Livet består av många ögonblick, en del förevigar vi genom att ta ett fotografi andra genom att skriva ner dem andra försvinner bara bort i glömska. Mycket sport, natur och tankar om livet i stort, en slags dagbok.

Katastrofövningen Amanda, en katastrof? Del 1

Hej!

Efter några veckors bloggvila är det dags igen. Som en del av er vet jobbar jag inom ambulanssjukvården som sjuksköterska och har varit med på en del övningar genom åren(en del katastrofala).

Denna gången ville jag dock fota övningen och fick lov att göra det. Jag hade med mig min 7D och på den satt min 70-200/2,8 L IS samt min 400D med Sigmas 18-50/2,8. Har inte använt blixt för jag ville inte märkas för mycket under övningen.

Stora delar av sjukhuset var involverat, akuten, operation, IVA, radiologen, administrationen samt vi på ambulansen.

Innan övningen kommer igång förbereds det en del. Det behövs ju "patienter" och de behöver förberedas för att göra övningen mer verklig. Här sminkar Susanne en av aktörerna.

Lite rekvisita behövs.

Nästan klar, visst ser det ganska verkligt ut.

De får inte se för pigga och fräscha ut så ofta "bleker" man ansiktet.

Paleface!

En av dagens hjältar. Han är från Hemvärnet, de har flera "gubbar" som brukar ställa upp som markörer.

Förberedd och kanske lite för glad? Men än har ju inte övningen börjat så de hinner sätta in sig i sina roller.

Aj, aj det ser ut att göra ont!!

Alla markörer får en "roll" de skall spela, de får läsa in sina skador, får lite tips om vad de skall svara på frågor mm.

Sista bilden för idag, får dela upp övningen lite annars blir det en för lång blogg.

Tar gärna emot tips och synpunkter på bilderna, valet att inte använda blixt mm. Har just nu inte tillgång till alla data men har fotat med högsta bländare 2,8(för det mesta) samt ett ganska högt ISO. De flesta bilderna är tagna med min 7D.

Daniel

Inlagt 2011-12-13 16:19 | Läst 2418 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Hej Daniel! Bilderna ser bra ut från mitt håll :) Jag har varit markör en gång, det var spännande och lite nervöst. Det gällde att visa rätt symtom så att ambulanspersonalen kunde priotera, inte helt lätt att varken över/underdriva sina symtom. Minns en tjej som gick in i sin roll som chockad så till den milda grad att hon sprang till skogs skrikande och sjukvårdpersonal fick jaga efter henne och på allvar behandla henne för just det. Hoppas det inte hände på er övning..
hälsn/Catharina
Svar från Daniel Steen 2011-12-13 18:53
Hej Catharina!

Nejdå, det mesta flöt lungt och i denna övningen var huvudmålet att testa sjukhuset, så inga markörer var ute och sprang. Har dock varit med om att en del nästan blivit nedkylda då det blivit väderomslag under övningen.

Tack för din kommentar!

Mvh, Daniel
Vad är det som är katastrofalt? Samma som på alla katastrofövningar i sjukvården?:)
Svar från Daniel Steen 2011-12-13 18:50
Hej Jonas!

Denna övningen funkade rätt bra faktiskt....hmm undrar om det berodde på att jag inte var med??

Det stora problemet med övningar inom räddningstjänsten/ambulansen mm är att de just är för stora, att man inte övar tillräckligt ofta lite mindre övningar för att sätta rutinerna hos folk och sedan ta en större övning. Oftast är det kommunikationen som fallerar.

Kul att du kommenterade!

Mvh, Daniel