Hur skall jag kunna visa dagens olika känslor i bild...............

När jag vaknade i dag kom jag tänka på mitt bokföringsprogram som jag inte kunde hitta. Jag fick sådan ångest så allt kändes som det var stora tomma hål inom mig.

Min  svåger var bjuden till oss på middag så när han kom var jag tvungen att se glad ut. Jag ville inte
fördärva dagen för det två bröderna som inte träffas så ofta. 

Vid sextiden kom vårt barnbarn för att se vad jag nu hade gjort med datorn. Innan jag hann sätta mig intill honom hade han fixat så mitt program var där det skulle. Enbart en liten ruta som skulle sättas en bock i. 

Därför är jag nu så glad så det känns som jag lyser som en sol eller svävar på moln. 

Helt säker på att jag skall sova lugnare i natt samt vakna utan tomrom inom mig i morgon.

Gun-Inger  som vill ge solens blomma till er alla.

Tänk om det hjälpte att be en bön..................

Tro hopp och kärlek 
Tretal
En bön

Inget av detta kommer att hjälpa mig just nu för jag har på ett underligt sätt blivit av med ett av mina program på datorn. Jag använde det i förmiddags gick ut i trädgården och i eftermiddags fanns det inte där. Så irriterande ledsamt förvirrande...................

Tur jag har Fotosidan att sitta vid i kväll samt lite på Facebook har jag varit ............nu skall jag läsa
några tankar från er andra för att sedan faktiskt be en bön men till vem.............inte vet jag. Skönt jag här kunde skriva av mig.

Gun-Inger
 

Glöm inte det viktigaste med att äga en kamera ..........dokumentera av medan alla finns i livet..............

Jag har och kommer alltid att *"tjata" på de som äger en kamera att de skall dokumentera av dem som står mest nära i livet.

Finns bilderna kan de alltid göras någon gång. Det är trist stå vid någons kista och tänka varför tog jag inga bilder som ett minne.

Kvalitén är inte det viktigaste utan innehållet och minnet en bild ger så många. Jag vet av egen erfarenhet betydelsen av en bild på en kär anhörig eller vän.

Senast vi hade en familjeträff tog jag dessa bilder. Ovan är festfixarna.

Här kommer sångaren i den för kvällen nya orkestern

Trummisen

Han på gitarren

så de som tyckte mest om babyn

Tre månader gammal är lilla Julianna som var kvällens höjdpunkt.

I morgon skall jag skicka iväg bilder för framkallning. Just nu är det extrapris då brukar jag passa på. Alla som var på festen skall få bilder till sina album.

Gun-Inger

Minnenas dag härligt "vandra i Kebnekaise" med skannerns hjälp...........

När jag ser dessa skira blommor som kämpar sig upp på  hög höjd bland stenar och block så  ökar mitt hjärtas slag

Det tar många år tills de orkar blomma. Jag tänker på när vi satt och kunde dricka detta rena vatten. Det känns ofattbart just nu.

Det som jag var mest rädd för var när vi skulle vada. En gång följde jag med vattnet en bit. Livskamraten fick tag i min ryggsäcksram och kunde fösa mig i land. Det enda som var torrt på mig var mitt uppe på huvudet. Jag hade som väl var packat ner min kamera i ryggsäcken.

Ett kärt minne är när vi vandrat från Nikkaloukta till båtplatsen. Då tog Sarri oss i båt så vi slapp gå 7 kilometer. Som alltid var det spännande ljus in mot Kebnekaise denna sena eftermiddag.

Det är svårt på bild förmedla den hisnande svindelkänsla som jag fick när jag tittade ner mellan fjällen i Kebnemassivet. 

Hade inte flygplanet störtat hade jag inte letat upp våra bilder från vandringarna vi gjort. Nu skall det bli allvar av att jag skannar alla och gör ett bildspel som ett minne av den underbara tid vi haft i svensk fjällvärld.

Det är med tårar i ögonen jag skriver att vi aldrig kommer dit mer.

Gun-Inger

Sitter och tänker på Kebnekaise denna kväll.................

Flygolyckan i Kebnekaise har gjort att jag återupplevt de gånger jag varit där. Det är inte lätt förstå hur tät en snöstorm och dimma kan bli om man inte själv fått uppleva det.

Jag har varit med om att vandra "repbunden" till min mans ryggsäck en gång. Annars kanske vi hade kommit från varandra.

När det är så fint väder som på denna bild är det annorlunda. Här syns både sydtoppen och nordtoppen. Det var på en glaciär bakom som flygplanet har hittats. 

Jag har lånat bilden av min man som en dag i juli vandrade upp till Sydtoppen. Då var det så fint väder. Så gott som alldeles vindstilla. 

Jag var nere vid turiststationen för jag vågade inte klättra i det rep som de måste göra för att komma upp på denna led. 

Det är svårt för mig förstå hur det känns få ett så hemskt meddelande att någon nära anhörig omkommit i en olycka. Jag är lycklig som sluppit uppleva detta.

Gun-Inger