Om detta med korta och långa slutartider, (eller mitt andra möte med strömstaren)...

Om man ska fota pippi krävs det korta slutartider. För att frysa fågelns rörelser och vattnets speglingar, och om man som jag var ute lite sent på eftermiddagen vill det till att man skruvar upp ljuskänsligheten lite...

(Pentax K5, Sigma 135-400:4,5-5,6@400mm, F/5,6. 1/500s. Iso 12800, Raw DNG. PSE 10. (Sedan såg jag mig tvingad att köra bilden genom noiseware, kanske en alltför stor försyndelse egentligen.))

Norbergsån såg dock så frusen ut ändå där den flyter fram, så jag valde att försöka fånga det liv och den rörelse som finns. Alltså, liten bländare, låg känslighet och lång slutartid.

(Pentax K5, Sigma 17-70:2,8-4,5 @34 mm, F18, 8 s. Iso 80, Jpeg PSE 10)

Happy Valentines!

Kommeriellt och jippo, visst, men en ros är ju alltid en ros, eller hur?!

Mitt första möte med strömstaren!

Syftet med min tur med kameran igår var att fotografera skidåkare. Men det som verkligen gjorde mig glad hela dagen var att jag fick se en stömstare för första gången i.r.l. :-)!

Jag gick ned till ån, och började fotografera isens formationer.

Fruset och strömmande vatten.

Det var då jag såg den. Visserligen långt borta, men där var den, alldeles på rikigt. Spännande att se hur den dödsföraktande dök ned i det iskalla vattnet, för att några sekunder senare dyka upp på iskanten igen. Ett fantastiskt roligt möte, om än på håll.

Sigma 135-400:4,5-5,6 satt på kameran (Pentax k5). Bilden tagen vid 400 mm och sedan något beskuren.

Idag, bilder från Engelbrektloppet!

Engelbrektsloppet är den stora begivenheten i Norberg nu under vintern. Idag tog jag mig tid att fotografera vid målgången. Ganska besvärligt fotoväder med starkt ljus och skarpa kontraster, så en del bilder blev skräp. Här är min dokumentation av dagen:

Kranskulla, (Heter det så även söder om gränsen till Dalarna???):

Här kommer segraren i årets lopp, Lars Suther från IFK Mora:

Han hade gott om tid att ta emot segerkransen.

Mera spännande var då kampen mellan tvåan och trean.

 Undrar just om segerns krans är tung att bära.

Belöning del 1:

Belöning del 2:

Bland det mest fascinerande, tycker iallafall jag, är att man kan se så oberörd ut efter 6 mil på skidor.

En fin dag i solen för skidåkare och oss andra!

Spontanporträtt

Jag är kass på att rigga, arrangera och regisera porträttbilder. Mycket beror nog på blyghet och att jag inte är så ordningsam av mig. Viljan att lära sig finns dock, frågan är bara hur? Så det blir bara spontana porträtt, tagna ett visst tillfälle. Jag har funderat över om dessa bilder enbart är en typ av "snapshots", men det är de inte, tycker jag. Bilderna blir bättre och bättre både rent tekniskt och kompositionsmässigt. Jag kan iallafall se en utveckling. Det jag missar är ju ögonkontakten. De bilder jag blir mest nöjd med i den här kategorin har jag dock kunnat vänta på rätt tillfälle och i viss mån kunnat planera. Hur ljuset är beskaffat är ofta den viktigaste faktorn. Så kanske är beteckningen "spontana" porträtt lite missvisande.

Tre exempel från den senaste tiden:

Margaretha

Sara

Elin