Den första höstdimman förvandlade en helt vanlig resa till jobbet till något magiskt!

Den första höstdimman, en av de första vardagarna efter semestern och jag var på väg till jobbet. Jag hade åkt tidigare så jag skulle hinna med lite fotograferande... Jag svängde av den vanliga vägen mot Solinge, (Sala kommun), en väg som jag aldrig har åkt, men varit nyfiken på, länge, länge!

****

1.

Där ligger intressanta byggnader, som blir ännu mer intressanta i dimman.

****

2.

****

3.

****

4.

Lite olika vinklar och utsnitt.

****

5.

Vägen mot träden i dimman.

****

6.

****

7a.

Sen såg jag det. Det vackra rådjuret.

****

7b.

Det var innan jag insåg att de var två, och att jag redan hade gjort dem nervösa.

****

8.

Vem betraktar vem?

****

9.

Till sist nådde jag ända fram till den vackra allén!

En magisk morgon och vi hade hunnit fram till mitten av september!

****

Vid skogens kant...

****

****

****

~"Typ" Olsbenning, Norberg, 28 augusti 2025~

****

"Där satt den!" (Brun kärrhök.)

Idag har jag suttit i Lövstagömslet i Asköviken och tittat på fåglar igen. Det hände inte mycket, det kan jag säga! Och det som hände, hände långt bort från där jag satt. Det blev inte så många bilder tagna, förrän...

****

1.

Det bruna kärrhöksparet (?) (ett litet frågetecken om det nu inte är brun kärrhök, men det är vad jag tror!) dök upp.

****

2.

Ibland cirklade de runt varandra och spanade, men det var lite lättare att koncentrera sig på en i taget!

****

3.

Så fick en av dem syn på något.

****

4.

****

5.

Och kom närmare!

****

6.

Där satt den! Det här är de häftigaste rovfågelbilder jag har fått till! (Om jag får säga det själv) :)

****

~Asköviken, Västerås 27 augusti 2025~

****

That time of harvest...

****

****

****

~Örbäck. Norberg idag, 20 augusti 2025~

****

Det var först när jag lämnade gömslet i Asköviken som jag träffade Madame Säfsparf! :)

Det var skralt resultat när jag satt i gömslet vid (i) Asköviken häromsistens. Såklart att det var en sensommareeftermiddag så det kanske inte var några vidare odds. Men det hände inte mycket alls. Någon slags vadare stod nästan helt stilla en bra bit bort. (Få se om jag visar någon bild på den en annandag!) En och annan gås flög förbi och nån rovfågel, jag gissar på fiskgjuse, på stort avstånd. Men en befriande lugn stund var det. Efter någon timme reste jag på mig och gick tillbaka mot bilen. Plötsligt när jag kommit förbi spången så sitter hon där i säven och betraktar mig...

****

Fru Sävsparv, med ett visst mått av nyfikenhet, men med en stor nypa skepsis...

****

Fast, så intressant var jag ju inte...

****

Sen flög hon!

****

~Asköviken, Västerås 28 juli 2025~

****