TVÅ FOTOUTSTÄLLNINGAR med de bästa av bilder man kan få se....

Dessa två utställningar som visas var svårt slita sig ifrån. Ingen som fotograferar bör inte kunna
annat än njuta.

Forografen Ernest Cole (1940 - 1990) växte upp i ett bostadsområde utanför Pretoria.

I början av 1960-talet inledde han sitt arbete med att mer systematiskt dokumentera den svarta befolkningens liv i skuggan av landets rasistiska segregation. Förebilden var den franske fotografen Henri Cartier-Bresson och hans bok om människor i Moskva.

Att bilderna är värda att se till och med många gångar är ingen överdrift.

Vi som suttit mycket i mörkrummet kan få njuta av kopieringen samtidigt som vi får följa med i en tidsresa som är svår förstå med tanke på det sätt vi lever.

En utställning visar bilder från Moderna Museets samlingar
här är några av fotograferna så förstår var och en vad jag har sett....jag kan inte annat än
rekommendera er alla att försöka se dessa bilder

Dawid, född 1949, Sverige, William Eggleston, född 1939, USA
Ralph Gibson, född 1939, USA, Cindy Sherman, född 1954, USA
Robert Mapplethorpe, 1946–1989, USA, Tuija Lindström, född 1950, Finland
Kenneth Gustavsson, 1946−2009, Sverige

Ni kan se hur bilderna betraktades av besökarna länge stod de vid varje bild.

Indianen vid graven fotograf: Jimmi Durham, är en av de bilder jag stod länge vid. Beror helt
klart på att jag alltid varit intresserad av att fotografera på kyrkogårdar. Upplevde denna så grotesk men kunde ändå inte låta bli ta en bild.

Jag som är så glad för små barn fick verkligen en liten solskenskille från England att
jubla av glädje när jag pratade med honom.

Jublade gjorde inte de här killarna faktiskt inte jag i heller .....det är många här som tycker
dessa konstverk är helt knäppa ....visst kan det tyckas så....

Måste få sluta med dena färgstarka bild med väskinstallationen intill.

Visst kan man tycka ibland att det kan jag också göra men komma på idén är det som
är svårast tycker jag i vart fall. Nu när jag sett detta skall jag hänga mina väskor (det är ganska
många) med en bild intill.

Nu har jag suttit uppe så länge för jag var på möte i kväll till klockan halv elva sedan kände jag
mig ganska pigg....ville fixa med dessa bilder....jag är nog bildnarkoman som någon har uttryckt
det.

Sov gott alla fotografer   
önskar

Gun-Inger

 

     

MODERNA har konst för alla.............

Så är det där finns konst för alla smaker

Välkomna följ med mig på en liten tur

Träpinne med brännmärken sladd o spik
donerad av konstnären Nina Canell...född -79....

Detta är det konstverk som alla kan känna igen eller...........

Visst är detta en bra idé hur vi själv kan hänga upp de saker som känns
nostalgiska för oss...
En långvägg var prydd med dessa prylar i korridoren där man kommer in...
häftigt måste jag tycka...

Häftigare var det som skapats av denne konstnär som skapat
en massa små installationer av vad som helst....
högt var "Bordet" så det gick nästan inte se allt
ännu svårare ta bilder.

Något annat som jag tycker är så intressant är alla
de olika människorna här
en del är som ett modernt konstverk

Geten har stått där så länge jag kan minnas
men börjar se lite ruggig ut.

Nästa blogg blir om de fotografier som visades
i två olika utställningar

Håll till godo med detta så länge

Gun-Inger
som funderar på vad jag skall donera i stil med pinnen.

Jag var i Klara kyrka som gav mig många tankars tänkande ................

Innan jag tog tåget mot Skåne hände följande.
Jag hade tänkt fotografera ljus och mörker.

Det blev istället så att  vidmiddagstid gick jag in i  Klara kyrka där det varit
Gudstjänst.... men inte en vanlig sådan. Jag fick jag veta följande:

De hade haft flyktingar som sov i kyrkan på natten
så sängarna stod kvar när de inledde gudtjänsten.
Det kom familjer med små barn sent på lördagskvällen. De
 hade inte sovit i sängar på lång tid under sin flykt från
kriget i Syrien. När jag kom hade de blivit hjälpta
till boenden där de skall få vara i början av
sitt nya liv i Sverige. Rörande att höra var det.
Tårar rann ner för mina kinder.

Det serverades kaffe till de som varit i kyrkan.
Den glade mannen hade konverterat till kristen. Han hjälpte till med olika saker inom
kyrkan där de kan göra mycket just nu i sin hjälpverksamhet.

Mamma väntade tåligt  medan barnen ritade färdigt sina teckningar.      

Dessa som var flyktingar från Afrika skulle iväg och äta.
De hade bott ett tag i Sverige. Kvinnan bodde i Småland men hennes man och son
bodde för tillfället i Stockholm. De var glada jag ville ta bilder på dem.
Så stolta få visa upp sina barn. En skön känsla.

Även i kyrkan kan man känna sig ensam det har många
talat om för mig.

Jag lade en peng i muggen innan jag gick in.
Det är svårt när man inte talar  samma språk.
När jag kom ut ville jag förklara för kvinnan att jag redan lagt i muggen.
Det var inte lätt för henne förstå vad jag menade.

En stunds samtal innan de skildes åt.

Jag passerade en till av dessa stackars kvinnor som sitter och tigger.
Vid intervju har de sagt till journalist att de har det bättre här i Sverige
än  i hemlandet. Så förfärligt det är. Jag tänker alltid på om det vore
jag som måste sitta där.

________________________

På Centralen såg jag en liten familj med så små barn
som våra älskade barnbarnsbarn. Så rörd jag blev igen
se dem sitta där på golvet i väntan på att få ett rum att bo i.
Någon bild ville jag absolut inte ta på dem.

_____________________________

Nu hoppas jag att det inte blir något politiskt
kommenterande för detta är en blogg på en Fotosida
som bör vara politiskt och religiöst obunden.

Gun-Inger

ÄNTLIGEN................Franceska Woodman....vilken upplevelse....

Så kom jag och Jonen i fredags till Moderna för att se Francesca Woodman - övriga två fotoutställningar samt övriga konstverk. Vi hade planerat in en heldag där med mat och kafferaster ....så blev det.

__________________________________________________

Det finns många tolkningar om bilder och filmer.
När jag såg filmen kände jag 
den  ångest som drabbade mig på nittiotalet och  
kändes som jag var  instäng någonstans.
Då ville jag som Francesca slå mig ur den
...riva sönder det "papper" som omgav kroppen
...hennes liv slutade med självmord
jag slapp det på grund av en fantastisk psykolog.

Jag tror säkerligen det finns lika många tolkningar och känslor som betraktare.

Det var många ungdomar  på  utställningen denna eftermiddag.
De hade som uppgift att skriva
ned sina tolkningar av bilderna. Inte så lätt gissar jag.
Det är inte så lätt fotografera i heller .....gäller först i lugn och ro se
utställningen för att sedan ta bilder.

Jag kan inte annat än tycka det är vackert se en kropp på detta sätt.
Mjuka linjer som harmonierar med den mjuka ringen på snöret.
Linjen från armen går igen där snöret fortsätter fast åt motsatt håll.
Jag ville ha speglingen av de mörkt klädda  människovarelserna
 med mot den ljusa bilden.

Med denna bild vill jag visa hur utställningen presenterades med mjukt rosa färg på vissa väggar där bilderna hängde på detta  sätt. Jag har alltid tyckt om små bilder för då måste betraktaren gå nära....istället för att  halvspringa .....

a

a

Överallt stod grupper av besökare och diskuterade bilderna. Det kom hela tiden många  nya besökare ...helt klart för de har öppet till klockan åtta om fredagarna. Det går inte visa motiven av Francescas bilder.................. men är du intresserad går du om du har möjlighet självklart och tittar på utställningen.

Som så många andra fotokonstnärer sysslade Francesca med diazotyper som är en sort  av alla de
olika ädelförfarandeprocesser  som finns. Detta är  en  lång man som jag ville ha med för betraktaren av mina bilder skall se hur stora dessa konstverk är.

Här samlades  anställda från olika museum för att diskutera detta kollage med många små färgbilder. Länge stod de där.

a

Intresset för att kika i och läsa böcker var det intet fel på. Även Jonen och jag  passade på tillfället att få studera olika fotografers verk.

_______________________________.

Så en sista bild från denna vår lyckade dag på Moderna  ..................visst blir man
trött så man måste sätta sig ner och enbart vila.

Vi orkade inte gå ut mer den kvällen utan hotellrummet som var alltiders bra
fick ge oss vila för nästa dags äventyr.

Gun-Inger

som gjort så gott jag kan för att få förmedla hur jag upplevde denna utställning.
Återkommer till övriga en annan dag med önskan om en fin vecka på er.

Sex kvinnliga konstnärer från Afrika.............Body Talk....

Jag och min vän besökte Lunds konsthall i går vilket vi på inget sätt ångrade.
Tvärtom vi hade svårt slita oss från filmen som togs på vernissagen där konstverk skapades.

På filmen visades lerkärl som var mjuka då de inte torkat. En kvinna dansade bland dessa sedan
trampade hon sönder kärlen. Då sprutade det röd färg ur dessa.............

...............här är resultatet. Ett bord i rött samt stänk på kärlen där det blev olika mönster. Jag skulle vilja veta hur de som var där reagerade.  Danserskan tvättade sig sedan ren. En spann med vatten
fanns tillgänglig.  Detta kan man kalla levande installation....den dagen i vart fall.

a

Vi funderade på vad symboliken kunde vara i dessa två konstverk...jag kom inte fram till något
mer än mjukhet som blivit trasig...som  många kvinnor blir..

Dessa verk är sydda av små tygbitar som broderats på tyg...mycket vackra var de.
Här förstår man genast vad som skall förmedlas.
Mannen läser/vilar  medan kvinnan arbetar i trädgården så det blir mat till familjen.

Om man är intresserad av bilder och komposition så
ligger det nära till hands att få glädje av konst också. 
Uppbyggnaden är densamma. Finns mycket att lära.

Men visst detta att trampa ut färg har kanske inte med bildseende att göra ....men kanske det ändå?

tog en Selfie  också...............

_____________________________________________________________

I dag var det en bra dag här hemma med besök av liten  Ella och goda vänner från Danmark.

Gun-Inger