Fotorelaterade betraktelser

Isens sista sång

Det hade varit alldeles tyst denna klara och vindstilla morgon, med bara lite glest kvitter från en och annan fågel som tog ut våren i förskott, fastän temperaturen mätte minus 7 grader. Vem kan klandra dem? – det var trots allt den sista mars.

Det hade varit tyst om det inte varit för sjön.

Isen låg tjock på Sisjön och hade under åtskilliga bistra vinterdagar pressats upp och brutits i stora flak mot strandens stenar. Till en början hördes nästan ingenting, men i takt med att solen steg började isen sjunga. Starkare och starkare. Det knakade och brummade, det knäppte och ven som pisksnärtar.

Aldrig har jag hört en liten insjö ljuda så. Det var som om ett ursinnigt djur levde under isen och försökte bryta sig ut ur vinterns fängelse.

Men det var i själva verket ljudet från vårens födslovärkar. Kraftfullt och dramatiskt, men också vackert.