:a tele här ville jag fota lite fågel...men först Nilen.

 Det blev varken ett bad eller dricka trots det ser så ut. Medan vi väntade på maten gick jag omkring och fotade lite fågel så nu kommer en drös fågelbilder.

En liten Varan slank ner i vattnet.

Nilen är en viktig transportled för folket i Sydsudan. Med så fruktansvärt dåliga vägar är det inte fel att använda sig av floden, något som gjorts i tusentals år. Här en kotransport motströms.

Människor och varor på väg norrut.

En del får ta det lite lugnare, såg svettigt och jobbigt ut.

Det är väldigt strömt i floden, träd, grenar och en massa sjögräs flyter snabbt förbi.

En svensk drillsnäppa måtro?

På spaning efter lite mat.

Vi fick vår mat, pepparstek kommer jag ihåg att jag käkade, gott! Jag har haft en fantastisk tid i Sydsudan. Träffat på så många härliga människor, fått nya vänner och lärt mig så mycket. Hoppas återkomma framöver, just nu när jag skriver detta är några vänner på väg ner, de skall vara där i 6 månader...lite mer lönt än mina två veckor.

Let´s fly away!

På återseende!

Daniel

UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon

Hej!

Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!

En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.

För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?

Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.

Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!

Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.

Områdeskarta.

Som vilket villakvarter som helst?

Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.

Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.

Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?

Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.

Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.

Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.

Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.

Ambulansgaraget.

Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.

Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!

Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.

Gott om FN bilar och gott om bruna glador.

Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...

...varmt?

Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.

Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.

Ta´t försiktigt Björn!

Ha de gott vänner!

Daniel