En kamera, ett objektiv

Uttrycket “en kamera, ett objektiv” är något man ofta hör bland fotografer – särskilt från de som minsann vet hur en “riktig” fotograf ska vara.

I januari 2010 klev jag in på Expert på Trädgårdsgatan i Strängnäs. Jag stod inför en resa till USA med jobbet. Planen var att landa i Los Angeles, hyra en Escalade och köra längs kusten ner till San Diego. Därefter vidare längs gränsen till Mexiko och upp mot Las Vegas, där vi skulle besöka världens största betongmässa – World of Concrete – med över 3000 utställare. Efter det skulle vi ta oss genom öknen tillbaka till Los Angeles och flyga hem.

Inför resan behövde jag köpa en kamera. Valet föll på en Nikon D90 tillsammans med ett Nikon Nikkor AF-S DX 18–105mm f/3.5–5.6G ED – “det bästa som fanns”, enligt säljaren. Som färsk nybörjare blev jag förstås imponerad av alla siffror och bokstavskombinationer han rabblade upp. Kreditkortet åkte fram, och plötsligt, 20 000 kronor senare, ägde jag min första systemkamera.

Det blev många bilder på den resan. Vi var borta i ungefär tio dagar och jag tog över 3000 bilder. Och många fler har det blivit sedan dess.

I 15 år har kameran hängt med överallt. Tillbaka till USA igen, runt om i Europa och förstås genom hela Sverige. Den har fått sina smällar – det sitter lite eltejp här och där – men den fungerar fortfarande. Jag har aldrig ens gjort rent kamerahuset, och linsen har jag kanske torkat av fem gånger totalt.

Och så slog det mig, inte alls för länge sedan:

“En kamera, ett objektiv.”

Det är ju precis det jag har haft – och använt – i alla år.

Jag laddade upp en bild på en sida som visar hur många exponeringar kameran gjort.

Så frågan är…

Undrar om jag är en riktig fotograf nu?