Den enklaste av skolor hos afarerna, Etiopien

Salamno!

Vi kör allt längre in eller ut i ödemarken känns det som. Det är bitvis mycket torrt och dammigt men där kanalerna från Awash-floden rinner odlas det och är lite grönare. 

Här någonstans skall det ligga en liten enkel skola.

Här är det! Några enkla käppar och svart plast som skall täcka kanalerna och dammarna har använts till väggar och tak. Men en skola är det...och barnen kommer!

Här sitter barnen på marken, har ingen bänk att lägga pappret på för att kunna skriva, så det är under väldigt enkla förhållanden undervisningen sköts.

Matematik lektion idag. En efter en fick elever gå fram och göra något enkelt tal. Åldersspannet var stort, det kunde skilja 10 år mellan yngst och äldst i klassen.

Det dyker upp två killar med vapen, det är lokala killar och vi hade inget att frukta från dem. Många män hade vapen med sig, de var inte fientliga på något sätt utan jag tror de hade en Kalashnikov i stället för ett spjut, en slags uppgradering. Det hör till att ha ett vapen.

By hövdingens son, äldst i klassen.

Jag tog en någon extra bild på han. Han ville utbilda sig till läkare för att kunna hjälpa sitt folk sa han. Han har en lång väg att gå för att nå dit men han har börjat sin vandring och det känns gött att kunna stötta killar som han.

En stolt far och tillika byns hövding.

Ställ upp er för ett foto, det var lite svårt att få med alla på bild, de ville inte gruppera sig som en annan ville:)

Jag vill också vara med på bild. Kan nämna att det var helt okej att ta kort på dem.

Medan barnen fick undervisning stod en mamma utanför och flätade något. Skickligt, vet inte vad det skulle bli dock. På ryggen hade hon ett barn...

...med misstänksam blick. Ser ni vad hon har i sin hand? Även hon är uppgraderad med moderna leksaker?? Hur har hon fått tag på den, vad är det? Finns det inget roligare att leka med?

Det är dagens sista bild. 

English summary: More pictures from the Afar distric in northern Ethiopia. We are visiting some small schools to check some projects we are supporting. Very simple school this time.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Daniel

What is your name? Skolbesök hos Afarerna i Etiopien

Salamno!

Den här bilden avslutade min förra blogg, nu får även du följa med in i skolan.

 Afarerna i norra Etiopien är till största delen analfabeter. I ett försök att väcka intresse för skolan bedrivs ett projekt i byn Dupti. Barnen går några timmar om dagen och lär sig att läsa och skriva samt lite engelska.

Så här ser skolan ut på lite håll. Plåttak och en massa störar/käppar till väggar. Funkar bra, släpper in lite luft men inte så mycket solsken.

På väg in i klassen.

Kan jag ta med mig lillebror?

What is your name? Notera även datumet på tavlan, de har en annan tideräkning i Etiopien, vi har nu flyttat tillbaka till 2006.

Vältuggad penna.

Tätt på bänkarna.

Så härligt att se glädjen i deras ögon samt deras fokus trots att vi är inne och stör mitt i lektionen. Det är blandade åldrar i klassen, från 7-8 åringar till tonåringar.

Dessa vackra ögon.

Undervisningen är ganska enkel men bättre än ingen undervisning alls. Det finns inte många statliga skolor i området ännu. Regeringen vill att afarerna skall lämna sitt nomadiska liv och vara mer stationära. På flera håll bygger de därför hus, skolor mm för att förmå afarerna stanna kvar på en och samma plats.

Under en liten rast får vi se hur de bakar bröd utanför skolan.

I gropen läggs glödande träkol, ved, på plåten läggs degen som skall bli bröd.

En liten "rörig" klassbild.

Klockan ringer! Det är dags för en ny lektion för barnen...vi skall dock fortsätta längre in i området.

English summary: The photos above are from a Afar area in the northen part of Ethiopia close to Djibuti. We are visiting a schoolproject.

Ha de!

Daniel

Afar right to Education Project

Salamno!

Kan tyvärr inte hälsningsfrasen på Afar-språket. Vi är nu uppe i Afrikas Horn, i Etiopien nära Djibuti. På Afrikas Horn lever ett nomadfolk Afarerna. De är de som vi skall besöka idag.

Vi skall se hur ett utbildningprojekt bland Afarerna funkar. Vi börjar med att besöka kontoret i Dupti, ett litet samhälle nära Awash floden. Afarerna är boskapsskötare och flyttar oftast med sin boskap för att hitta föda åt djuren. Deras nomadliv är en orsak till att de flesta är analfabeter. 

Kontoret.

Lite genomgång av budget mm.

Innanför kontoret, ett kök av något slag. En kvinna står i röken och lagar mat. Såg grymt snyggt ut i verkligheten, fick inte riktigt till bilden tyvärr.

Jag går ut och sätter mig utanför kontoret, det är lite barn där.

En förkyld liten pojke.

Lite te och en brödbit är inte fel medan mammorna pratar.

Vi har nu lämnar Dupti för att se skolan och träffa de afarer som lever här ute på landet. Området är ett av Afrikas hetaste och torraste. Just där vi är rinner Awash floden. Floden används för att bevattna enorma fält med sockerrör mm.

Vilka enorma horn på korna. Männen har hand om boskapen och är ofta borta länge från sina familjer om inte hela familjen väljer att följa med. 

Väldigt enkla hyddor och inhägnader för djuren.

Fick titta in i en av hyddorna.

Det svarta är plast som täcker kanaler och vattendammar i området, funkar perfekt till en inhägnad för djuren.

Dags att hämta vatten. Trots att det finns gott om vatten tack vare floden är situationen inte bra för de som bor i små byar eller enskilt på landsbygden. I stan är det bättre. Det är inte rent och inga brunnar har borrats. Detta gör att många ffa barn har magproblem, diarreér och mask i magen.

Hon behövde inte gå långt i alla fall...

I nästa blogg skall även ni få titta in i skolan:)

God natt!

Daniel

Juba Teaching Hospital a short visit

Hej!

Ett kort besök men en massa intryck!

Under hela min vistelse i Sydsudan försökte jag besöka olika vårdmiljöer för att se hur de jobbar, vilka utmaningar de möter, vilka mål, visioner de har. Idag hade turen kommit till akuten i Juba.

Några dagar innan var vi på sjukhuset och rekade och bokade ett besök på akuten.

Alla bilderna är tagna lite försiktigt med mobilen.

Johannes fick agera "modell".

Ett staket duger gott att torka kläder på. Som på många andra ställen i Afrika är patienten beroende av att ha några anhöriga som stöttar, någon lagar mat, tvättar kläder. En annan går ut på stan för att fixa fram de mediciener läkaren ordinerar och en tredje sitter hos den sjuke.

Tre är alltså det perfekta antalet besökare hos en patient!

Akuten är en kaotiskt plats, en huslänga med två flyglar, just idag med strömavbrott. I de små trånga korridorerna, fulla med patienter var det i stort sett omöjligt att se något annat än några leenden och ögonen.

Jag har tyvärr inte så många bilder från min dag på akuten desto mer minnesbilder. Jag hade med mig lite sjukhuskläder, handskar fick jag av "Mama Rose". Mama Rose var den bäst utbildad sjuksköterskan och henne skulle jag försöka hänga med. Hon var duktig på engelska så vi fann varann snabbt och snart hade hon satt mig i arbete...inte skulle väl jag bara titta, "du vet ju hur man gör, kolla upp mannen som satt handen i en maskin"!

Jag la om handen, han behöver till röntgen och sedan till operation var min bedömning. Vi tog också hand om en motorcykelolycka, en kvinna med hela låret uppskuret. Motorcykelolyckorna är många och de är ofta svårt skadade.

Mama Rose bestämde nu att våra två patienter skulle till röntgen och försökte ordna fram en ambulans då röntgen inte låg på samma ställe. Vi hade tur, en av sjukhusets två ambulanser fungerade.

Här kommer ambulansen. Nu fick anhöriga till våra två patienter lyfta in dem i ambulansen. Det fanns inget mer än ett hårt plåtgolv i bilen, alla anhöriga hoppade in där bak, chauffören, Mama Rose och jag satte oss fram! På med sirenen och ljusen, helt plötsligt sitter jag alltså i ambulans och åker i Juba, helt overkligt men riktigt kul!

På röntgen fick anhöriga sköta all hantering in och ut ur ambulansen, in och ut ur röntgen, betala röntgen(80 SSP) och sedan tillbaks till sjukhuset igen. Patienterna var ändå ganska svårt skadade med svåra smärtor men ingen större klagan trots det.

Väl på akuten gick jag o Mama Rose till operation och träffade en läkare som höll med Rose att de skulle opereras.

Du vet nu var operation ligger, ta mannen med handskadan och ta honom dit!

Förberedelserummet på operation, det fanns inga bårar så sitt eller ligg på golvet. Jag lämnade över min patient och blev sedan indragen på operation. På operation frågade de om jag hade någon kamera med mig...tyvärr hade jag lämnat den hemma trodde inte jag skulle få fota något, men mobilen var med...

Man amputerade två fingrar och försökte sy ihop ett. Lite tetanus vaccin och lite antibiotika, hoppas han slapp få infektioner.

Skåpet för att se röntgenbilder hämtades från ett annat rum, de hade bara ett.

Efter operationen var mitt besök slut, jag var också rätt trött och slut, det var så mycket intryck. Mama Rose fick min stora sjukvårdsbag(hade en del grejer då jag haft ansvaret för vår grupps sjukvård) som ett litet tack.

Huvudet var och är fullt med tankar om hur olika vi har det i världen, orättvisor etc

Hur hade Mama Rose och hennes kollegor det på akuten under oroligheterna i vintras??

Vi har det bra, glöm inte det!

Daniel

Streetphotos from Juba South Sudan

Hej!

Det första jag fick höra efter att jag blivit välkomnad till Sydsudan och Juba var:

"Ta inga kort! Inte här i stan, absolut inte på poliser och militärer!"

Det var tufft att höra när man är nördig fotograf och besöker ett nytt land. Nu följde jag det...för det mesta...i alla fall:)

Här kommer en drös bilder från mobilen...måste ha kommit åt funktionen av misstag.

En av huvudgatorna i stan. Av någon konstig anledning har lämnat en bit oasfalterad, man skulle kunna kalla det en väldigt lång vägbula.

Vattnet hämtas i Nilen och körs ut till olika bostadsområden.

Dessa flakmotorcyklar användes som taxi och för varutransporter. Importerade billigt från Kina.

En hel dag var militären ute och samlade in sopor, skräp över hela Juba. Militären måste sysselsättas, bidra till samhället. Tror inte de tyckte det var så kul.

Frihetsmonument i Juba. Knappt något folk och jag vågade inte fota där, fick bli ett från bilen.

Juba Swet, ett gym. Hade varit coolt att se hur det såg ut där inne.

Motorcykel taxi.

Här kommer det motorcyklar från alla håll. Antalet olyckor med motorcyklar är oerhört stort i Juba, många dör och många skadas svårt varje dag. Träffade på några offer på akuten men mer om det en annan gång.

Morgonrusningen.

Till vänster fängelset i Juba. Inget ställe ni vill vara på kan jag lova. Sverige har haft kriminalvårdare i Sydsudan för att utbilda och stötta dem så att fängelserna i landet skall bli bättre och humanare.

Live the tune...

Most trusted paint in South Sudan! Nu räcker det tyvärr inte bara med färg för att få landet på fötter...

Daniel