Ett ödehus och ett kors
Hej Hallå!
Emelie här från Yh 5, den här veckan bloggar jag och Maja (också från Yh 5)
En kall vinterdag i februari tog jag och Maja en paus från allt tuschande och gick på en liten prommis i byn, då vi tog en bakgata och råkade stöta på ett hus som var i alla annat än fint skick. Efter att ha undersökt lite och konstaterat att det med största säkerhet inte bodde någon där gick vi in för att ta oss en titt. Som jag tidigare skrev, så var huset inte i så fint skick. Nästintill fallfärdigt är förmodligen hur jag skulle beskriva det, MEN, alldeles perfekt i våra fotograf-som-letar-efter-cool-location-ögon. Vi hade dessutom pratat ett tag om att vi skulle köra en plåtning tillsammans, så vårt lilla ödehus kom helt perfekt.
Med minnet av huset och dess utseende gick vi hem, stängde in oss på mitt rum och bläddrade igenom alla våra magasin, checkade pinterest och kom sedan upp med en story tillsammans. Sen gick vi i nästan två månader och väntade på rätt helg; då vi båda skulle bara i byn, då vår modell kunde och när det inte längre var minusgrader, fönstrena på huset var ju sedan längre borta. Och i april, då fick vi äntligen köra.
Vi hade med oss en himla massa grejer; murgröna, kläder, blixtar, torkade växter, tavelramar, hemmagjorda flaskljus, filtar, döda fjärilar och typ 1000 saker till, kändes det som i alla fall.
Här var vi hyfsat oroliga över att ett av ljusen skulle ramla och bränna upp allt. Det hände som tur var inte.
Vi hade en till location, som vi åkte till i skymningen. Det var kallt, så medan vi satte upp blixtar fick Ebba springa runt korset. Bra träning.
Exalterade efter plåtningen åkte vi hem och tankade över bilderna på datorn, och dagen efter började urvalet och tuschen. Det hela gick förvånansvärt smooth, med tanke på att vi ändå var två stycken med åsikter och tankar om hur saker skulle vara.
... vi lyckades som sagt med att inte elda upp huset. Skönt.
Här var Maja lite skraj, vilket är förståeligt. Själv låg jag tryckt mot marken och försökte rikta blixten rätt.
När vi var färdiga och nöjda med bilderna började vi leta efter någonstans att få dom publicerade. Förmodligen jobbigaste och drygaste delen, eftersom man får en hel del nej, om ens svar alls. Till slut fick vi napp, på Jute Fashion Magazine, som en web-editorial. Vi känner att i nuläget är det bättre att få ut bilderna på nätet för att få en spridning på dom, snarare än i ett relativt okänt printat magasin som har en upplaga på typ 500. Vi vill hellre nå ut med bilderna, och våra namn och portfolios.
Här kan ni se alla bilderna!





