Den 11 September 2001

Är en dag som de flesta minns en del starkare en del mindre. Hörde den första rapporteringen på jobbet.

Ett flyplan hade krachat mot WTC. Då lät det som det var ett litet plan och man tänkte inte så mycket på det. När sedan den andra planet kraschade fick man ett annat perspektiv. När man väl kom hem och slog på tv´n såg man vad som hade hänt. Men jag tänkte "det där släcker dom" 10 minuter senare brakade det första tornet ihop. Även att man inte har någon anknytning kände jag en klump i magen det gick inte att ta in. Jag har alltid varit fascinerad av skyskrapor och dess arkitektur och hade planer att besöka Tornen. När första resan till New York slutningen kom vad det en grop och en arbetsplats man fick se.

Igår kom boken som varit restad länge. En bok av Magnum fotograferna med New York som utgångs punkt. Har inte hunnit läsa den ännu, Men jag har bläddrat igenom den då den innehåller många bilder tagna av Magnum fotograferna från de platser i NYC där de befann sig när det hände. Men även bilder på WTC innan händelsen. Nästa gång det bär av blir det ett besök vid den otroligt fina och påkostade minnesplatsen och dess musem. Jag har läst aftonbladets artikel serie " Amerika på dekis" Fängslande historer och intressanta bilder. Men det jag reflekterade mest på var alla dessa kommentarer efter varje artikel. Kan inte förstå hur så många svenskar kan tycka så illa om ett land.

Det är klart att Usa har gjort saker som i allas ögon inte är bra, och i ett så stort land går det fler "idioter" per km 2 än här hemma. Men dom har också gjort mycket bra som vi verkar ha glömt. Hade det inte varit för Usa så tror jag att tyska hade varit världs språket och galna diktatorer hade härjat fritt. Har varit i USA 2 gånger de folk jag träffat och de vänner jag fått är genom trevliga. Min slutsats är att man inte kan döma ett helt land. Det finns hygglit folk i USA det kan jag intyga.

Melody Sundberg 2011-10-28 11:23

Jag tror att alla har ett klart minne av vad de gjorde just när de fick reda på terrorattacken. Jag minns att pappa hade hört det på radion, och sedan satt på TV:n varvid han ropade på mig. Man fattade ingenting när man först såg det, det såg ut som en scen tagen direkt ur en film.

Besvara