Den tynande lågan...

Det knäckta strået bryter han inte av, den tynande lågan släcker han inte.(Jes. 42:3)

(Från dagens gammaltestamentliga text., bilderna från Karbenning idag.)

Nog har vi vinter i Kärrgruvan...!

1. 

2. 

3. 

4. 

Grått nytt år, eller möjligen blått nytt år!

Ja det första står ju naturligtvis för vädret den här nyårsdagen. Det andra skulle kunna vara en hyllning till det här blogginläggets huvudfigur, detta det första Anno Domini 2018.

Ja, nog har det varit grått alltid i dag. Dessutom har det fallit en decimeter snö under natten. Så jag har hållit mig hemma hela dagen. Den nyfallna snön var dock välgörande för fågelmatningsträdet som fotokuliss. Det blev lite mer enhetligt som bakgrund för mina fågelbilder. Det är inte så många olika arter som besöker trädet, mest bara talgoxar och blåmesar, och en och annan nötväcka. (Om någon har nåt tips på hur man lockar dit andra fåglar så tar jag mot det tacksamt!). Igår såg jag dock en gråsiska, men den ville inte vara med på bild. Idag har jag koncentrerat mig på att fånga blåmesen på bild.

1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. Och till sist, lite action. Blåmesarna bjuder ju gärna på det, små men tuffa som de är! :) 

Hej mitt vinterland!

Helt plötsligt var det vinter på riktigt. Det var riktigt besvärligt att ta sig fram med bilen. Ändå tog jag mig en liten sväng förbi Hästbäck. Det är ett så snyggt landskap där, som jag återkommer till lite nu och då...

1. 

2. 

3. 

Bilderna är tagna i raw, för ovanlighetens skull. Jag har valt att behålla en lite kallare ton för att understryka det vintriga i dem. 

En stunds reflektion på södra Björnön...

Jag behövde verkligen en stund att landa. Det bästa sättet jag vet är att ägna mig åt fotograferandet, det är avkoppling, tycket jag. Jag hamnade på södra Björnön utanför Västerås. Det är vackert där och det var länge sedan jag var där. Vädret var milt och rätt skönt och solen lyste och gjorde sitt bästa för att det skulle bli en bra fotopromenad, men i skuggorna låg frosten kvar. Största minuset med Björnön är att mana aldrig är helt ensam, och det blir heller inte riktigt lugnt. Men jag tycker att jag fick med mig några fina bilder, fyllda av tankar och reflektion... om vad vet jag inte längre, men det spelar heller ingen roll...! :)

1. 

2. 

3. 

4. 

5. 

6. 

7. 

8. 

9. 

10. 

11. 

12. 

13. 

14. 

15. 

16. 

17.