Järndammen,

heter ett friluftsområde utanför Sala.

Nästan lite magiskt, tycker jag!

Pånyttfödd...?!

Idag när jag kröp omkring i gräset med kameran fick jag syn på något som först så ut som en stor vissen blomma.

(Pentax K5 + Pentax FA 100:3,5 macro + Soligor 1,7x telekonverter.)

Ganska snart insåg jag dock att det var ett djur som satt i fjolårsgräset. Det satt dock lite otillgängligt till, varför jag tog fram de största doningarna för att komma tillräckligt nära.

Den satt först alldeles stilla. jag gissar att det är någon typ av spinnare som just förvandlats till vuxen fjäril och sitter för att torka sina vingar. Berätta gärna för mig om du vet vad det är för sort. :)

En annan vinkel. (Pentax K5 + Sigma 135-400:4,5-5,6 + Soligor 1,7x Telekonverter)

Till slut började den ändå röra på sig och försvann längre bort i gräset.

De vita broarnas stad...

...kallas Sala för ibland. Och visst är det vackert att promenera längs med Sagån och dammarna över de karaktäristiska små broarna. Det blev en fin stund idag i min uppväxtstad som det var alldeles för länge sedan jag fotograferade.

Salas första lasarett bakom ormbunkarna.

Macrofoto, men känslan vill inte riktigt infinna sig!

Macrofotografering som är bland det roligaste jag vet...

Det beror nog mest på att mina mellanringar är borta, de är helt enkelt puts väck. Så, jag kommer liksom inte tillräckligt nära. Jag har ett "macroobjektiv" av lite äldre snitt som bara ger 1:2 som största förstoringsgrad. Det kompenseras mer än väl av mellanringarna. Därför blir det liksom inte samma sak när jag ska plåta småkryp. Så här blev resultatet av dagens övningar.

Tänk om någon kunde ge mig en riktigt bra deal på ett "riktigt" macro...men det lär väl inte ske. Så...:

"Eliza var F..............N är mina mellanringar"

Igår, personalresa genom ett sommarvackert Dalarna...

men också en del tragiska livsöden.

Eftersom första anhalten var ett studiebesök i Skönviksområdet i Säter, där mentalsjukhuset invigdes 1912. Vi fick en intressant inblick och visning i sjukhusets historia och dess lilla, välfyllda museum. En stund med berättelser och bilder som berörde på djupet.

Sjukhuset ligger ju så bedövande vackert vid sjön. Jag tycker att det här trädet symboliserar den kluvna känslan.

I museet fick vi en kunnig inblick i hur livet kunde vara för de människor som funnits där och bilder av behandlingsmetoder som i många stycken idag ter sig både obegripliga och skrämmande.

Vattenbad, tvångströja, insulinbehandlingar och elchocker, vittnar ju om hur komplexa och svårbegripliga våra mänskliga inre är och hur synen på människan har förändrats.

Men vi fick också se prov på konstnärsskap och krativitet i denna miljö, bevis på att skaparkraften, den låter sig inte kuvas så lätt.

Sysslomannen var tydligen en viktig person. Jag fick dock inte riktigt klart för mig vad han sysslade med.

Köket.

Därefter styrde bussen mot Stora Skedvi och Vika bröd.

I deras lokaler har man öppnat en liten saluhall där man säljer lokalt producerade varor som bröd choklad, korv, kött, honung och ost bland mycket, mycket annat.

Så har man satt upp en glasvägg mot bageriet där man bakar knäckebröd över öppen eld. Jätteintressant att stå och titta! Jag kunde ha stått där länge och studerat. Glasväggen gjorde det dock svårfotograferat. Därför finns det nog en och annan reflex i bilden.

Till sist, efter lunch i Husby, hamnade vi i vackra Stjärnsund och kryddboden som ligger bredvid Herrgården.

 En fin resa med alla sinnen! Tack för det!