Hunden kommer nära, så nära att världen runtom suddas ut.
I närbilden fyller hennes nyfikenhet hela ramen.
Ögonen möter linsen utan tvekan, mörka och öppna som två små frågor hon ännu inte formulerat.
Nosen dras fram först, en mjuk kontur som nästan nuddar glaset, som om hon vill förstå vad det är som tittar tillbaka.

Det finns ingen pose, inget spel, bara den direkta, ärliga närheten som bara en hund eller ett barn kan ge.
I det ögonblicket känns det som om kameran inte fångar henne, utan att hon fångar dig.

Fint!

Stefan