Vid tiden före digitalkamerornas intrång har jag vid flera tillfällen ställt upp med egen kamera och kringutrustning i arbetet mot att arbetsgivaren bekostat film, framkallning och fortsatt framställning av bilder från negativen. Kopior och förstoringar som varit av intresse för min egen del har jag alltid kunnat behålla utan kostnad. Negativen har företaget fått behålla. Förfarandet har setts som "god anda" mellan företag och anställda och några fördjupade diskussioner om "särskild ersättning för användande av privat utrustning i tjänst" kan jag inte minnas mig har förts överhuvud taget. Det har väl heller inte känts rimligt att för min del att ta betalt för fotandet då jag inte varit anställd som yrkesfotograf, utan istället tagit dessa tillfällen i akt för att praktisera och utveckla min foto-hobby på arbetstid. Jag tyckte det var ett utmärkt tillfälle till både förkovran i konsten att fånga bilder och att visa bredd i kunnande utanför den ordinarie yrkesramen!
Men det kan ju tänkas att många tycker det är annorlunda med dagens högteknologiska, digitala fotoutrustning, som är både dyrbarare och känsligare än den jag ställde upp med på den tiden (senast var det Canon AE1 med några olika objektiv m.m.). Men känslan är att om jag fortfarande varit i tjänst i dagsläget (jag är pensionerad sedan en tid) skulle jag faktiskt göra detsamma, även med den moderna digitala utrustning som jag nu äger. Men, det är klart, att om förhållandet mellan en arbetsgivare och dennes anställde är lite frostigt kan ju saken komma i en annan dager..... Då kanske det är läge att åberopa en jämförelse med att t.ex. använda egen bil i tjänsten, eller något liknande.
