Varit med negativ eller upprörd situation vid gatufotografering?

[Sten-Åke Sändh]

Varför har du förståelse för dem? Varför känner de obehag? Vad är deras rationella orsak för att känna obehag? Du verkar tycka att bara för att någon känner någonting så ska de tas på allvar och respekteras? Hur ska vi göra med de som känner stress och obehag över att behöva se olikfärgade på gator och torg? Ska de tas på allvar och respekteras? Pyttsan. Jag respekterar deras rättighet att tycka och känna som de gör men att ha respekt för dem och deras åsikter – aldrig!

Jag vet inte heller om det finns ett juridiskt fall i Sverige där gatufoto har prövats. Jag skulle bli förvånad om det vore så. Eftersom det är glasklart i lagen att det är tillåtet. Finns det juridisk fall där man prövat att det är rätt att köra bil på höger sida i Sverige? Skulle inte tro det.

Och för att kommentera en tidigare kommentar av dig så är det inte kutym (för mig i alla fall) att radera foton om nån ber om det. Jag har gjort det nån gång. Men, att låta dem diktera vad och hur du fotar i det allmänna är att få dem att känna att de har rätt att göra så. De har de inte. De har rätt förstås att be om det men det är en annan sak.

Det där är en lite lyxig hållning många svenska fotografer tycker sig med självklarhet kunna hålla med och särskilt sådana som aldrig själva sett stenarna regna över bussen man färdats genom Khyberpasset i exv. Pakistan.

Ett par ggr har stenar kommit flygande när jag plåtat gravplatser i Mellan-Östern.

När små bistra krigshärdade barnsoldater utan märkar styrning stoppade mig i Uganda 1986 så var inte min första ryggmärgsreflex att hala fram kameran. Arne Lemberg Expressen och hans kompis kom aldrig hem från Uganda. De skjöts förmodligen därför att de inte åtlydde den info de fick.

Man kan dock även ibland erfara motsatsen som i Afghanistan 1978 dagen efter kuppen i april då en stridsvagnsbesättning helt spontant poserade för att de VILLE att jag skulle ta en bild.

Så jag tycker det är rent korkat med en onödigt tondöv och arrogant hög svansföring i sammanhang som dessa. Man kommer mycket längre med lite ödmjukhet och respekt och det kostar så lite och ger ofta förbluffande effekter och resultat och brister man i lyhördhet inför de sammanhang man hamnar i kan det gå väldigt illa - väldigt snabbt.

 

[Frekeman]

Det där är en lite lyxig hållning många svenska fotografer tycker sig med självklarhet kunna hålla med och särskilt sådana som aldrig själva sett stenarna regna över bussen man färdats genom Khyberpasset i exv. Pakistan.

Ett par ggr har stenar kommit flygande när jag plåtat gravplatser i Mellan-Östern.

När små bistra krigshärdade barnsoldater utan märkar styrning stoppade mig i Uganda 1986 så var inte min första ryggmärgsreflex att hala fram kameran. Arne Lemberg Expressen och hans kompis kom aldrig hem från Uganda. De skjöts förmodligen därför att de inte åtlydde den info de fick.

Man kan dock även ibland erfara motsatsen som i Afghanistan 1978 dagen efter kuppen i april då en stridsvagnsbesättning helt spontant poserade för att de VILLE att jag skulle ta en bild.

Så jag tycker det är rent korkat med en onödigt tondöv och arrogant hög svansföring i sammanhang som dessa. Man kommer mycket längre med lite ödmjukhet och respekt och det kostar så lite och ger ofta förbluffande effekter och resultat och brister man i lyhördhet inför de sammanhang man hamnar i kan det gå väldigt illa - väldigt snabbt.

Min referensram för mitt resonemang är när man utövar gatufotografi i civiliserade länder med västliga värderingar och inte i misslyckade länder som de du radade upp. De ska mycket till innan jag kommer att sätta min fot i sådana områden.

Jag vet inte riktigt vad du praktiskt menar med hur ödmjukhet och respekt skall utövas när man gatufotar i exempelvis Sverige men om det ger dig bättre gatufoton så kör på. Visa gärna exempel. Personligen fortsätter jag på mitt sätt.

 

[PMD]

Min referensram för mitt resonemang är när man utövar gatufotografi i civiliserade länder med västliga värderingar och inte i misslyckade länder som de du radade upp. De ska mycket till innan jag kommer att sätta min fot i sådana områden.

Jag har satt min fot i sådana områden, men inte för att gatufotografera. Jag inser att man bör ta seden dit man kommer. Det går inte att civilisera ociviliserade människor på egen hand.

I civiliserade länder, där det inte finns repressiva lagar mot fotografering, har jag annars inställningen att jag är artig och trevlig mot den som är artig och trevlig mot mig, men den som skriker ock gormar ignorerar jag. (Det gäller f.ö. oavsett om saken gäller fotografering eller annat).