Bra inlägg, jag är också mycket bekymrad för skolan och våra barns framtid, experimenterandet med skolan har varit o är alldeles förödande, barn har ingen möjlighet att välja vad som är bäst, o jag tycker definitivt inte föräldrar med olika märkliga bevekelsegrunder heller ska styra över sina barns utveckling, alla barn ska ha en stabil o demokratisk utbildning o en gemensam värdegrund att stå på o med ett visst mått av respekt för lärare o auktoriteter. Den Finska skolan tillhör den bästa i världen, och där finns nog mycket att hämta. Men till en början bör skolan åter förstatligas enligt min åsikt. Jag får sluta här, men detta är ett ämne som upprör mig. Såväl skola som ungdomsarbetslöshet är ett ämne som inte tas på tillräckligt stort allvar, vi skapar en ny underklass om detta får fortgå. Hälsn, LO

Minskar man antalet elever i klasserna, och ger lärarna mer tid för att undervisa och förbereda lektionerna i stället för att sitta med en massa tillkrånglad dokumentation kanske det hela går att vända på rätt bog igen.
Jag har svårt att fatta att man påstår att man satsat på skolan när jag själv bara ser en lång rad nerdragningar av densamma. Dotterns klass i högstadiet har inneburit 2 och ett halvt års kaos, att hon lyckats läsa sej till bra betyg i alla fall är för mej en gåta.....
Spelar ingen roll vilket forum frågan ska dras i, den är grundläggande och superviktig! Tack för att du lyfter den!!

Jag har jobbat länge i skolans värld och är glad att jag inte är där längre. Under min tid såg jag alltmer frustrerade lärare som i stället för att förbereda , undervisa och bry sig, måste rapportera,gå på utbildningar och ha hand om allt mer administration. Jag såg trenden gå från föräldrar som engagerade sig i skolan, till föräldrar som skyllde barnens misslyckande på skolan. Jag såg så mycket mer, som skrämde mig.
Nu tror jag inte allt detta beror bara på skolpolitiken, utan vi lever i ett mer hårdnande samhälle.
Ett samhälle som gått från att vi människor har haft kontakt med varandra, brytt oss, till ett samhälle där vi alltmer förlitar oss på tekniken. I stället för att prata med varandra och fråga hur vi mår, skriver vi ett sms och dövar samvetet för den stunden. Var detta ska sluta, skrämmer mig.
Jag är allvarligt oroad för mina barn barn. Nå´t måste hända och det snabbt.
Marianne