Man kan inte två gånger stiga ner i samma flod, sa Herakleitos...

Jag tänker på det när jag står nere vid Skinnarängs kvarn mitt inne i Norberg, med det forsande vattnet framför mig igen. Jag har varit här åtskilliga gånger och fotograferat. Det är en fin plats som ligger bara något hundratal meter från mitt jobb. Så det är kanske inte så konstigt att jag är här igen. Ändå så känns det lite beige, kanske lite fantasilöst. Jag har flera fina bilder av forsen, men som ändå liknar varann, från vår, sommar, höst och inte minst från vintern, då isen brukar bygga vackra skulpturer som bryter ljuset så vackert. Korta slutartider och långa slutartider. Morgon och afton. Nu är ån mättad av organiskt material, av löv och växter. Man nästan väntar sig att vattnet ska vara trögflytande. Men vattnet lever, brusar och hoppar. Kanske är det så att man aldrig kan ta samma bild av ån två gånger. Förmodligen är det så...