Förmodligen inte. Vem ringer numera? Viktigare är att det går att köra diverse meddelandeappar och Facebook.

Fungerar ibland när jag råkar använda denna funktion ;-)

Exakt, men det sorgliga är att högre siffror säljer. Många verkar ju inte veta vad megapixlar är utan tror att det betyder bättre bildkvalité och att deras bilder kommer bli sååå mycket bättre med massa fler megapixlar! Men precis som du säger så kollar ju de flesta bara på bilderna på smartphone-skärmar och då spelar det ingen roll om bilden t.ex är 12MP eller om den är 100MP+. Fast även på större skärmar lär man inte se nån jätteskillnad gällandes smartphone-bilder då de små objektiven ändå sätter begränsningar för upplösningen.

Martin, det låter som om du behöver skaffa en ny telefon, om du tror att skärmen på en modern telefon är så dålig.

Jag tycker tvärtom att det är en ganska sund utveckling. Bildkvalitén från digitala kameror har varit tillräckligt bra under många år nu för att både betrakta på skärm och skriva ut i hyfsat stora format. Jag vet ju att du är förtjust i din digitala "mellanformatare" men trots de mjuka övergångarna mellan färger, ljus och mörker samt den fina skärpan så bör dina bilder till 90% alltid bedömas utifrån sitt innehåll, komposition och sånt som inte har med det tekniska att göra. Och det helt i sin ordning.

Innehåll trumfar helt enkelt teknisk kvalitet med all rätta. Och, att konsumera bilder på en hyfsat modern mobil är inte så dumt som det låter. Jag satt i min soffa och tog fram en av mina bilder på Flickr och insåg att bilden på läsavstånd inte är särskilt mycket mindre än den skulle vara på min 40-tums TV några meter i från soffan. Bästa sättet att uppleva bilder om man inte har dem utskrivna i stora format kanske är att betrakta dem på en iPad?

Fredrik skrev: "Innehåll trumfar helt enkelt teknisk kvalitet med all rätta."

Det beror på. Ofta håller jag med om det, men det finns tillfällen då det är trevligt att nörda in på teknisk kvalitet, ungefär som när man lyssnar på en riktigt duktig musiker och kan höra hur tekniskt duktig den är, t.ex. en sångare som kan ta toner man inte trodde var möjliga, eller en violinist som gör obegripliga saker.

Erland: Haha! Nejdå, det tror jag inte. Men den är ju så sabla liten att antal pixlar hos kameran är tämligen irrelevant.

Fredrik: Jag håller inte riktigt med även om du har en poäng. Jag tittar visserligen på bilder på en 5k-skärm, men även om jag hade haft lägre upplösning så hade jag suttit närmare skärmen än motsvarande en 40-tumsteve på några meter. Just nu har jag ganska precis armlängds avstånd till 27"-skärm.
Sen finns det ju inget som säger att bara för att bildens innehåll är avgörande, så är bildkvaliteten oviktig. Den kan vara väldigt viktig, beroende på vilken typ av bild vi snackar. Ansel Adams, anyone?

För mig är både innehåll och bildkvalitet viktiga i de bilder jag gör. Främst när jag tittar på dem själv såklart. När de skalats ner är skillnaderna mot enklare utrustning inte så stor även om den kvarstår i viss mån (färger till exempel).

Hur som helst vänder jag mig emot det ironiska faktum att nu när mobilkamerorna börjat bli riktigt bra så tittar ändå nästan ingen på en skärm där det har nån betydelse. För tio år sen hade det spelat större roll, men nu är det mer skitsamma. Och det beror förresten inte bara på bildkvallan i sig utan även det raska flödet. Man tar sig inte tid att titta ordentligt, utan det är ett ögonblick på Instagram på sin höjd. Tråkigt, tycker jag.

Per: när det gäller musikspisande så vill jag nog hävda att det tekniska är sådana saker som förstärkarkvalitet, kodning, kHz – dvs. hifi-nörderi. När det sen kommer till kritan så kan inte ens experter höra skillnad mellan 128-bitars mp3 och en SACD-skiva. Musikupplevelsen blir för de allra flesta tillräckligt ok ur en billig musikanläggning för att man skall kunna beröras av musiken, höra melodin, rösten, instrumenten, dvs innehållet i ett stycke. Vad en sångare och en violinist kan göra för fantastiska saker har som jag ser det inget med det tekniska i avlyssning att göra utan är en del av innehållet.

Martin: Jag har själv turen att sitta framför en iMac 27-tum från 2017, vars skärm skall vara väldans bra. Men, vems bildfiler kan jag betrakta högupplöst annat än mina egna? På Flickr kan man ju förstås numera lägga upp högupplösta grejor men hur många vill göra det då de är rädda för att få sina bilder stulna? Och hur många av dem som trots allt skapar så pass bra alster att man vill titta på bilderna lägger upp högupplöst på Flickr?

Instagram är alldeles utmärkt om man tar det för vad det är, dvs ett snabbt sätt att hänga med vad ens favoritfotografer sysslar med. Och det är upp till dig hur lång tid du vill spendera på en bild. Vill man fördjupa sig så kan surfa till deras sajter och kanske se en större version av en specifik bild.

Apropå just Fujifilms GFX-serie så känner jag en fotograf som precis som du äger en 50R och jag skämtar med honom om att jag inte förstår varför han fotar med den kameran då bilderna oftast lika gärna kunde varit tagna med en modern smartphone. Samma förkastliga 4:3-format ;-) t ex. Och ingen skillnad på Instagram eller Facebook om inte bilden har ett kort skärpedjup. Nä, för att en 50R skall komma till sin rätta torde man väl printa stort och hur lätt blir det då att dela med sig av sin fotografi?

Apropå högupplösta bilder så var jag och kikade på utställning med bilder av Mark Power på Magnum-kontoret i London. Där kan man prata om detaljer. Han fotar med Alpa storformat-kamera med film. Printarna var stora men tyvärr så bar jag linser den dagen och insåg att min syn med dem på inte fungerade att syna bilderna nära. Tur som var så var det bildernas innehåll som var viktigast, vilket gjorde att jag kunde avnjuta utställningen utan "pixel-peeping"! :-)

Fredrik: För min del räcker det utmärkt med att jag kan se mina egna bilder i vettigt format. Instagram har ju förstört halva internet eftersom bilderna är så små att det inte är nån vits att kolla på dem mer än två sekunder. Och alla använder Instagram. Jag FATTAR inte varför man envisas med en sån skittjänst. Urk!
Varför vill du "hänga med" i vad dina favoritfotografer gör om du ändå bara för se frimärkesversioner av deras bilder? Obegripligt för mig:-)

Fredrik: det tekniska framförandet av musiken är väl så intressant, och det beror i många fall en del på kvaliteten på det instrument som används. Det går mycket väl att njuta av ett bra innehåll i musiken utan att framförandet är perfekt eller att instrumenten är av toppklass, men ibland är det som sagt njutbart att lyssna på det tekniska.

Samma sak när det gäller fotografi. Den fotograf som kan hantera sin kamera bra och har en tekniskt bra kamera kan åstadkomma tekniskt bra bilder helt oavsett "innehållet". Ibland är det en njutning att bara ägna sig åt tekniskt nörderi.
Suddighet och lutande horisonter kan f.ö. försvåra för betraktaren att njuta av innehållet. ;-)

Martin: Du avslutar visserligen med smiley men jag tycker att det låter rätt sorgligt att du menar att det räcker att du kan se dina egna bilder i ett vettigt format. För att dra en parallell till musik: du har en hemmastudio med bra grejor och du kan spela gitarr, trummor, klaviatur och bas. Du skapar musik som du sedan sitter och lyssnar på med perfekt ljud. Andra artisters musik ratar du eftersom du inte tycker att radio och Spotify håller kvalitetsmässigt utan du måste ha tillgång till mastermixar – annars duger det inte! Kanske haltar jämförelsen en aning men att mestadels sitta och glo på sina egna alster på en bra skärm verkar ju vara att begränsa sig nåt enormt.

Jag förstår inte hur du orkar med att beklaga dig över Instagram så pass ofta. Man envisas nog med att använda tjänsten för att den är allt annat än skit för andra än du själv. Är det verkligen så svårt att ta mig på orden när jag säger att jag finner Instagram ypperligt för att på ett snabbt sätt ta del av duktiga fotografers alster? Knappast obegripligt. Och det finns ingen tvåsekundersregel – det är förstås upp till dig själv hur länge du vill titta!

Per: jag är tveksam till huruvida kvaliteten på instrumenten går att höra i slutmixen särskilt ofta. I vissa genrer måhända men det absolut viktigaste är den som spelar på instrument och dennes skicklighet.

Tekniskt bra bilder är för mig rätt värdelösa om det inte finns något vettigt innehåll. Där kanske vi skiljer oss i hur vi uppskattar fotografi. Apropå "suddighet och lutande horisonter" så finns detta ofta i Garry Winogrands foton utan det hindrar mig att njuta av innehållet.

Det är nog lättare att höra i en konsert, men det är klart att om man vet att solisten spelar på en Stradivarius så kan man kanske drabbas av bekräftelsefördom ("confirmation bias"). :-)

Jodå, jag tycker att Robert Capas berömda bild från Normandie är ett mästerverk. Idag hade knappast någon bildredaktör accepterat en sådan bild.

Fredrik: Nu börjar det bli intressant, för om man gör dina jämförelser relevanta så kanske du kommer förstå hur jag menar:-)

Instagram är för mig som att lyssna på musik i en sprucken köksradio från 1933. Det är klart att man ser/hör innehållet, men den undermåliga tekniska kvaliteten överskuggar verket så till den grad att jag finner det meningslöst. Åtminstone så länge det finns enormt mycket bättre alternativ. Hur folk frivilligt kan välja denna skitplattform är för mig helt obegripligt.
Spotify är ingen som helst begränsning för mig. Väljer man bästa kvalitet så är det lika bra som en bra CD eller ännu bättre. I alla fall om man i sin egen ände väljer bort de sämre blåtand-protokollen.

Sen det här med att "snabbt ta del av duktiga fotografers alster"... Varför vill du _snabbt_ göra det? Vill du inte se bilderna ordentligt? Är de så ointressanta att en snabbkoll räcker?
För mig är dålig teknisk presentation en stor orsak till att jag är ganska ointresserad av andra fotografers bilder. Främst proffs då; amatörer har i större mån vett nog att visa bilderna hyfsat stort.

Vi kanske borde bryta ut den här diskussionen till en forumtråd istället, för nu är vi långt utanför ämnet:-)

Martin: hur jag än förklarar mitt frivilliga val att använda Instagram så verkar du vägra att förstå mig. Att snabbt se bilder gör att jag kan konsumera en massa bra foto medan du spenderar din knappa tid med att titta på dina egna bilder med lupp. Vill jag fördjupa mig i en fotografs verk så köper jag en bok eller går in på en hemsida med bättre kvalitet. Rätta mig om jag har fel men ditt fotografiska intresse verkar mest handla om teknik och inte mycket annat. Det, i mina ögon, är en "mycket tragisk utveckling" för nån som initialt förhoppningsvis var intresserad av bilden när en kamera först plockades upp.

PS. Din bloggs bild från idag blir varken bättre eller sämre med högre upplösning.

Då har du inte förstått någonting av vad jag skrivit. Men jag förstår heller inte vad vitsen är med att konsumera mängder med foton i dålig kvalitet. Smaken är som baken. En del står ut med att lyssna på radio till exempel. Det gör inte jag.

Nu är det ju inget linjärt förhållande mellan storlek och upplevelse. När det gäller utställningar föredrar jag nästan alltid mindre storlek. I förrgår var jag och såg Dorothea Lange. Det mesta, gissar jag, taget på 4x5 tums bladfilm. Kopiorna ofta 8x10, en del kanske 11x14. Men vilka kopior! Samma sak med Robert Doisneau häromåret. Instagram ser jag som ett globalt ljusbord, där jag kan bekanta mig med fotografers arbete runt hela världen. Visst vill jag hellre se det på en gallerivägg, eller varför inte i en bok, men om en skärm är på fyra tum eller 27 är rätt egalt. Och nog spelar tekniken roll även på vägen till en fyratumsskärm.

Mattias: Jag har väldigt, väldigt svårt att förstå hur man dels kan föredra en stor utskrift men samtidigt inte bry sig om att Instagram har så få pixlar i bilderna att i princip alla detaljer försvinner.

Nu skrev jag visserligen inget om stora utskrifter, utan om små mörkrumskopior. Men jag upprepar/förtydligar: jag ser inte någon jätteskillnad mellan att se på ett mellanformatsdia på ett ljusbord och att se samma bild på Instagram. Ingen av dem är perfekt, men ger en bra introduktion till ett arbete. Men ska bilden verkligen upplevas så trivs jag bättre med papper, även om den gärna får vara liten då med. Vad gäller antalet pixlar så ser jag väl inte riktigt att en bildupplevelse är analog med detaljupplösningen.

Per: Det är väl tur för oss alla att exv. Capas Normandie-bilder inte fastnade hos någon bildredaktör på någon tidning för evigt utan fann vidare spridning via mängder av andra som såg andra kvaliteter i bilderna också trots att kvaliteten tekniskt kunnat vara bättre under andra omständigheter.

Ja. Sammanhanget är helt avgörande för att kunna uppskatta den typen av bilder, men det är inte direkt något nöje att betrakta den tekniska kvaliteten.

Ja det är tråkigt när mobilvärlden blir viktigare än den vanliga men en sak måste jag säga och det är att det väl ändå är bra mycket bättre att föräldrar idag tar mobilbilder av sina barn än som det var för många som föddes på 40- och 50-talen. Många som var barn då har knappt blivit fotograferade alls under sin barndom och ännu värre var det tidigare än då. Hade det inte varit för en del skolfoton som togs i skolorna hade nog många inte haft bilder från ungdomstiden heller.

Jag har exv. inte en enda bild på min pappa som barn och upp till 20 års åldern. Det önskar jag verkligen att jag hade haft idag. Det är inte mycket bättre med min mamma heller och det är möjligt att det var mer regel än undantag för de som föddes på 20-talet eller tidigare. Många familjer hade inga kameror överhuvudtaget och en hel del hade heller inte råd att gå till fotografer.

Det är fantastiskt idag tycker jag för nästan alla som vill kan nu köpa en smartphone för några tusenlappar som har jättefina kameror. För den gruppen kanske även Instagram är i huvudsak något positivt för det är kanske det naturligaste nu när folk i allmänhet tyvärr inte längre gör egna fotoalbum. De som inte tycker Instagram lever upp till deras krav på bildkvalitet hittar nog i bästa fall bättre alternativ som smickrar deras bilder bättre. Bilder på Instagram kanske i grunden ligger där av sociala skäl och det var ju därför folk gjorde fotoalbum också och i jämförelse med fotoalbumen så är kanske Instagram rent av en ordentlig kvalitetshöjare. Det var nog ofta ännu sämre detalj i gamla små fotoalbumsbilder än de man ser på nätet idag.

Jag har bilder av min far i unga år (5-6 år eller så). Pappersbilder. Hur många av Instagrambilderna kommer att finnas kvar om 80 år?

Per: De som enbart lever i flödet och samlar allt enbart på Instagram utan annan backup bör nog tänka om kanske. Jag har ingen aning om vad Instagram har för policy men det skulle ju vara förvånande om de förbundit sig att lagra alla användares bilder i evighet. Vad är det som gäller där i praktik och teori??