En fotoamatörs betraktelser om bilder och sånt

Urnsättningen

 

I går den 31 maj var det urnsättning i Tallbacken på Täby nya begravningsplats. Det var ett riktigt vackert försommarväder med omkring 20 gr. varmt.

Vi var ett litet sällskap som var nävarande vid urnsättningen, och det var Lenas barn Henrik och Christin, Lenas syster Ulla och jag.

Henrik, Ulla och Christin betraktar urnan med Lenas stoft som kyrkogårdsvaktmästaren håller i.

 Kykogårdsvaktmästaren ledsagade oss till platsen där urnan skulle placeras. Vi blev tillfrågade om någon av oss anhöriga ville sänka ned urnan i den förberedda graven.

Här sänks urnan med Lenas stoft ned i den förberedda graven av Henrik och vaktmästaren.

Efter det att urnan sänkts ned så läste vaktmästaren en dikt, och sedan lämnade han oss för att vi skulle få en liten stund med våra tankar.

Här bakom Tallbacken är graven placerad, och Tallbacken är ett forntida gravfält så den är fornlämningsskyddad berättade vaktmästaren för oss, så därför blev platsen för urngraven en bit nedanför. Den var smyckad med björklöv så det är det som syns i bildens högra nedre  hälft. 

Nu har vi kommit ytterligare en bit på väg och dagarna går med mer eller mindre fasta rutiner. Men det känns forfarande mycket tomt här hemma , framför allt att inte ha någon att prata med.

För två år sedan var vi och gratulerade min dotter Susanne i Lindesberg och då var det också ett strålande försommarväder. Då anade man inte mycket om vad som senare skulle komma. 

Lena och Ove skrattar gott åt något 31 maj 2008

Nu har jag skrivit färdigt  för denna  gången.

Ha det gott

Stig

Inlagt 2010-06-01 00:16 | Läst 8072 ggr. | Permalink

"Vilken otroligt fin plats för den sista vilan. Alltid tragiskt när våra nära och kära går bort. Men dom finns ju alltid kvar i våra hjärtan och sen har vi ju fördelen att ha bilder i arkiven som väcker fina minnen."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Vilken otroligt fin plats för den sista vilan. Alltid tragiskt när våra nära och kära går bort. Men dom finns ju alltid kvar i våra hjärtan och sen har vi ju fördelen att ha bilder i arkiven som väcker fina minnen.
Svar från Stican 2010-06-02 23:25
Hej Micke och tack för dina vänliga tankar. Platsen är mycket fin och när jag såg den första gången så var det fortfarande vinter. Men nu så är den nog som vackrast med mängder av blommor och fågelsång.
Stig
Vilken fin plats! Och många vackra minnen har du. Du måste se till att skaffa dig ett socialt liv av något slag nu, så att inte ensamheten trycker för mycket! Jag skulle nästan vilja säga att det är en plikt du har mot dig själv. Men du kanske redan har det, jag hoppas faktiskt det.
Svar från Stican 2010-06-02 23:35
Hej Ernst. Nu är jag glad att jag har mina bilder att titta på för de väcker många minnen till liv. Nu försöker jag verkligen att träffa lite vänner och även mina barn så ofta jag kan.
Till helgen var det meningen att jag skulle besökt en av mina döttrar som är bosatt i Lindesberg, men en av mina hundar har blivit sjuk så vi får skjuta på det besöket en tid.
Stig
Vilken fina plats ni valde till Lena. Där kan du slå dig ner och prata med Lena om det ena och det andra när saknaden känns tung. Och där kan du sitta och tänkta på allt fint ni fick uppleva under eran tid tillsammans. Men jag förstår att det känns tomt och konstigt att gå där ensam nu när du har haft henne vid din sida. Skickar en styrkekram till dig genom etern.
Kram Pia
Svar från Stican 2010-06-02 23:43
Tack Pia för din varma omtanke. Jo den platsen lämpar sig säkert för att sitta och tänka på vår tid vi hade tillsammans.
Det är sant att det är tomt här, och kanske särskilt vid måltiderna att inte ha Lena att prata med. Men det går trots allt även om det är trist.
En stor kram får du tillbaka.
Stig
Förstår att det känns tomt. Är nog bra om du ser till att odla de goda relationer du har och inte bara blir sittande hemma. att sorg drabbar oss alla är ingen tröst, men i någon mån är det till hjälp om det finns vänner att dela livet med, som man kan prata med, eller bara vara tillsammans med. Sörja är rätt, men ibland kanske man måste göra som barn gör gå ur sin sorg och göra något annat, unna sig att leka.
Svar från Stican 2010-06-02 23:52
Tack så mycket Urban för att du bryr dig.
Försöker nog att ta kontakt med både mina barn som jag träffar och även några goda vänner har jag varit hembjuden till här om kvällen. För ett par veckor sedan var jag ute och spelade golf med ett par andra vänner, så jag försöker nog.
Sedan försöker jag att komma tillbaka på banan igen när det gäller foto. Försöker att ha kameran med mig så ofta det går, och hoppas att det skall bli något lämpligt att plåta.
Stig