Jag tror att kråkorna har fått tillökning!

Jag tycker mig ha sett att kråkorna hemma beter sig lite annorlunda sedan ett par veckor. Vanligtvis är de så vaksamma att man får nöja sig med att betrakta dem på avstånd.

Nu har de dock flyttat närmare. Fortfarande med full koll på vad som händer.

Men de verkar inte bry sig nämnvärt om att jag sitter och tittar.

Kanske hittade jag svaret i vår tall. För nog var det väl en ungfågel som satt och pustade sina fjädrar och förflyttade sig högst klumpigt mellan grenarna. (Kan det månne vara den som är orsak till att de vuxna inte har tid att bry sig om sådana trivialiteter som en liten människa med en stor kamera?)

Emellanåt kraxade den hest och inte särskilt kråklikt. För att sedan sitta stilla och bara vänta.

En stolt förälder satt bara ett par grenar bort och höll ett vakande öga.

Visst är de ganska fina, kråkorna? :-)

Svartvitt på gränsen mellan natur och kultur...

Jag fick ju en ide häromdagen, ett litet sommarprojekt, kanske!

Ett rovdjur och dess byte!

När jag fick syn på dem var kampen intensiv, en kamp bostavligen på liv och död.

Men ju längre det gick, ju ojämnare blev kampen.

Till slut var det som om bytesdjuret gav upp och lät det oundvikliga ske.

Yippie, mina mellanringar har kommit åter!!!

För en vecka sen deppade jag här i bloggen över att mina mellanringar försvunnit. Igår hittade jag dem bland en massa bråte i bilen. Så idag blev det macrofoto igen.

:-)!