Fejkade (eller fejkande) fotografer - varför skapa en "fotograf" som inte finns?

[Terje H]

Ett bildexempel:

Nedan ser ni två bilder. De är båda från samma motiv, en JPEG och en RAW. Motivet är taget med en 16 MP Sony A580 DSLR med ett Sony 70-400mm F4-5,6 G SSM. Brännvidden är 250mm som på en APS-C-kamera motsvarar en bildvinkel för 375mm

Inställningar:
Bländare: F10
Slutarttid: 1/1000
ISO: 200
Exp. komp: -0,7 Ev

Bilden är tagen i sydöstra Serengeti som gränsar mot Ngorongoro 2012 i ett område som heter Simba Kopjees (som väl kan översättas ungefär med Lejonbergen). Simba Kopjes består av en massa rosafärgade granit intrusiv som sticker upp här och var ur en annars bedövande stor och platt grässlätt.

Motivet är taget med RAW+JPEG i A-läge.
Raw-bilden är på 16 MP
Den helt obehandlade JPEG-bilden har formatet 4912 x 3264 och är på 5,13 MB

OBS! Om jag dock sparar ut bilden från DXO Photolab i 100% utan komprimering så blir den filen på hela 14,5 MP. Så gör jag alltid med de JPEG jag har som standard i 4K också.

Som ni ser så är den helt obehandlade bilden lite småtråkigt kontrast- och uttryckslös. Det ligger som ett grått filter över bilden.


Visa bilaga 167924

I mina ögon är denna bild rätt oanvändbar som den kommer ut rakt ur kameran och så har det ofta varit med mina alla mina Sony-kamerors JPEG-bilder jag tagit i Afrika. Det är ofta lite grådisigt. Det är inte förrän nu med min senaste kamera A7 IV som väl är ca ett år gammal som jag tycker det börjat se bättre ut. ... så jag tycker även mina JPEG ur A7 IV alltid tjänar på ett varv genom DXO Photolab 6 och Deep Prime XD (Extreme Detail). Deep Prime XD städar dessa himlar på ett föredömligt sätt från brus och XD hjälper till att framhäva detaljerna i bilderna på ett sätt som t.o.m. är ett snäpp bättre än gamla Deep Prime.

Photolab 6 ger väldigt bra bildkvalitet men för de djurporträtt jag också gör som ofta kräver betydligt bättre detaljkontroll än den Photolab ger idag, så föredrar jag alla dagar i veckan Capture One 23, som också är väldigt bra på att hantera bildernas detaljer.


Visa bilaga 167926

Klicka och förstora gärna!

Jag håller just på att gå igenom och A2 printa de av mina djurbilder jag tycker jag vill skriva ut. Den här bilden har jag interpollerat/skalat till att motsvara 24 MP och den är sparad med 6000 pixlar på längsta sidan i 100% kvalitet (i okomprimerad JPEG är den 23, 1 MB stor). Utskrifternas kvalitet blir fantastiskt bra med Epsons P900 som har dubbelt så hög upplösning som min gamla P600 trots att ursprungliga RAW-filen bara håller 16 MP. Dessa skrivare skriver dessutom med variabla droppstorlekar vilket gör att de kan återge väldigt fina detaljer.

Bilden ni ser är dock i 4K-format då FS inte gillar mer.

Att jag kunde ta denna bild då med min dåvarande kamera var väldigt mycket tur - det hade det inte varit på samma sätt med min A7 IV med all den smarta automatik den har.

Vi åkte bara runt en av alla dessa kopjes och plötsligt kanske 10 meter bort max låg denna hona som nästan poserande på en annan liten kopjestopp. Jag han inte alls mickla med några rattar utan tog bara bilden rakt upp och ner. Som ni ser så stod kameran på F10. Det var Ok med den bakgrund jag hade i form av en helt ostörd himmel men om det exv. hade varit mot en fond av buskar så hade det nog inte varit det. Då hade jag nog hellre valt 5,6 som mer är det objektivets sweet spot och inte heller skulle givit en fullt så orolig bakgrund som F10 skulle gjort med det objektivet mot en buskfond.

Nedan ett exempel på de djurporträtt jag håller på med att göra om med Capture One för att det programmet har bättre utvecklade lagerfunktioner och maskningsverktyg än Photolab. Man kan få relativt likvärdiga resultat i Photolab också i princip men ofta det är svårare och mindre exakt då Photolabs verktyg är trubbigare och mindre precisa och sofistikerade.

Dessa bilder är tagna med NEX 7 som var Sonys första 24 MP kamera. Även dessa JPEG rakt ur kameran är rätt bleka och i princip är JPEG direkt ur kameran sämre och mer problematiskt ju äldre våra kameror är. Moderna mobilbilder är ofta väldigt mycket bättre än JPEG-bilder rakt ur en systemkamera och det är rätt problematiskt då mobilfotografer inte sällan brukar klaga just över att de tycker mobilbilderna ser bättre ut och därför blir rätt besvikna om de nu skaffat en systemkamera. Det är inte helt självklart att de direkt förstår att det krävs en konverterare och RAW-bilder som utgångspunkt om man ska kunna få ut den potential som finns i RAW-bildsmaterialet

Först den obehandlade bilden som är på drygt 6 MP. Tyvärr vill inte FS importera denna bild i full skala, så jag får skapa en länk istället.

Visa bilaga 167930

Det kan ju vara så att man vill göra något lite annat än en rent autentisk djurbild även av en sådan. Vill man det så kommer man inte runt en bearbetning i någon konverterare eller Photoshop.

Visa bilaga 167928

Så med mina erfarenheter så kan jag inte för mitt liv begripa varför just en del naturfotografer skulle se en poäng i att framhärda i att man föredrar att ta bilder i JPEG rakt ur kameran med allt negativt det för med sig för bildkvaliteten. Att sportfotografer och möjligen event-fotografer med hårda deadlines gör det är helt naturligt däremot och fullt förståeligt .... men natur- och djurfotografer ... "naaaej ja e skeptisk" till det påståendet och förstår inte alls poängen med det!

Dessutom kan det mycket väl vara så att dessa sport- och eventfotografer skickar in sina bilder till ett DAM som autoprocessar och polerar dessa bilder en aning i sitt arbetsflöde innan de används. Så i de fallen är bilderna heller inte bara rakt ur "kameran".

Nu kommer vi rätt långt från ämnet; men jag vill kommentera just dina två lejonbilder. Den första bilden är grå och saknar sting, den andra är ljusare och har mer liv. Jag skulle välja den andra lejonbilden. Hur du kommit fram till den bilden, det är något jag inte alls bryr mig om - är inte alls så intresserad att få fram en meny till hur fotografen lyckats få fram en bild, vi har alla våra olika metoder.

Jag däremot hade haft den andra lejonbilden direkt i kameran; med att kalibrera in kameran så att bildfilerna motsvarar mina önskemål redan från början. Att ställa in kontrast och färgnyans, mäta ljuset manuellt och ställa fokus manuellt på det vilande lejonet. Jag kanske även hade gjort några bilder i svartvitt direkt i kameran, med gul- eller orangefilter för att få rätt gråskala med ljust lejon och mörk himmel. Jag hade möjligen också gjort en dubbelexponering, där den ena exponeringen var lite svagt ur fokus för att förstärka den mer skimrande känslan i ljuset. Jag gör alltså mina inställningar i preform, du arbetar i postform. Det ena är inte mer eller mindre rätt än det andra, vi har bara olika sätt att arbeta.

Jag kan inte uttala mig om hur andra naturfotografer arbetar och resonerar, jag kan enbart uttala mig om mina sätt. Vad som är rätt för mig.

 

[fotobollfoto]

[…]
Men nu har denna tråd dragit iväg långt från urspungsämnet fejkade fotografer och Kittiya Pawlowskis omtalade bilder på snöleopard, bilder som bevisats vara ihopklippta från andra fotografers bilder.

Som person är det nog väldigt skönt att kunna dölja dig bakom ett fejkkonto ifall världen upptäcker att ens bilder är fejk. Låt stormen blåsa över! Vilket nog dessutom går rätt så fort om det inte finns någon person att jaga i dreven.
Därmed så kan kommersen fortgå ganska obehindrat.
Men det är nog svårt att bli riktigt stor (och ligga kvar på topp) utan att vara en person som kan synas i strålkastarljuset och prata om sin verksamhet i alla möjliga kanaler

 

[acke]

Som person är det nog väldigt skönt att kunna dölja dig bakom ett fejkkonto ifall världen upptäcker att ens bilder är fejk. Låt stormen blåsa över! Vilket nog dessutom går rätt så fort om det inte finns någon person att jaga i dreven.
Därmed så kan kommersen fortgå ganska obehindrat.
Men det är nog svårt att bli riktigt stor (och ligga kvar på topp) utan att vara en person som kan synas i strålkastarljuset och prata om sin verksamhet i alla möjliga kanaler

Ja, är man riktigt förslagen så kan man ju upprätthålla många fejkade personer parallellt. Om ett av fejkkontona hamnar i blåsväder så kan man tysta det och jobba vidare med de andra. Möjligheterna att ”luras” är oändliga i den stora internet-världen, där man kan sälja bilder utan att någonsin behöva möta kunderna öga mot öga. Kittiya Pawlowski kan bytas ut mot Doggie Walpinski eller något annat.

Det skulle inte förvåna mig om de fejkade bilderna på snöleoparder som har sålts nu ökar i värde. Fejket i sig kan vara värdehöjande, i rätt sammanhang.

 

[fotobollfoto]

Ja, är man riktigt förslagen så kan man ju upprätthålla många fejkade personer parallellt. Om ett av fejkkontona hamnar i blåsväder så kan man tysta det och jobba vidare med de andra. Möjligheterna att ”luras” är oändliga i den stora internet-världen, där man kan sälja bilder utan att någonsin behöva möta kunderna öga mot öga. Kittiya Pawlowski kan bytas ut mot Doggie Walpinski eller något annat.

Det skulle inte förvåna mig om de fejkade bilderna på snöleoparder som har sålts nu ökar i värde. Fejket i sig kan vara värdehöjande, i rätt sammanhang.

Det är nog inte särskilt långt borta innan man kan konfigurera upp AI-konton som håller en egen stil när den klipper ihop bilder från nätet till något unikt. Och dessutom deltar i kommentarsfälten på forum.
Om man bara är duktig i sin konfigurering kan man ha flera olika sådana konton igång som tillfredställer behoven hos olika avnämare.

 

[acke]

Det är nog inte särskilt långt borta innan man kan konfigurera upp AI-konton som håller en egen stil när den klipper ihop bilder från nätet till något unikt. Och dessutom deltar i kommentarsfälten på forum.
Om man bara är duktig i sin konfigurering kan man ha flera olika sådana konton igång som tillfredställer behoven hos olika avnämare.

Ja, en AI-robot som lär sig min fotografiska livsåskådning, min vokabulär och mitt sätt att formulera mig, det vore inte fel. Den skulle kunna skriva inlägg i FS-forumet åt mig. Bekvämt!
Man finge väl övervaka roboten till en början så att den inte skrev alltför många dumheter, men efter lite träning skulle den nog kunna jobba autonomt. Roboten skulle ju snabbt kartlägga allt man har skrivit tidigare genom åren, och utifrån detta skapa nya inlägg i liknande stil.

Tänk så spännande att logga in på FS varje morgon och gotta sig i alla visdomsord som ens robotassistent har skrivit under natten!

 

[afe]

Vissa forumskribenter upprepar samma saker om och om igen i alla trådar de skriver i. De kanske är robotar

 

[CreativeMind]

Roligt att se att tråden rör sig mot "on topic" igen tack!
Tycker tankarna är intressant och måste göra några reflektioner:
det är främst inom fotojournalistiken och natur/wildlife-foto som det fuskas och upprepande avslöjas - ofta med stora konsekvenser för den fuskande fotografen.

Inom det första området så är det främst politiska motiv (tror jag) - man vill förstärka och/eller vinkla ett budskap. Så man gör allt från att lägga ut leksaker mm i ruinhögar till klonar in rök och eld. Eller anger fel plats osv. Och här finns ju risken för att statliga aktörer för inne och försöker skapa fake-news och undergräva förtroendet för seriös journalistik - som nämnts tidigare i tråden.

Det andra området lider av att det är så allmängiltigt - alla uppskattar en fin naturbild och vilda djur i sina naturliga omgivningar. Gärna så exotiskt som möjligt och magiskt vackert. Det är lätt att bli publicerad, vinna priser, få prestige och inte minst tjäna pengar. Jag tänker också att "målbilden" eller "ribban" ständigt höjs efter varje ny fantastisk publicering. Och med tanke på kostnaden i tid, pengar och ofta även i fysiska strapatser och lidande som dessa naturbilder innebär för fotografen så måste frestelsen att "fuska" vara enorm. Och som tidigare konstaterat - vill man inte riskera sin egen karriär så kan ju en "persona" vara ett alternativ. Men jag har svårt att se det långsiktiga i det? Det går ju inte att åka runt och hålla föredrag, ta emot priser personligen osv - vilket ju är tvunget om man ska bygga en karriär. Men för att sälja bilder och testa gränser?

Här blir nu min tanke att AI är den verkliga utmaningen. När de blir bra nog (om de inte redan är det) så borde ett AI kunna generera en bild som blir mycket, mycket svår att skilja från ett äkta foto. Kanske rentav med fejkad EXIF data, bakgrund genererad utifrån GPS-koordinater osv, osv...
Jag har själv följt ett par Instagramkonton som först efter att de fått frågor i kommentarsfälten börjat tagga sina bilder #ai

Bifogar mitt eget försök att få till en snöleopard i rätt miljö via AI

 

[PMD]

Bifogar mitt eget försök att få till en snöleopard i rätt miljö via AI
Visa bilaga 167940

Bättre än Pawlovskis bild, tycker jag. Klarare färger, bättre ljus och huvudmotivet är närmare.

 

[ztenlund]

Bifogar mitt eget försök att få till en snöleopard i rätt miljö via AI
Visa bilaga 167940

Skrev du bad taxidermy som specIfikation på kissen?

 

[Sten-Åke Sändh]

Nu kommer vi rätt långt från ämnet; men jag vill kommentera just dina två lejonbilder. Den första bilden är grå och saknar sting, den andra är ljusare och har mer liv. Jag skulle välja den andra lejonbilden. Hur du kommit fram till den bilden, det är något jag inte alls bryr mig om - är inte alls så intresserad att få fram en meny till hur fotografen lyckats få fram en bild, vi har alla våra olika metoder.

Jag däremot hade haft den andra lejonbilden direkt i kameran; med att kalibrera in kameran så att bildfilerna motsvarar mina önskemål redan från början. Att ställa in kontrast och färgnyans, mäta ljuset manuellt och ställa fokus manuellt på det vilande lejonet. Jag kanske även hade gjort några bilder i svartvitt direkt i kameran, med gul- eller orangefilter för att få rätt gråskala med ljust lejon och mörk himmel. Jag hade möjligen också gjort en dubbelexponering, där den ena exponeringen var lite svagt ur fokus för att förstärka den mer skimrande känslan i ljuset. Jag gör alltså mina inställningar i preform, du arbetar i postform. Det ena är inte mer eller mindre rätt än det andra, vi har bara olika sätt att arbeta.

Jag kan inte uttala mig om hur andra naturfotografer arbetar och resonerar, jag kan enbart uttala mig om mina sätt. Vad som är rätt för mig.

Du kommer likväl aldrig med din metod att kunna göra redigeringar i lager på filer som tål detta med den kontroll det ger eller redigera på avgränsade delar av bilden som jag vet att många naturfotografer ägnar väldigt mycket tid och energi till. Det är en begränsning som jag aldrig kommer förstå att en seriös modern naturfotograf frivilligt vill underordna sig under. För även om jag aldrig kunnat få dig till att erkänna rakt ut att du aldrig gör några redigeringar i dina 8 bitars komprimerade JPEG-filer så är det så dina uttalanden framstår och det känns som en oärlighet med tanke på vad du uppenbart gjort tidigare.

Jag tänker faktiskt att när du beskriver vad du gör så tycker jag det påminner om den värsta tiden i mitt fotoliv - den när jag fotade med dia. Att fota med dia var ju också som att ta bilden och skicka in den i en "black box" där man tappade all vidare kontroll över slutresultatet efter bilden var tagen. Körde man svartvitt kunde man åtminstone pjatta lite. Hade det inte varit möjligt att reprofota och efterbehandla gamla dian så bra som det faktiskt går att göra i exv. Photolab (förutsatt att du gör det i RAW) så skulle en stor del av alla mina gamla resebilder legat på tippen idag.

Jag ångrar idag djupt två mediaval och det första vara att jag nästan tagit allt gammalt med diafilm. Jag borde tagit dem med Tri-X istället. Det andra är att jag hade en tidig JPEG-period då jag överhuvudtaget inte litade på att proprietära RAW för framtiden, men å andra sidan så är det bättre än enbart JPEG-original, så jag vet inte hur fan jag valde det spåret.

Jag har flera gånger förbannat dessa JPEG-filer, för tyvärr är de en "dead end". En hel Syd-Afrika tripp tog jag med JPEG och det var ett stort misstag. Jag har flera gånger hamnat i lägen där jag helt enkelt tvingats göra om en del jobb med mina RAW därför att det kommit nya bättre konverterar "motorer" som gjort det plågsamt att ligga kvar med den kvalitet de äldre metoderna gav. Många minns säkert vilket lyft Lightroom 3 var i jämförelse med de urusla version 1 och 2.

På liknande sätt var version 4 och 5 banbrytande när Deep Prime kom i Pholtolab. Det ändrade allt för mig när det gällde kontrollen över bruset i mörkerbilderna. Det har ju dessutom fortsatt med Deep Prime XD i version 6. Även bildkvaliteten i Capture One har ju förbättrats över tid och lager- och maskningsverktygen samt alla de smarta Style Brushes som nu finns just för detaljredigeringen. Inga av de brusreduceringsmetoderna beskrivna i Photolab är tillgängliga med JPEG. Det är ett avsevärt kvalitetstapp.

 

[Sten-Åke Sändh]

När skrev jag att jpg ger mig större kontroll? Jag tycker jpg är lättare, tar mindre plats på hårddisken - och att jag sällan gör några större ingrepp i bildfilerna i efterhand, att jag därför väljer jpg. I efterhand alltså! På förhand däremot gör jag desto mer; kalibrering av kamera (kontrast, färger), manuell fokus och ljusmätning, manuellt ISO-värde - för att ha så bra kontroll som möjligt när jag väl exponerar. Detta har jag skrivit många gånger!

Ja nu har jag ju sett till hela den metod du beskriver och inte enbart filtypsvalet men det är en del av det hela. RAW ger en möjlighet till en fullständig kontroll vid efterarbete i RAW-konverterare av det följer att den graden av kontroll inte går att få med JPEG då datat inte håller för det.

Du skriver i citatet i denna post:

" för att ha så bra kontroll som möjligt när jag väl exponerar" och då har jag ju kommenterat det förr att just därför att du valt JPEG, så har du ingen full kontroll eftersom kamerans JPEG-rendering är en "Black box" som designats av någon Japan och denna automatik gör numera alltmer med bilderna. Sånt kanske du inte märker eller att det alls sker med en gammal DSLR men byter du kamera så är det så det i allt högre grad funkar.

Det finns profiler för objektiv man använder i en del kameror t.o.m. även om det inte hör till vanligheterna och de kan de ha stor inverkan. Jag hade tidigare ett 16-50 zoom till Sony APS-C som hade galen distorsion. Den kompenserades automatiskt (gick ej att stänga av). Priset för det är att en del av den komposition du trodde dig gjort försvinner. Om någon skulle öppna en sådan fil i Capture One 23 eller i Photolab 6 så skulle bilden dessutom normalt autorestitueras och även där ryker ofta en försvarlig del av kompositionen. Även restituering är ju en faktor en fotograf behöver ha koll på och den kollen har man normalt inte med JPEG i gamla kameror däremot kan man få det med RAW och en konverterare. Lutande horisonter är även det en sak som alla kameror inte korrigerar med automatik.

Citat från oven i denna tråd:

"För egen del jobbar jag i jpg för att det är enklare, för att bildskapandet i stor del ligger under själva fotograferingen; detta fast äkthet sällan är min bärande kraft i bilderna. Jag experimenterar gärna, arbetar med filter, multiexponerar mm - både ofta och gärna. Om detta sedan tillhör adelsmärket eller inte, det är inte det viktiga för mig - det viktiga är vad bilderna förmedlar. Men också för att det just är skapandet under själva fotograferingen som är det mest intressanta för mig.

Att jag arbetar helmanuellt är heller inte för att jag vill framstå som en större puritan, för mig handlar det om att ha bättre kontroll och att detta ger mig bilder jag annars inte hade kunnat göra. Jag jobbar helt enkelt mycket snabbare och mer metodiskt med manuella inställningar. "

Det är absolut enklare att jobba i JPEG men det sker både till priset av att man avstår från den bättre kontroll av både brus och slutgiltig komposition och en stor del av den möjliga bildkvalitet som efterbehandling i konverterare ger. Jag tror inte det är någon större överdrift att påstå idag att de flesta naturfotografer jobbar med RAW och gör en stor del av kvalitetsarbetet i konverterare eller i Photoshop. I en sådan process är det man gör i kameran bara halva jobbet. Jag har dock aldrig sagt att det skulle vara något fel i sig att centrera en stor del av hela bildskaparprocessen till exponeringsögonblicket och förarbetet inför denna - att försöka göra ett så gott jobb det bara går med det. Det försöker jag också för även jag är skolad i det analoga - diamediat är grymt obevekligt vid felexponering.

Det jag däremot har sagt är att den som gör det avstår från en väldigt stor del av den möjliga kontroll över slutresultatet som faktiskt är möjlig om man tar bilderna i RAW och slutbehandlar dem i en konverterare istället för att låta kameran göra ett suboptimalt jobb kvalitetsmässigt präglat av de kompromisser som påtvingas användarna i kamerorna. Vi behöver faktiskt inte längre leva med de diabegränsningar vi hade då. Med JPEG direkt ur kameran kommer man tyvärr aldrig få ut all möjlig potential ur det data som är kvar efter konvertering till 8 bitar och komprimering. Att hårt konkurrensutsatta seriösa naturfotografer skulle gå för det faller på sin egen orimlighet.

Det som ytterst bevisar detta är ju just all denna oärlighet och förljugenhet som inte minst tagit vägen in i alla dessa påhittade "case stories" som främst alla dessa påkomna naturfotofuskare hämtat från "fablernas värld". Detta för att ta genvägar och snabbspår för att vinna pengar, ära, erkännande och en berömmelse som ytterst är ägnad åt att bygga varumärken som man sedan kan leva gott på. Det är så det här vi nu diskuterat hänger samman med det "fejket" som sker för att som rubriken i tråden skriver "skapa en fotograf som egentligen inte finns".

Det är som att måla en vacker tavla med ren avföring - även det här luktar ju lång väg.

 

[Terje H]

Du kommer likväl aldrig med din metod att kunna göra redigeringar i lager på filer som tål detta med den kontroll det ger eller redigera på avgränsade delar av bilden som jag vet att många naturfotografer ägnar väldigt mycket tid och energi till. Det är en begränsning som jag aldrig kommer förstå att en seriös modern naturfotograf frivilligt vill underordna sig under. För även om jag aldrig kunnat få dig till att erkänna rakt ut att du aldrig gör några redigeringar i dina 8 bitars komprimerade JPEG-filer så är det så dina uttalanden framstår och det känns som en oärlighet med tanke på vad du uppenbart gjort tidigare.

Jag tänker faktiskt att när du beskriver vad du gör så tycker jag det påminner om den värsta tiden i mitt fotoliv - den när jag fotade med dia. Att fota med dia var ju också som att ta bilden och skicka in den i en "black box" där man tappade all vidare kontroll över slutresultatet efter bilden var tagen. Körde man svartvitt kunde man åtminstone pjatta lite. Hade det inte varit möjligt att reprofota och efterbehandla gamla dian så bra som det faktiskt går att göra i exv. Photolab (förutsatt att du gör det i RAW) så skulle en stor del av alla mina gamla resebilder legat på tippen idag.

Jag ångrar idag djupt två mediaval och det första vara att jag nästan tagit allt gammalt med diafilm. Jag borde tagit dem med Tri-X istället. Det andra är att jag hade en tidig JPEG-period då jag överhuvudtaget inte litade på att proprietära RAW för framtiden, men å andra sidan så är det bättre än enbart JPEG-original, så jag vet inte hur fan jag valde det spåret.

Jag har flera gånger förbannat dessa JPEG-filer, för tyvärr är de en "dead end". En hel Syd-Afrika tripp tog jag med JPEG och det var ett stort misstag. Jag har flera gånger hamnat i lägen där jag helt enkelt tvingats göra om en del jobb med mina RAW därför att det kommit nya bättre konverterar "motorer" som gjort det plågsamt att ligga kvar med den kvalitet de äldre metoderna gav. Många minns säkert vilket lyft Lightroom 3 var i jämförelse med de urusla version 1 och 2.

På liknande sätt var version 4 och 5 banbrytande när Deep Prime kom i Pholtolab. Det ändrade allt för mig när det gällde kontrollen över bruset i mörkerbilderna. Det har ju dessutom fortsatt med Deep Prime XD i version 6. Även bildkvaliteten i Capture One har ju förbättrats över tid och lager- och maskningsverktygen samt alla de smarta Style Brushes som nu finns just för detaljredigeringen. Inga av de brusreduceringsmetoderna beskrivna i Photolab är tillgängliga med JPEG. Det är ett avsevärt kvalitetstapp.

Du avslöjar din agenda mot mig och mitt bildskapande i dina inledande ord med fet text. Vi kan kalla det för misstro, åtminstone som jag tolkar dig. Något som i min värld är säkraste sättet att avsluta en möjlig konstruktiv diskussion!

Nu ska jag inte bli långrandig och än en gång bjuda på en detaljerande beskrivning kring hur jag tekniskt går tillväga som naturfotograf; i efterordet i min senaste bok "Svartvita landskap" redogör jag i detalj vad jag gör i efterhand i Photoshop. Men då mitt fotograferande i första hand inte vilar i tekniska begrepp och teknikaliteter, så undviker jag en mer detaljerad beskrivning här. Men det finns, om man är intresserad att söka upp detta, men jag har även beskrivit detta flera gånger tidigare även här på Fotosidan.

Jag kan än en gång återkomma till vad jag skrev innan Sten-Åke, om att vi har helt olika preferenser. Något vi tydligen även har till vår analoga del i fotokarriären, som du skriver. Det var under alla mina analoga år, där jag i första hand arbetade med diafilm, som jag lade grunden för mina framgångar och etablerade mig som fotograf. Med mängder av artiklar i våra fototidningar, flera tusen föreläsningar runt i landet i bland annat våra fotoklubbar med diaföreläsningar. Jag hade faktiskt en analog del i föreläsningen på Fotografiska högskolan i Göteborg under våren 2012 och visade ett magasin analoga diabilder; där eleverna reagerade på både den fantastiska skärpan och de exakta exponeringarna - något som diskuterades efteråt. Fördelarna med diaperioden i sin tid är att bilderna definierade vad man hade gjort, medan några idag automatiskt reagerar med misstro - särskilt från de fotografer som är fast i ett mer tekniskt förhållande till bildskapandet.

Fördelarna idag däremot är alla de föreläsningar jag idag har, där INGEN i publiken ens kommer med några tekniska frågor - utan allt vilar helt och hållet i själva bildskapandet och vad bilderna berättar. Idag kan jag känna att diskussionerna efter en föreläsning kommer längre, än på den analoga tiden då det mesta fastnade i en fascination kring det tekniska handhavandet.

Jag förstår att dina långa förklaringar till hur du gör och tänker i dina svar till mig mer är mot andra läsare här i tråden, så dessa lämnar jag okommenterade. Numera vet du hur jag gör och tänker, dessa får du välja att acceptera eller inte - men försök undvika komma med slutsatser framöver om mig som inte stämmer, för då återkommer jag med nya svarskommentarer.

Vi har alla våra olika preferenser, som jag skrivit tidigare här i tråden och på andra ställen. Sedan kan man kommentera fusket i naturfotomiljön med två enkla regler; man ska inte ljuga och inte skada naturen! Som jag givetvis också skrivit ett stort antal gånger tidigare. Vi kan jämföra med att köra bil drogpåverkad; detta lär vi alla att det är fel, även på körskolan går man genom detta. Det är även straffbart! Trots detta dyker det hela tiden upp nya personer som stoppas av polisen för att de kört bil drogpåverkade. Varför då?

Det kommer att komma nya fall inom naturfotomiljön där någon fuskat, lika säkert som någon ny person åker dit för att ha kört bil drogpåverkad. Vi kan möta detta med att än en gång referera till både normer, regler och lagar - men vi löser inte problemet.

Jag erkände vad jag gjorde för 11 år sedan och har gått vidare, på samma sätt som det faktiskt finns personer som åkt fast för rattfylla en gång men som inte gör det fler gånger. Jag har gått vidare, vi gör alla misstag - några lär sig av sina misstag, andra inte! Jag skulle kunna fortsätta att svara på de samma frågorna som jag redan fått några tusen gånger under dessa 11 år, från fotografer som tror att tiden står stilla. Eller så kan vi alla lära oss något, inte enbart jag - och gå vidare i livet.

Jag är inte samma fotograf idag, som för 11 år sedan. Som för 20 år sedan, för 30 år sedan. Jag är även en annan fotograf om 1 år, om 5 år, om 10 år. Jag går vidare, jag utvecklas fortfarande. Som tur är, vilket de som går mina fotokurser eller kommer till mina föreläsningar oftast redan förstått.

Kittiya Pawlowski kan jag fortfarande inte uttala mig om som person, jag känner henne inte. Om hon existerar eller inte, det vet jag heller inte. Jag skulle kunna spekulera hur mycket som helst, men det skulle inte bli konstruktivt.

Mvh Terje

 

[PMD]

Jag tänker faktiskt att när du beskriver vad du gör så tycker jag det påminner om den värsta tiden i mitt fotoliv - den när jag fotade med dia. Att fota med dia var ju också som att ta bilden och skicka in den i en "black box" där man tappade all vidare kontroll över slutresultatet efter bilden var tagen. Körde man svartvitt kunde man åtminstone pjatta lite.

Den som kunde pjatta svart/vitt kunde också göra Cibachromeförstoringar från dia. Det var inte mycket krångligare än att göra svart/vita förstoringar. Givetvis var det dyrare, men inte oöverkomligt dyrare för en student som jag.

I övrigt håller jag med om råfilernas fördelar.

 

[martley]

I musikbranchen så är det ju inte helt ovanligt med "artistnamn", och det är inte alltid som det folkbokförda namnet är känt. Men några exempel: Jerry Williams = Erik Fernström, Freddie Mercury = Farrokh Bulsara, Tina Turner = Anna Mae Bullock. Ett av få undantag är Madonna, som faktiskt heter så, Madonna Louise Ciccone.
Många gånger handlar det mera om att vara mer kommersiellt gångbara med ett genre-anpassat artistnamn och inte att gömma sig bakom en pseudomym, men det finns förstås undantag. Åtminstone för kvinnor kan det handla om att de byter efternamn när de gifter sig, men de behåller artistnamnet eftersom det är så etablerat.
Detsamma gäller förstås även filmbranschen, Greta Garbo hette ju egentligen Gustafsson.
Min slutsats är att det inte nödvändigtvis måste vara ett ont uppsåt med en pseudonym, utan att det mera beror på andra skäl. Man kanske helt enkelt vill skilja sitt privatliv från sitt arbete.

 

[Sten-Åke Sändh]

Du avslöjar din agenda mot mig och mitt bildskapande i dina inledande ord med fet text. Vi kan kalla det för misstro, åtminstone som jag tolkar dig. Något som i min värld är säkraste sättet att avsluta en möjlig konstruktiv diskussion!

Nu ska jag inte bli långrandig och än en gång bjuda på en detaljerande beskrivning kring hur jag tekniskt går tillväga som naturfotograf; i efterordet i min senaste bok "Svartvita landskap" redogör jag i detalj vad jag gör i efterhand i Photoshop. Men då mitt fotograferande i första hand inte vilar i tekniska begrepp och teknikaliteter, så undviker jag en mer detaljerad beskrivning här. Men det finns, om man är intresserad att söka upp detta, men jag har även beskrivit detta flera gånger tidigare även här på Fotosidan.

Jag kan än en gång återkomma till vad jag skrev innan Sten-Åke, om att vi har helt olika preferenser. Något vi tydligen även har till vår analoga del i fotokarriären, som du skriver. Det var under alla mina analoga år, där jag i första hand arbetade med diafilm, som jag lade grunden för mina framgångar och etablerade mig som fotograf. Med mängder av artiklar i våra fototidningar, flera tusen föreläsningar runt i landet i bland annat våra fotoklubbar med diaföreläsningar. Jag hade faktiskt en analog del i föreläsningen på Fotografiska högskolan i Göteborg under våren 2012 och visade ett magasin analoga diabilder; där eleverna reagerade på både den fantastiska skärpan och de exakta exponeringarna - något som diskuterades efteråt. Fördelarna med diaperioden i sin tid är att bilderna definierade vad man hade gjort, medan några idag automatiskt reagerar med misstro - särskilt från de fotografer som är fast i ett mer tekniskt förhållande till bildskapandet.

Fördelarna idag däremot är alla de föreläsningar jag idag har, där INGEN i publiken ens kommer med några tekniska frågor - utan allt vilar helt och hållet i själva bildskapandet och vad bilderna berättar. Idag kan jag känna att diskussionerna efter en föreläsning kommer längre, än på den analoga tiden då det mesta fastnade i en fascination kring det tekniska handhavandet.

Jag förstår att dina långa förklaringar till hur du gör och tänker i dina svar till mig mer är mot andra läsare här i tråden, så dessa lämnar jag okommenterade. Numera vet du hur jag gör och tänker, dessa får du välja att acceptera eller inte - men försök undvika komma med slutsatser framöver om mig som inte stämmer, för då återkommer jag med nya svarskommentarer.

Vi har alla våra olika preferenser, som jag skrivit tidigare här i tråden och på andra ställen. Sedan kan man kommentera fusket i naturfotomiljön med två enkla regler; man ska inte ljuga och inte skada naturen! Som jag givetvis också skrivit ett stort antal gånger tidigare. Vi kan jämföra med att köra bil drogpåverkad; detta lär vi alla att det är fel, även på körskolan går man genom detta. Det är även straffbart! Trots detta dyker det hela tiden upp nya personer som stoppas av polisen för att de kört bil drogpåverkade. Varför då?

Det kommer att komma nya fall inom naturfotomiljön där någon fuskat, lika säkert som någon ny person åker dit för att ha kört bil drogpåverkad. Vi kan möta detta med att än en gång referera till både normer, regler och lagar - men vi löser inte problemet.

Jag erkände vad jag gjorde för 11 år sedan och har gått vidare, på samma sätt som det faktiskt finns personer som åkt fast för rattfylla en gång men som inte gör det fler gånger. Jag har gått vidare, vi gör alla misstag - några lär sig av sina misstag, andra inte! Jag skulle kunna fortsätta att svara på de samma frågorna som jag redan fått några tusen gånger under dessa 11 år, från fotografer som tror att tiden står stilla. Eller så kan vi alla lära oss något, inte enbart jag - och gå vidare i livet.

Jag är inte samma fotograf idag, som för 11 år sedan. Som för 20 år sedan, för 30 år sedan. Jag är även en annan fotograf om 1 år, om 5 år, om 10 år. Jag går vidare, jag utvecklas fortfarande. Som tur är, vilket de som går mina fotokurser eller kommer till mina föreläsningar oftast redan förstått.

Kittiya Pawlowski kan jag fortfarande inte uttala mig om som person, jag känner henne inte. Om hon existerar eller inte, det vet jag heller inte. Jag skulle kunna spekulera hur mycket som helst, men det skulle inte bli konstruktivt.

Mvh Terje

Det här handlar om alla de som säger sig göra en sak men som inte gör det, utan som gör något helt annat och som inte nöjer sig med det utan dessutom vilseleder allmänheten med rakt igenom påhittade historier. Det måste finnas en rätt kallhamrad förslagenhet bakom sånt eller så kan man bara inte låta bli att föra allmänheten bakom ljuset med alla dessa lögner i tiden varav dessa snöleoparder bara råkar vara det senaste smått bisarra exemplet.

Vi lever verkligen under lögnerna idag vare sig vi lever i väst eller öst och konsekvenserna av det vi ser är redan förödande, därför tror jag inte vi längre kan avstå från att bemöta dem hur obehagligt det än är både i stort och smått. Vad är alternativet?

 

[acke]

I musikbranchen så är det ju inte helt ovanligt med "artistnamn", och det är inte alltid som det folkbokförda namnet är känt. Men några exempel: Jerry Williams = Erik Fernström, Freddie Mercury = Farrokh Bulsara, Tina Turner = Anna Mae Bullock. Ett av få undantag är Madonna, som faktiskt heter så, Madonna Louise Ciccone.
Många gånger handlar det mera om att vara mer kommersiellt gångbara med ett genre-anpassat artistnamn och inte att gömma sig bakom en pseudomym, men det finns förstås undantag. Åtminstone för kvinnor kan det handla om att de byter efternamn när de gifter sig, men de behåller artistnamnet eftersom det är så etablerat.
Detsamma gäller förstås även filmbranschen, Greta Garbo hette ju egentligen Gustafsson.
Min slutsats är att det inte nödvändigtvis måste vara ett ont uppsåt med en pseudonym, utan att det mera beror på andra skäl. Man kanske helt enkelt vill skilja sitt privatliv från sitt arbete.

Javisst, pseudonymer och alias har varit vanligt förekommande i fotohistorien. Några exempel bara: Nadar, Man Ray, Yva, Brassaï, Dawid, ...

Tittar man på konstnärer i allmänhet så är väl Banksy den pseudonym som väckt mest uppmärksamhet de senaste 20 åren.

I de flesta fall handlar det nog om att hitta ett kommersiellt gångbart namn som är lätt att uttala och minnas över hela världen, precis som du säger. Men Kittiya Pawlowski hör knappast till den kategorin.

 

[martley]

Javisst, pseudonymer och alias har varit vanligt förekommande i fotohistorien. Några exempel bara: Nadar, Man Ray, Yva, Brassaï, Dawid, ...

Tittar man på konstnärer i allmänhet så är väl Banksy den pseudonym som väckt mest uppmärksamhet de senaste 20 åren.

I de flesta fall handlar det nog om att hitta ett kommersiellt gångbart namn som är lätt att uttala och minnas över hela världen, precis som du säger. Men Kittiya Pawlowski hör knappast till den kategorin.

Det har du helt rätt i. Möjligen kanske den primära målgruppen inte har varit västvärlden i stort utan snarare en målgrupp eller land där namnet passar in bättre, typ Polen, vilket jag något fördomsfullt associerar med ett sådant efternamn.

 

[Jan af Lisö]

Det har du helt rätt i. Möjligen kanske den primära målgruppen inte har varit västvärlden i stort utan snarare en målgrupp eller land där namnet passar in bättre, typ Polen, vilket jag något fördomsfullt associerar med ett sådant efternamn.

Tveksamt med Polen, där skall ju ett kvinnoefternamn sluta med "a", dvs skulle ha varit Pawlowska.

 

[acke]

Tveksamt med Polen, där skall ju ett kvinnoefternamn sluta med "a", dvs skulle ha varit Pawlowska.

Möjligen lite långsökt, men jag associerar faktiskt Kittiya Pawlowski med det etablerade engelska uttrycket "kitty paw" eller "cat's paw", som betyder "a person used by another to do dangerous, distasteful, or unlawful work"

Den tolkningen passar väldigt bra i sammanhanget, eller hur?
Jag tror att ”Kittiya Pawlowski” är avsiktligt tänkt att associeras med "kitty paw". Upphovspersonen vill indirekt signalera till omvärlden att namnet är påhittat, och att syftet är bedrägligt.

Cat's-paw definition in American English | Collins English Dictionary

Cat's-paw definition: a person used by another as a tool ; dupe | Meaning, pronunciation, translations and examples in American English

www.collinsdictionary.com

cat's paw

Definition of cat's paw in the Idioms Dictionary by The Free Dictionary

idioms.thefreedictionary.com

cat's-paw | Word of the Day | August 8, 2019

www.dictionary.com

Cat's-paw Definition & Meaning | YourDictionary

Cat's-paw definition: A person used by another as a dupe or tool.

www.yourdictionary.com

 

[Sten-Åke Sändh]

Möjligen lite långsökt, men jag associerar faktiskt Kittiya Pawlowski med det etablerade engelska uttrycket "kitty paw" eller "cat's paw", som betyder "a person used by another to do dangerous, distasteful, or unlawful work"

Den tolkningen passar väldigt bra i sammanhanget, eller hur?
Jag tror att ”Kittiya Pawlowski” är avsiktligt tänkt att associeras med "kitty paw". Upphovspersonen vill indirekt signalera till omvärlden att namnet är påhittat, och att syftet är bedrägligt.

Cat's-paw definition in American English | Collins English Dictionary

Cat's-paw definition: a person used by another as a tool ; dupe | Meaning, pronunciation, translations and examples in American English

www.collinsdictionary.com

cat's paw

Definition of cat's paw in the Idioms Dictionary by The Free Dictionary

idioms.thefreedictionary.com

cat's-paw | Word of the Day | August 8, 2019

www.dictionary.com

Cat's-paw Definition & Meaning | YourDictionary

Cat's-paw definition: A person used by another as a dupe or tool.

www.yourdictionary.com

För att avsluta mitt deltagande i denna diskussion och diskussionen om JPEG/RAW:

Det jag undrar över när det gäller hennes bilder är om de lämnats in som JPEG-only original eller inte. JPEG-formatet ("rakt ur kameran eller inte") är ju det perfekta "scam"-formatet, för det är ju omöjligt att kolla (vad jag vet) om man säger sig sakna RAW-original att jämföra JPEG med.

Jag har f.ö. väldigt svårt att tro, att folk som anser sig så bra natur- och djurfotografer att de deltar i internationella natur- och djurfototävlingar, inte skulle använda sig av RAW-konverterare/Photoshop för avancerad lokal justering av sina bilder. Alla vettiga sådana fotografer vet ju att de måste utgå från RAW om de på allvar vill få ut all den bildkvalitet som tävlingen kräver - åtminstone om man nu har ambitionen att vinna dem vare sig man håller sig till reglerna eller inte.

Jag anser att de tävlingar som inte kräver RAW+JPEG av deltagarna har sig själva att skylla om de blir bedragna, för de ber ju faktiskt om att bli blåsta om ribban ligger så lågt ner som på golvet.

Nu går drevet efter den här "Kittiya" eller vad hon nu heter och om hon gömt sig bakom en pseudonym kan det väl mest betyda två saker. Dels att hon varit smartare än många andra bedragare genom att skaffa sig en rökridå att gömma sig bakom om det nu verkligen handlar om ett bedrägeri eller så sitter hon (eller rent av en han) nu och skrattar gott åt alla som engagerar sig i detta nu. Kanske var det hela bara avsett som ytterligare några fler spikar i den nu genommurkna naturfotokistan.