Annons

Bakgrundsoskärpa/kort skärpedjup

Produkter
(logga in för att koppla)
Ok tack för det då förstår jag bättre. Det stämmer fortfarande med att endast bländare och förstoringsgrad styr skärpedjupet. Genom att flytta sig till 8 m från fokuspunkten med 200-objektivet blir förstoringsgraden den samma som för 100-objektivet vid 4m och 50 vid 2m. Vad gör då att bakgrundsoskärpan blir större med 200-objektivet? Kan vi nu vara tillbaka till det jag tog upp från tidigare forum att den fysiska bländaren i 200-objektivet är större, och pga detta blir även oskärpan större av någon anledning jag fortfarande inte kan förstå?

Det stämmer, själva bländaröppningen är 4 gånger större på ett 200mm än på ett 50mm objektiv. En ljuspunkt oändligt långt borta som är ur fokus kommer ge en oskärpecirkel som är 4 gånger större. Det är det man kan visualisera på http://howmuchblur.com/.

Sedan är det mycket annan som påverkar, typ av objektivkonstruktion, kvalitet och mycket annat.

Med ett 90mm makroobjektiv kan man faktiskt få en oskärpecirkel som är större än sensorn om man fotograferar 1:1
 
Njae, ett teleobjektiv trycker inte ihop bakgrunden mer än något annat objektiv. Det handlar helt och hållet om perspektivet, dvs på vilket avstånd man står från motivet.

Om man använder olika brännvidd på samma avstånd så har man inte längre samma avbildningsskala. Resonemanget bygger på att man inte beskär bilden för att få samma utsnitt.
 
Ja,det är ju avbildningsskalan, och inte objektivets brännvidd, som bestämmer skärpedjupet.
(Åtminstone för rimliga närbelägna motiv).
 
Det stämmer, själva bländaröppningen är 4 gånger större på ett 200mm än på ett 50mm objektiv. En ljuspunkt oändligt långt borta som är ur fokus kommer ge en oskärpecirkel som är 4 gånger större. Det är det man kan visualisera på http://howmuchblur.com/.

Sedan är det mycket annan som påverkar, typ av objektivkonstruktion, kvalitet och mycket annat.

Med ett 90mm makroobjektiv kan man faktiskt få en oskärpecirkel som är större än sensorn om man fotograferar 1:1

Tack, skönt att få konfirmerat att jag börjar närma mig 😃
 
Tack för hjälpen

Som rubriken säger stort tack för hjälpen alla som bidragit. Lite extra tack till Vassius, A.Dent och Snapphane för det är era kombinerade inlägg som gjort susen för mig.

Skulle någon vilja ge sig på min bländareförvirring och förklara hur mindre ljus kan hamna på sensorn vid liten öppning utan att detaljer i ytterkanterna av bildvinkeln försvinner så blir alla frågor besvarade. Hela bilden kommer med på sensorn och någorlunda jämt belyst. Visserligen tror jag inte vinkeln för det jag ser förändras när mina pupiller drar ihop sig men ljusinsläppet minskar. Motsvarande släpps mer ljus in när pupillerna är stora. Hur fungerar detta fysiskt. Mina ljuskunskaper från gymnasiet behöver en uppfräschning.

mvh
Jonas
 
Är det inte ungefär så att en punkt i motivet träffar ju inte bara en punkt i objektivet. Utan denna punkt träffa hela objektivets frontlins yta, och bryts därför på i princip oändligt många "punkter" i objektivet, och därmed genom bländaröppningen. Ju större "bländaryta" som är öppen desto mer ljus från varje punkt i motivet.
 
Är det inte ungefär så att en punkt i motivet träffar ju inte bara en punkt i objektivet. Utan denna punkt träffa hela objektivets frontlins yta, och bryts därför på i princip oändligt många "punkter" i objektivet, och därmed genom bländaröppningen. Ju större "bländaryta" som är öppen desto mer ljus från varje punkt i motivet.

Tack. Låter rimligt.
Jag har nu mina gissningar om varför DOF blir längre med liten bländare men har du eller någon annan ett bra sätt att beskriva detta?

Jonas
 
Tack. Låter rimligt.
Jag har nu mina gissningar om varför DOF blir längre med liten bländare men har du eller någon annan ett bra sätt att beskriva detta?

Jonas

Bilden i länken i inlägget ovan är väldigt bra. Oskärpa uppstår av att objektivet bara kan bryta ljuset i en punkt från ett visst avstånd som bestäms av fokus. Framför och bakom detta plan (skärpeplanet) blir ljuset allt mer ofokuserat. Hur stor spridningen blir bestäms direkt av det på sensorn infallande ljusets vinkel, då större vinkel gör att spridningen ökar snabbare när man rör sig bort från skärpeplanet. Det är detta som menas med osärpecirkel, alltså hur stor cirkel som det ofokuserade ljuset från en viss punkt bildar.

Det bländaren gör är att begränsa vinkeln på det infallande ljuset så att osärpan i förhållande till skärpeplanet blir mindre vid en liten bländarinställning än vid en stor.

I verkligheten, vid oändlig upplösning, finns inget skärpeljup utan skärpan finns, som nämnts, endast i ett plan. Anledningen till att vi kan prata om skärpedjup är att våra sensorer inte har oändlig upplösning. Så länge oskärpecirkeln från en punkt (nära skärpeplanet) är mindre än en pixel så upplevs punkten som absolut skarp eftersom den även vid 100% visning inte sprider sig över flera pixlar.

Vidare kan man få större upplevt skärpeljup om man förminskar bilden eller helt enkelt betraktar den från ett normalt avstånd. Skärpedjupet kan då anses vara så långt framför eller bakom skärpeplanet som en punkt fortfarande upplevs skarp i bilden, d.v.s. där dess oskärpecirkel är så liten att våra ögon uppfattar den som en punkt.

/P
 
Wikipedia har en ganska illustrativ bild som förklarar det. Klicka på bilden för att förstora den, så är det lättare att se vad som illustreras.

Tackar. Tack vare nästa inlägg gick jag tillbaka till detta inlägg igen och tryckte på länken och då kom jag till bilden du åsyftar. Första gången kom jag till bilden med fjärilen och tänkte. Jorå tack liksom men vad DOF är i praktiken vet jag men hur påverkar bländaren var min fråga. Väldigt tydligt och enkelt illustrerat och nu förstår jag:)

Jonas
 
Bilden i länken i inlägget ovan är väldigt bra. Oskärpa uppstår av att objektivet bara kan bryta ljuset i en punkt från ett visst avstånd som bestäms av fokus. Framför och bakom detta plan (skärpeplanet) blir ljuset allt mer ofokuserat. Hur stor spridningen blir bestäms direkt av det på sensorn infallande ljusets vinkel, då större vinkel gör att spridningen ökar snabbare när man rör sig bort från skärpeplanet. Det är detta som menas med osärpecirkel, alltså hur stor cirkel som det ofokuserade ljuset från en viss punkt bildar.

Det bländaren gör är att begränsa vinkeln på det infallande ljuset så att osärpan i förhållande till skärpeplanet blir mindre vid en liten bländarinställning än vid en stor.

I verkligheten, vid oändlig upplösning, finns inget skärpeljup utan skärpan finns, som nämnts, endast i ett plan. Anledningen till att vi kan prata om skärpedjup är att våra sensorer inte har oändlig upplösning. Så länge oskärpecirkeln från en punkt (nära skärpeplanet) är mindre än en pixel så upplevs punkten som absolut skarp eftersom den även vid 100% visning inte sprider sig över flera pixlar.

Vidare kan man få större upplevt skärpeljup om man förminskar bilden eller helt enkelt betraktar den från ett normalt avstånd. Skärpedjupet kan då anses vara så långt framför eller bakom skärpeplanet som en punkt fortfarande upplevs skarp i bilden, d.v.s. där dess oskärpecirkel är så liten att våra ögon uppfattar den som en punkt.

/P

Tack för hjälpen och att du också fick mig att titta en gång till på bilden PMD länkat till. När jag kom till rätt bild var det lätt att förstå. Tack för att du breddade ämnet också.

Jonas
 
ANNONS