Här behövs ingen fågelautomat

Svartmes, blåsmes och entita. Alla har de ätit ur handen på min hustru som är lyrisk över att getts ett sådant förtroende av de bevingade vännerna. Några goda vänner har en fågelmatning en bit in i skogen. Platsen är lite hemlig för att ska bli så få störningar som möjligt Vi fick dock möjligheten att följa med och det var en ganska häftig upplevelse.

På väg till stället började de vissla och strax kvittrade svartmesen i granen intill. Och när Jan höll fram handen med jordnötter var den inte sen att norpa åt sig en. Väl framme vid matplatsen fick hustrun chansen att mata och fåglarna var inte nödbedda utan kom en efter en för att få sig en godbit..

Svartmesen fick förtroende och hade inte så bråttom utan tog "ögonkontakt" med hustrun innan den tog för sig. Alls inte så mesigt bordsskick kan man tycka.

Blåmesen är, så liten den är, en tuffing och tar för sig rejält vid ett fågelbord och bangar inte för att ta en fight med betydligt större konkurrenter. Den gjorde sig heller ingen brådska utan spanade lugnt in vad som fanns på matbordet.

Jan och Marie lägger ned ett fantastiskt arbete för småfåglarna och belönas rikligen med att ha blivit nära vänner med många av dem. Nötkråkan är till vardags ganska skygg men har vant sig vid mänskligt besök och att det betyder mat. Den höll sig dock på lite avstånd men hade full koll på vad som var på gång.

Den lilla söndagsutflykten avslutade vi på Ore Backar vid Hornbörgasjön. Vi stannade till vid Trandansen där det hölls öppet hus och örnskådning. Två havsörnar var på plats vid matningsstället till fröjd för alla besökare som guidades av medlemmar i Falbygdens Fågelklubb.

Längre norrut på sjön syntes inga örnar och det kan nog skyllas på mängden skridskoåkare och pimpelfiskare. Men Hornborgasjön är stor och ger utrymme för både människor och fåglar.

En blogg ska ge bilderna rättvisa

Den nya bloggen håller inte vad den lovar och jag fortsätter här på Fotosidan där bilderna kan ses i större format och ges rättvisa. Det var gode vännen Claes som inte gillade möjligheterna, eller snarare avsaknaden av möjligheter, på den nya bloggen och han har naturligtvis helt rätt. Så därför lägger jag ned den nya bloggen och blir tills vidare Fotosidan trogen.

Tillsammans med hustrun har jag tillbringat de senaste dagarna på Mösseberg och det har varit fantastiskt fina vinterdagar. I morse var träden helt klädda i rimfrost, solen låg på och bilden ovan tycker jag passar svartvitt. 

I mitt galleri ses mina bilder bäst. Där finns de senaste bloggbilderna liksom ett album från Innerdalen samt ett album med nytagna vinterbilder. Ni hittar galleriet här http://bildbengan.varbergsbild.com

Strömstaren gillar isen liksom jag gör

Den lilla bäcken jag återkommer till mest hela tiden kämpar på. Isbildningen är kraftig och   det lilla fallet som finns håller på att isa igen. Isen skapar fantastiska mönster och ger fina fina fotomöjligheter. Med 16 minusgrader gäller det att vara snabb i svängarna när tumvantarna åker av.

Strömstaren tycks trivas i kylan. Det är lite svårt att förstå hur den klarar att bara sitta så där på iskanten för att i nästa ögonblick dyka i för att plocka upp något ätbart från botten. Kanske är just det oförklarliga som gör att strömstaren är mångas favoritfågel, inte minst naturfotografers. Men det är klart, de miljöer strömstaren håller till vid är fascinerande och bjuder oftast på fina upplevelser och mängder av fotomöjligheter.

PS Fötterna, händerna och batterierna klarade kylan. Nu får det gärna vara vinter några veckor till. DS

Till havs men först ett par rejäla kängor

Det gäller att passa på när vinter och ledighet sammanfaller. Startade dagen i Skärbäck i Dagsås några kilometer ifrån Öströö där jag var tillsammans med Günter Dippe i går. Hemma pekade termometern på minus 13 men i Skärbäck var det 14-15 enligt skogsbrukaren Lennart som bor på gården.

Solen var på väg upp och skapade ett fint ljus över den lilla bäcken som förbinder Humsjön och Skärsjön.

Vintern gör sig fint i svartvitt.

Lite vidvinkligare.

Här fick jag offra mig för fotokonsten..! I minus 15 är det inte så kul när vattnet forsar in genom kängorna och omsluter tårna. Det blev en inköpsrunda till Engelssons i Falkenberg. Numera kläds mina fötter av äkta ullstrumpor samt kängor som ska palla med minus 30 grader. Dessutom är händerna skyddade av en tunn stickad vante samt rejäla, vattentäta tumvantar. En sådan investering måste så klart testas per omgående.

Det blev en kvällstur ned till den norra delen av Galtabäck där fotodagen avslutades med en sagolikt vacker solnedgång.

Det är så att man får ståpäls när kvällshimlen ser ut så här. Trevlig lärdagskväll önskas en numera både torrskodd och varm naturfotograf som njuter av vintern.

Med vännen Dippe i bokskogen

Samtalet var oväntat men inte desto mindre glädjande. Gode vännen Günter Dippe ringde och grattade och ville gärna komma ner till Tvååker för en fototur. Vart tar man en göteborgare om inte till Dagsås? Bokskogsområdet är vackert året om och nysnön skapar möjligheter och fint ljus.

Vid Öströö.

Svampställe.

Förbinder sjöarna Ottersjön och Byasjön.

Isklockor.

Och i färg.

Det är naturligvis på tok för tidigt att börja tala om vår. Det var bitande kallt under eftermiddagen med en frän ostlig vind. Men nog ser det ut som om bokskotten är i startgroparna?

Mörkret kommer smygande runt hörnet.

Här är mäster Dippe himself i högsta beredskap med vackert trästativ och allt. 

Det blev till en fin eftermiddag i bokskogen och med Günter som sällskap får inspirationen sig en kick i rätt riktning. Jag har lärt känna Günter via naturfotoföreningen BioFoto och det kan sägas vara en av föreningens förtjänster, man träffar nya vänner och får nya erfarenheter. Günter är en skicklig fotograf med öga för detaljer och jag rekommenderar ett besök på hans hemsida där han också lagt ut några bilder från dagens besök i bokskogen. Det hittar ni på http://gdfoto.se/arkiv/3274