Envishet lönar sej i längden!

I år skulle det äntligen bli verklighet med tjäderspel och tid avsatt för många nätter i gömslet på spelplatsen. Gömslet sattes på plats redan i början på april och första övernattningen blev några dagar senare. Redan långt innan skymningen installerade jag mej i den varma sovsäcken och fick ganska omgående höra flera tuppar flyga in på nattkvist ackompanjerade av en ropande slagugglehanne. Spänningen på topp med andra ord. Vaknade tidigt med spänd förväntan men blev rejält besviken då inte en enda tupp spelade, det hade börjat blåsa halv storm... Detta mönster upprepade sej under ytterligare fyra morgnar där störningsmomenten i tur och ordning blev 10 cm blötsnö, hällregn och ytterligare stormnätter. Efter fem försök hade jag inte ens haft en tjäder i sökaren! Medans mina kamrater som var där före och efter mej levererade bild på bild. Men jag är inte bitter (bara lite...) och beslutade mej för att göra ett sista försök. Bära eller brista. Även denna morgon startade trevande men jag hade trots allt några tuppar i direkt närhet av gömslet. Strax efter kl 8 fick den närmaste tuppen nog av sin närmaste revirgranne och gjorde några rusningar mot den. Å äntligen fick jag mina efterlängtade spelbilder på aprils sista dag i denna fina naturskog!