Tackar för det, Peter.
Må så gott
/Hans-Åke

Hej Catharina, ja det är precis som du säger vi får vara glada så länge välfärdsystemet fungerar, funderar hur det ser ut om tio tjugo år. Finns då någon välfärd alls det har ju naggats i kanterna oroväckande allt för att vård och omsorgsanställda skall springa smartare och Landsting och Kommuner och privata vårdföretag skall få större intäkter, minskade omkostnader. Någon myntade en gång under 70-80 talet uttrycket springa smartare, har alltid funderat över hur man springer smart, det är ju människor individer som skall ha del vård och omsorg och behoven varierar, det är synd om människan för att citera Strindberg. Vad gäller min sambo så är detta min största oro och också min största sorg att resurserna tryter för dom svagaste i samhället och för dom som inte kan göra sig hörda. Att det en dag skall fallera och att hon plötsligt är utan hjälp, det inträffar redan nu att människor lämnas vind för våg när systemet plötsligt inte fungerar. Var och en kan ju föreställa sig själv en människa bunden vid en rullstol eller sängen om natten utan möjlighet att ta sig någonstans eller ens kalla på hjälp. Min bild är inget bevis på att det fungerar snarare en tillfällighet och hur det borde fungera med från samhället givna resurser för alla parter vårdgivare och vårdtagare.
Må så gott
/Hans-Åke

Jag har samma oro som du, brist på omvårdnadspersonal kommer att bli ett stort problem framöver. Man pratar mycket om sjuksköterskor nu men det största problemet är att få vill utbilda sig till undersköterska/vårdbiträde, de som jobbar närmast kunden. Stora pensionsavgångar närmar sig och ungdomar vill inte utbilda sig till vårdyrken med de usla löner och arbetstider och underbemanning som råder. En anhörig ska inte behöva känna den oron som du har men vet att det är så. Som sagt, det är synd om människan.
Ha det gott du med Hans-Åke