Jag var tillsammans med chefen på tjänsteresa i Paris. Under en promenad mellan två kundbesök stannade han till. Du, kan du ta en bild av mig här med Eiffeltornet i bakgrunden.
Jovisst. Jag halade upp min privata mobil eftersom jobbmobilen har en rätt så kass kamera. Jag dirigerade honom så att det blev en bra pose och bra komposition med tornet bakom. Tog väl fem sex bilder. Slangade över den bästa till honom som han genast slangade vidare upp både på sin privata och på firmans LinkedIn.
Borde jag kanske först ha diskuterat ersättning och nyttjanderätt?
Inte jag. Ställer gärna upp med egen utrustning om jag känner för att fotografera.
Storyn ovan är hitte-på. Men inte mitt resonemang. Jag har utrustning för kanske 200 000. Jag åker bil till och betalar inträde på fotbollsmatcher. Alla bilder jag tar delar jag nästan förbehållsfritt till vem som helst. För mig är fotograferandet och delandet själva glädjen i det jag gör.
Men visst tackar jag nej ibland. Någon förälder som vill ha specialbevakning av sin dotter och är beredd att betala för det. Nej tack, jag jobbar inte så. Jag betalar själv för min hobby, och styr över den helt själv
Men vi har olika intressen. Att få in slantar är definitivt en hobby för många.