Så fotograferar du på månen!
Hur hanterar man ett 500mm-tele handhållet iklädd rymddräkt och hjälm? Det kan astronaut Charles M Duke svara på. Fotosidan har träffat honom och pratat om att fotografera på månen.
Just nu pågår en utställning om rymdfärderna och NASA kallad "Nasa – A human adventure" på Tekniska museet i Stockholm. Nyligen besökte Charles M Duke från Apollo 16 utställningen och höll en föreläsning. Han är en av de tolv som varit på månen och en av de sex som kört månbil.
– Bilen kunde köra 100 km men vi fick inte köra längre än 6 km bort från månlandaren. Det är så långt som vi beräknades klara av att gå tillbaka om bilen gick sönder.
Astonauterna hade med sig tre motordrivna svenska Hasselbladskameror. En kamera satt monterad på magen på de två astronauterna som landade på månen. Ytterligare en Hasselblad med 500mm teleobjektiv låg under sätet på bilen.
– Vi tränade mycket i förväg på att rikta kamerorna som satt monterade på i ett fäste på magen så att utsnitten blev bra. Att fotografera med 500mm-telet var däremot svårare, berättar Charles M Duke och böjer sig bakåt för att illustrera hur man måste stå för att rikta in telet rätt iklädd stel rymddräkt och fast monterad hjälm.
Det är svårt att hålla ett så långt teleobjektiv stilla under normala förhållanden. Alla tagna bilder ligger uppe på internet, och de som tagna med teleobjektivet lider av skakningsoskärpa. Men ett flertal är tillräckligt skarpa för att vara användbara.
Övning med Hasselblad och 500mm-tele. Foto: Nasa
Astronaut Charles M Duke förklarar sin fototeknik.
– Vi hade instruktioner på vad vi skulle fotografera. Det var främst olika geologiska fenomen. Med telet skulle jag fotografera kanterna på en jättekrater. Vi var där för att undersöka månen. Vi hade inga instruktioner om att ta bilder på varandra för PR-ändamål. Men vi tog sådana bilder i alla fall.
I efterhand tycker Charles M Duke att det var synd att de inte tog fler bilder på varandra. Det är den typen av bilder som efterfrågas idag.
– Även i bilderna på stenar borde vi haft med en astronaut som referens. På månen finns inga telefonstolpar eller kyrktorn att ha som storleksreferens. Jag skulle gå och hämta en sten och lägga den i en påse. Stenen visade sig vara stor som ett hus.
Charles har två stora bilder från sina tre dagar på månen uppe på väggarna i vardagsrummet. En bild på honom själv och en bild som föreställer ett porträtt av hans familj som ligger i dammet på månens yta. Det har blivit en av de mest kända månbilderna.
Foto: Charles M Duke/Nasa
Direkt efter månfärden ville Charles M Duke åka tillbaka till månen och ingick senare i reservbesättningen för Apollo 17. När Apollo-projektet lades ner och Nasa började utveckla rymdfärjan blev det för mycket byråkrati för hans smak. Charles sa upp sig för att starta en egen framgångsrik affärsrörelse.
– Jag klarar fortfarande de fysiska kraven och står till Nasas förfogande, men de har ju lagt ner rymdprogrammet, säger han med en uns bitterhet i rösten.
Charles M Duke med månbilen i bakgrunden. Foto: John Young/Nasa
Några av Hasselblads-prylarna som visas på Tekniska Museet. Där visas också diabilder i original och månbilen och mycket annat.
Läs mer på SVT om männen som varit på månen.
Läs mer om Hasselblads rymdkameror
Läs mer
Hasselblads månkamera. Foto: Hasselblad
På magasinen stod fotograferingsinstruktionerna. Olika bländare beroende på vinkel mot solen. De hade flera magasin laddade med färg eller svartvitt.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
50 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jag blir såå avundsjuk när jag tänker på det :)
Skämt åsido, jag tror att NASA är ganska duktiga på att förutse svårigheter, att fota var nog ett av de minsta problemen.
För den som vill läsa om konspirationsteorierna som finns om månlandingarna. Personligen är jag övertygad om att dom varit där då bevisen för väger ljusår tyngre i mina ögon.. Sen kan jag hålla med om att vissa saker dom tar upp som bevis för att det är en hoax är ganska trovärdiga.. Mythbusters har dock testat flera av "motståndarnas" argument och dom säger "Busted" och då är det så :)
@Christoffer Ekfeldt
Visst hade det varit den ultimata upplevelsen :) Jag hade tom kunna tänka mig att börja träna igen om jag skulle få möjlighet att åka ut i rymden :)
OT: Tja, man placerade ju ut reflektorer på månytan. De kan man med en laser pricka från jorden och få en ljussignal tillbaka. Inget annat på månytan skulle kunna reflektera tillbaka på samma sätt....
Varför skulle ryssarna t.ex inte ha avslöjat att det var en bluff? De kunde ju följa månlandningarna
1. The astronauts could not have survived the trip because of exposure to radiation from the Van Allen radiation belt and galactic ambient radiation (see radiation poisoning and health threat from cosmic rays). Some conspiracists have suggested that Starfish Prime (high altitude nuclear testing in 1962) was a failed attempt to disrupt the Van Allen belts.
The spacecraft moved through the belts in about four hours, and the astronauts were protected from the ionizing radiation by the aluminium hulls of the spacecraft. Furthermore, the orbital transfer trajectory from Earth to the Moon through the belts was chosen to lessen radiation exposure. Even Dr James Van Allen, the discoverer of the Van Allen radiation belts, rebutted the claims that radiation levels were too dangerous for the Apollo missions.[68] Plait cited an average dose of less than 1 rem (10 mSv), which is equivalent to the ambient radiation received by living at sea level for three years.[69] The spacecraft passed through the intense inner belt and the low-energy outer belt. The total radiation received on the trip was about the same as allowed for workers in the nuclear energy field for a year.[70]
The radiation is actually evidence that the astronauts went to the Moon. Irene Schneider reports that 33 of the 36 Apollo astronauts involved in the nine Apollo missions to leave Earth orbit have developed early stage cataracts that have been shown to be caused by radiation exposure to cosmic rays during their trip.[71] At least 39 former astronauts have developed cataracts; 36 of those were involved in high-radiation missions such as the Apollo missions.[72]
2. Film in the cameras would have been fogged by this radiation.
The film was kept in metal containers that stopped radiation from fogging the film's emulsion.[73] Furthermore, film carried by unmanned lunar probes such as the Lunar Orbiter and Luna 3 (which used on-board film development processes) was not fogged.
Bra artikel, skulle gärna läsa en längre.
Och att något har diskuterats i 40 år säger ingenting. Bevisbördan ligger hos skeptikerna, och alla "bevis" som har framlagts av dessa har motbevisats. Du kan ju Googla på det:-)
Nej, det tyder på att det finns människor som tror det de vill tro och kanske också människor som har något att tjäna på att skapa/underblåsa konspirationsteorier. Att människor tror på, diskuterar och sprider vidare saker och ting är inget tecken på att det är sannt. Ett bra exepel på det är alla urban myths som sprids hej vilt.
Det är allt bra coolt ändå, det här med rymdfärder!
Personligen har jag exempelvis grymt mycket svårare att få skarpa bilder vid 1/30 sekund med en liten och lätt kameran än med en stor och tung, om bildvinkeln är densamma.
Tyngden däremot gör oss trötta i armarna, och därmed mer benägna att börja skaka, så hög massa och låg gravitation torde vara framgångsreceptet :-)
Bilden på porträttet av hans familj på månens yta är helt underbart bisarrt.
Fast det borde vara möjligt med typ en "Ground Glass Adapter" som man monterar magasinet emot. Problemet är glasskivan måste mer eller mindre ligga emot filmen.
Plus att med en extra distans mellan magasinet och kamerahuset så blir det som en mellanring. (Fast det kanske inte är något negativt, fanns ju till SWA och SW)
Alternativt så får man skaffa sig en MK70.
Här finns bilden på Charlies familj i högupplöst variant:
http://www.hq.nasa.gov/office/pao/History/alsj/a16/AS16-117-18841HR.jpg
http://www.flickr.com/photos/graciform/5212528354/
Den filmen är 100% säkert INTE tagit på Månen.
Amerikanska politiker var mycket upptagna av Stanley Kubrics film ”År 2001 – Ett Rymdäventyr (1998)” som ansågs vara lika realistisk som värkligheten. Kubric hjälpte tom. NASA med utformning och filmning av rymdfartygen eftersom hela projektens mål var att visa den stora opinionen USAs teknologiska försprång i Det kalla kriget. Det blev också - detta är fakta! – diskuterat innan resan, att det kanska var lönt at göra några falska upptagelser i fall något skulle hända, eftersom det var så avgörande att vinna övar ryssarna i den här saken.
Kanske amerikanerna har varit där, men en del utav bildmaterialet et fotat här på Jorden. Kom ihåg att en vanlig kalkylator skulle villa vara en teknologisk revolution på den tiden…
Busted, som dom säger :).. Det är just avsaknaden av atmosfär som gör att flaggan kan röra sig som den gör.. Som dom säger i videon, tills konspirationsteoretikerna hittar en film där flaggan rör sig utan att en av astronauterna rör eller nyligen rört på flaggstången så håller inte det argumentet..
Hur många farkoster har sänts ut mot jupiter, venus och- framför allt mars?
Om man skickar upp en farkost i omloppsbana, är det ju inte så jäkla märkvärdigt att dra på lite för att frigöra sig från jordgravitationen och sedan nå månen efter ca 1 vecka (ca 400 000 km bort). Så... hugade får väl starta med att motbevisa varenda "påstådd" bemannad rymdfärd som gjorts.
Att sen landa på månen och ta sig därifrån är väl lite kinkigare, men det går, serru : )
Tidigare Apollo-färder innebar att man rundande månen och återvände.
Omöjligt är det förstås inte att ta sig till månen: man har skickat flera obemannade satellliter dit. Man kan alltså pricka rätt. Man har också visat att man kan vistas i rymden under lång tid genom att cirkla runt jorden.
Att man inte utan vidare sticker till månen beror förstås i första hand på att det är en FRUKTANSVÄRD dyrbar historia: Apolloprogrammet kostade oerhörda mängder med pengar och berörde stora delar av USA's arbetsmarknad. När Apolloprogrammet var igång som värst, hade NASA mer än 20 000 underleverantörer och mer än 400 000 anställda (direkt eller indirekt.
Om herr Kemal absolut vill tro att det är omöjligt att fara till månen, så må han då göra det. Det vimlar av folk som t r o r allt möjligt : )
Gemensamt kan man väl ana en röd tråd, och det är ignorans, okunnighet. Man hittar inte många seriösa akademiker som ifrågasätter evolutionen eller jordens ålder.
Jag tycker att det är intressant att det garanterat finns saker som du tror på trots bra mycket värre bevis än månlandningen. Jag är övertygad om att du tror på massor av saker som du inte är kvalificerad att avgöra sanningshalten för.
Finns det atomer? Är DNA verkligt? Tror du på blåvalar?
Du frågar en civilingenjör i teknisk naturvetenskaplig kemi om han tror på atomer och DNA. Du borde vara lite artigare och ödmjukare i sådana diskussioner. Det kan hända att den som sitter på andra sidan är lite kunnigare och smartare än du själv. Det vet du ingenting om.
Då är ju inte steget så långt att tänka på områden du inte är utbildad inom. Har du sett en blåval någon gång? Det har inte jag. Jag är biolog och tycker att det är ok att acceptera att de finns, men jag vet det egentligen inte mer än jag vet att man landat på månen. För någon som forskar på, eller bara har sett, blåvalar så finns inte problematiken.
Kanske det finns vetenskapliga områden som vi inte är så bra på? Hjärnkontoret på NASA har förmodligen folk som tycker att det du anser är tvivelaktigt är lika självklart som atomer för dig.
Du kan kolla mina bilder och kommentera den bilden som du tycker om bäst så kommenterar jag en av dina bilder. :o)
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/manniskospar-pa-manen_6447892.svd
(jag förutsätter att inte Hellesö varit i farten)
Capricorn one. Alla teorier går att göra trovärdiga så länge fantasin finns. ;-)
Detta var ett expriment som urartade så till den milda grad att det blev en folkrörelse mer eller mindre. Samma sak med månlandningen.