Tände ett ljus i dag.....

Jag har i dag varit i Ystad där jag besökte Sankta Maria kyrka. 

Att få tända ett ljus gjorde att tiden stod stilla
då kunde jag tänka på alla de som lämnat så stort tomrum efter sig
att få hålla min livskamrat i handen kändes stort.
Det är en gåva så länge vi får ha varandra.

Det hade varit begravning så där låg  vackra blommor som hämtades till en kyrkogård.
Ett annat bevis på någon som är saknad.

På kyrktorget var det dags för kaffefika 
vilket visar att livet bör gå vidare och ge glädje så länge vi har det. 

Lev i nuet och sköt om dig väl.

Gun-Inger

Buss mot Lofoten Blogg 5 Stadshuset i Kiruna samt om flytten

Stadshuset i Kiruna uppfördes 1959-1962, arkitekt var Artur von Schmalensee. Byggnadsminnesmärkt 2001. Det fick 1964 utmärkelsen Sveriges vackraste offentliga byggnad. Här finns en gedigen konstsamling.

I samband med Kirunas stadsomvandling kommer Stadshuset att vara en av de byggnader som flyttas bland de första av alla. Det som kommer flyttas är klockstapeln samt naturligtvis all konst som finns. Stadshuset skall rivas och det pågår en omröstning om hur det nya skall se ut.

Samekonsten

I denna vackra hall firas alla högtidligheter såsom studenternas bal, skolavslutningar med mera.

Här finns det helt fantastiska konstverket av konstnären Lars Levi Sunna. Han är född i fjällbyn Årosjokk. Hans mest uppmärksammade arbete är just denna offentliga utsmyckning.

Här är hans konstverk i närbild. Det är det vackraste jag har sett.
Jag  kan på intet sätt förstå hur han kunnat skapa detta.

__________________________________________

Klockstapeln

Klockstapeln är väl det som vi alla har sett i TV den senaste tiden.

Det var med sorg jag lämnade Stadshuset med tanke på att jag aldrig får se denna vackra hall igen.

____________________________

LKAB har meddelat att det är 3 000 lägenheter som kommer beröras av brytningen.

Nästa blogg skall jag berätta om dessa hus som berörs.

Ha fin eftermiddag på er

Gun-Inger

En berättelse om en vattensork...............

Vi har en vattensork i trädgården.

Den har gjort massor med hål i gräsmattan. Inte nog med det utan den drar iväg jord så det blir stora högar i häcken. Dessutom har den lilla typen ätit upp alla mina dyrbara tulpaner två vintrar.

Bilden är av ett gosedjur jag köpte för att skämta med livskamraten min. När den ligger och plirar under växter ser den levande ut.

Detta är Nikodemus (Niko)

och detta är Holly

de kom och hälsade på oss i går. När de kom ut i trädgården fick de med en gång syn på goseråttan som de trodde var vattensorken

de vågade inte gå bort till den utan 

Niko drog i mamma som fick rädda situationen

mjuk och söt tyckte han den var

det tyckte Holly också men ...........

nu ville Niko ha den. En tuff liten kille är det allt.

För att få dem glömma goseråttan så fick de en lektion hur man odlar potatis

därefter smyga fram bakom bärbuskar.

Som ni förstår hade jag en underbar eftermiddag med våra "extrabarnbarn". Två underbara barn som är så försigkomna på alla sätt. Jag tror en del beror på den digitala tiden de växer upp i. 

Ha en gosig eftermiddag på er

Gun-Inger

Buss mot Lofoten Blogg 4 Kiruna

Så kom vi till Kiruna som ni redan vet. Jag började bli bättre redan sen kväll.

Kiruna är den kommun jag längtat i flera år att få komma till igen. Det beror helt klart på att där finns ljuset. Även om det inte går  se midnattssolen så är det fantastiska  att det är ljust dygnet runt.

Klockan tolv på natten.

Här är beviset. Jag har tagit denna bild från vårt hotellrum klockan tolv på natten. I bakgrunden den berömda kyrkan.

Nedanför vårt rum stod dessa män och letade efter något. Jag gissar det är midnattssolen för de har säkert fått reda på att man måste komma på en höjd för att se den. 

Så började det när Kiruna grundades år 1900

Detta foto finns i Gruvstadsparken. Det visar det första huset med den flicka som föddes som första barn i den nya staden. Hon fick namnet Kiruna.

LKAB med gruvan har alltid haft stor betydelse för Kiruna. Stadens grundare är Hjalmar Lundblom som  var LKAB:s första disponent.

Kring gruvan byggdes hus upp. Kiruna skulle inte ha en rutnätsplan utan följa de topografiska förhållandena och naturens förutsättningar. Därför blev staden mycket kuperad. Gatorna följer terrängen i ett oregelbundet mönster så att de kalla vindarna bromsas upp.

Här syns några av husen som byggts samt gruvans slagghögar.

Gruvan.

Översiktsbild på en del av  gruvområdet.

Här syns dammen som tillhör gruvan. I bakgrunden syns Kebnekaisemassivet. Vid klart väder går det se Sveriges högsta fjäll med Sydtoppen.

Jag avslutar dagens blogg med denna motljusbild som visar den vackra natthimlen när det är molnigt

Jag fortsätter med att berätta om vad som skall hända i Kiruna nu när de skall flytta bland annat de hus som ni ser ovan. 

Det beror på en lutande skiva av magnetit som lutar under stadens centrum. För mig är det svårt förstå hur detta skall kunna genomföras. Men så är det.

Nu börjar en ny vecka som jag hoppas blir underbar för oss alla.

Gun-Inger

Buss mot Lofoten Blogg 3 Kyrkstaden Lövånger, Storforsen och Polcirkeln.

Dagens tur 60 mil.

Nu börjar vi närma oss det jag längtat så mycket efter att få se och uppleva nämligen Inlandsvägen och Inlandsbanan. Jag har åkt där många gånger av olika anledningar.  En gång  med buss från Kiruna till Mora. Det var en upplevelse i sig. När jag fick vara med och dokumentera Inlandsbanan med SJ Fritidsförening åkte vi från Gällivare till Östersund. 

Kyrkan och Kyrkbyn i Lövånger.

Kyrkan uppfördes omkring år 1500 och ersatte troligen en äldre kyrkobyggnad. Nuvarande kyrka har en stomme av gråsten och består av ett rektangulärt långhus med rakt avslutat kor i öster. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia och vid långhusets sydvästra sida ett vidbyggt vapenhus.

Vi stannade i Lövånger på förmiddagen för att ta fikarast och uppsöka toalett. Eftersom tiden kändes knapp gick jag först till kyrkan där toaletten var.

Därefter gick jag ensam upp i kyrkstaden.

Lövångers kyrkstad har anor från 1600-talet i Lövånger, Skellefteå kommun. Den ligger mitt emot  kyrkan. Där finns 117 stugor samt 30-tal stallar. Tolv av stugorna är i privat ägo, övriga förvaltas av en kyrkstadsstiftelse.

Jag blev så överraskad av att se denna kyrkby så jag glömde både tid och rum.
Där var fler hus än jag tänkt mig med ängar emellan. 
Jag förstod efter en stund att jag absolut inte visste var bussen var.
Än jag gick upp på högsta punkten kunde jag inte se den.
Däremot såg jag två andra bussar.

Om jag hade sett var solen stod när vi gick ur vår buss skulle jag kunnat orienterat mig, men njet, nu var goda råd dyra. Jag gick ner utanför kyrkstaden så jag kunde se kyrkan.

Gissa om där mot mig kom en moloken reseledare och en arg man, sistnämnda
var min livskamrat. Intet annat att göra än gå in i bussen och be om
ursäkt med orden "jag fick i vart fall bilder av något ni inte sett".
Så var det.

Storforsen - Piteälvens pärla

Det är svårt att beskriva Storforsen med ord. Storforsen har fascinerat människor i tusentals år och lär göra det många år till.  Att se forsen en vinterdag, frusen och insvept i vitt är stort. Att se forsen om sommaren är än större. Då är hon vild och egensinnig, mjuk och sensuell på samma gång.

Det är Europas största obundna fors. Fallsträckan är 5 km och fallhöjden 82 m. De sista två km faller älven 60 m. Förutom själva forsen kan man se "Döda fallet", jättegrytor och raviner med sällsynta växter. Från Wikipedia.

Vi stannade vid forsen för att fika lunch. Därefter blev det inte tid till att följa forsen upp till Döda fallet, se lilla bilden. Det är den stora stenen som sticker ut i forsen högt upp. Jag fick ta min bild genom fönstret på restaurangen för att få med hela forsen. Sorgligt inte få höra forsens brus.

Med tanke på dagens tidigare händelse vågade jag
absolut inte ge mig i väg. 

Polcirkeln.

Jag kan tänka mig de som aldrig kommit över Polcirkeln här på Inlandsvägen blir besvikna när de ser min bild. Men detta är markeringen i naturen där.

Sedan finns där naturligtvis en massa tavlor att läsa med mera.

Vi hade eftermiddagens fikarast där och det bjöds på Vargtass = vodka/lingondricka. Det gjorde susen för en del resenärer. "Tungsintheten" släppte på en del som inte pratat tidigare i bussen. 

Nog kände jag att där var mer vodka än lingondricka.

Färden fortsatt utan uppehåll genom mitt älskade Jokkmokk där jag har så många positiva minnen ifrån samt Gällivare mot Kiruna den stad jag önskat så länge få komma till.

Sameslöjdens mecka.

Denna kväll fick jag tillbringa på hotellrummet då jag fick känning av min glutenintolerans på grund av att jag ätit panerad i fisk på lunchen. Det är många år sedan jag var så sjuk.

Ha en fin söndag

Gun-Inger