Nu ljuder skönsången i skogen

Efter ett par dagar vid Hornborgasjön och tranorna är det åter vardag och hemmamarkerna som gäller. Och nu händer det saker i naturen i rask takt.  Det är särskilt fåglarna som kraftfullt nu signalerar att det minsann är vår. De har ingen tid att spilla, måste hitta sig ett revir och få till en kull ungar, kanske ännu en och i bästa fall ytterligare en.

Det är en ynnest att få gå längs den lilla ån och bedövas av porlat och mängden fågelsång. Den är i mina öron som vackrast nu, det är nu hannarna ska övertyga honorna om att just han sjunger bäst och har de starka fina färger som hon ska falla för. Det är inte helt enkelt att urskilja vilka fåglar som sjunger men bofink (inte direkt så man får gåshud), gransångare, talgoxe, blåmes, rödhake och så den lille gärdsmygen. Koltrasten ej att förglömma som överröstar dem alla i både i volym och skönsång. Så vackert, så njutbart.

Som jag tidigare skrivit har det par strömstarar som hela vintern hållit till vid ån försvunnit. Istället har det den senaste veckan dykt upp några forsärlor och de må sägas vara fullgoda ersättare. 

Nån enstaka lite isbit biter sig fortfarande fast ipå bergväggens nordsida, i övrigt har livet på marknivå också tagit fart. Det innebär som vanligt en liten botanisering i den världen också. 

Vid Trandansen i ottan

Det var mörkt och ödsligt när jag kom till Trandansen kvart i fem i morse. Men det dröjde inte så länge innan den första tranan seglade in över matbordet och följdes strax av många fler. Här kommer ett axplock från morgonen vid Trandansen.

Knölsvanar.

Sångsvanar.

Sångsvanar.

Välbesökt på Tranans dag

Till slut som kom ju ändå tranorna till Hornborgasjön och Trandansen. Lagom till det årliga arrangemanget "Tranans dag" kunde runt 10 000 tranor räknas in. Det är visserligen drygt 16.000 färre än fjolårets toppnotering men kommande vecka kan det fylla på rejält när våren tar lite fart.

Trots en disig och gråkall lördag tog många besökare chansen att skåda tranorna och de många sångsvanarna som håller till vid Trandansen. Det erbjöds också en hel rad olika aktiviteter och för den som ville fanns också möjligheten att vara med på någon guidad vandring i naturreservatet eller lyssna på föredrag. En lång rad försäljare försökte också övertyga besökarna om att just deras kikare är de bästa. Fågelintresset bland allmänheten tycks vara ganska stort och inne i ett av de två tälten hade Helge Sundén och hans kollegor i fågelklubben fullt upp med att sälja fågelholkar av olika modeller.

I morgon blir det ett nytt besök vid Trandansen. Det blir i ottan för att följa tranornas inflygning och långt innan "turisterna" dyker upp och förstör naturupplevelsen.

Två av 10 000.

Turistattraktion, runt 150 000 besökare under transäsongen.

Kikare är nästan överflödig.

Trångt om saligheten.

Gott om sångsvanar.

Sångsvanar.

Sångsvan.

Ledigt utrymme i väntan på fler.

Idag blev lusten att krypa för stor

Idag kunde jag inte hålla mig längre, macrot åkte på och så blev det en tur till skogen. På allvar har jag för första gången använt live view. Det fungerade finfint när motiven höll sig tämligen stilla. Trots allt lite svårt att se skärpan, lite beroende på hur ljust föll på skärmen. Kanske en lupp med förstoring vore något att satsa på, någon som har erfarenhet av det? 

Älg och forsärla i arla morgonstund

I morse väckte jag älgkon som låg och sov i den lilla granplanteringen. Det blev ett abrupt uppvaknande i morgonsolen för henne, påkommen sovandes ända tills klockan sju. När hon väl rest sig upp och spanat in vad det var som väckte henne traskade hon lugnt bort mot den mer skyddande större granskogen. Där spanade hon in mig på nytt och fick troligen samtidigt vittring av mig. För sen bar det av ska jag säga, närmast i panik och vips så var hon borta. Det är otroligt dels hur snabbt de stora djuren kan röra sig men också liksom slukas upp av skogen och bara "försvinna".

Mötet med älgkon satte lite guldkant på morgonen som i övrigt var riktigt ljuv. Nu är det ingen tvekan längre, våren är i starkt antågande även om kvicksilvret visade på sex minusgrader tidigt på morgonen. Över markerna hördes som vanligt tranorna ropa, i skogen är det full fart på fåglarna och ett riktigt säkert vårtecken håller till vid "min" lilla å. Det är forsärlan som kommit och letar sig ett revir för kommande häckning. Den var på plats redan i fredags men däremot ser det sämre ut med det par strömstarar som hela vintern hållit till vid ån. Jag har inte sett dem på ett par veckor nu. Den häckning jag hoppats på verkar bli någon annan stans, de har tydligen enbart övervintrat just där med god tillgång på föda i det forsande vattnet som bitvis hela vintern varit öppet.

Jisses vilken lyx det är att vara arbetsbefriad och starta veckan så här!

Yrvaken.

Jaha, var det du som väckte mig?

Människa, bästa att dra.

Full fart.

Mot säkrare marker.

Som guld glimmar forsärlan i morgonsolen.