Nå´n sorts avslut, bilder från brandområdet!

För ett år sedan brann det inte alls långt hemifrån. Vi följde nyhetsrapporteringen hela tiden, minut för minut, sanningar och gissningar. Hela tiden var vi beredda på att åka hemifrån och hela tillvaron blev otrygg. Vi slapp evakuera, allt vårt är kvar. För andra gick det inte lika bra. En person fick sätta livet till. Och så dessa hjältar som arbetade med att släcka elden, från luften, på marken. Alla frivilliga som gav av sitt eget, tid och resurser. Tänk om det kunde vara något som vi alltid fick med oss efter branden, som livshållning... Jag åkte genom en del av brandområdet redan så snart man släppte fram trafiken, för att se och för att förstå. Och jag har åkt vägen Ängelsberg-Hästbäck flera gånger sedan dess. Men omfattningen av denna katastrof är så stor att det inte går att förstå. Inte för mig i alla fall. Tänk om... vad hade kunnat hänt om det blivit ännu värre... För ett tag sedan släppte man på restriktionerna att vistas i området, men jag har dragit mig lite för att stanna. Men idag har jag stannat och tagit några bilder, på det var, men kanske framför allt på livet som återvänder, ur askan, ur allt det svarta.

1.

Man har städat och röjt, tagit reda på ved och virke allt sedan branden, så det ser väldigt annorlunda ut mot vad det gjorde för ett år sedan när jag rätt skakad körde denna väg, första gången efter.

2.

3.

4.

5.

6.

 7.

(En nästan onaturligt stark och lysande grön färg som växer upp ur det svarta, eller hur?)

8.

9.

10.

Rallarrosen, en symbol för det starka och trotsiga i livet!

Här är mina bilder från förra året:

http://www.fotosidan.se/blogs/tommysbloggosfar/mina-bilder-av-branden-innan-det.htm

Droppar i gräset, kort skärpedjup, svartvitt!

*****

*****

*****

Vackert virrvarr...

...eller kanske bara gräsligt!? :)

Efter regnet...

Den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket!

I går satt jag och tittade på två myror som hade ett fasligt sjå med att få med sig en larv som såg ut att vara många nummer för stor.

De stretade och drog, slet och släpade. Det såg verkligen ut som ett omöjligt uppdrag.

Synd bara att jag inte hade bättre koll på vilken bländare jag hade, (det var tur)! Här var det full öppning (2,8). Inte vet jag hur långt de hade att släpa hem sitt byte och jag undrar om de lyckades.

Nog är det synd om myrorna, stackarna...! ;)