Bilar - 50 år senare, Per Kylberg
”We don't design cars – we design dreams”
(Amerikansk bildirektör 60-talet)
50 och 60-talen var bilismens gyllens årtionden. Västvärlden var i stark tillkväxt, framtidsoptimismen var på topp – allt kunde bara bli bättre. Fler och fler fick möjlighet att skaffa bil, inte bara som en statussymbol utan också en frihetsmarkör. Bilarna masstilverkades och blev därmed billigare. Kvaliteten blev ytterst varierande, inte bara mellan märken och modeller: ”Måndagsbil” var ett väl känt begrepp.
Bilarnas design var inte som i dag utslätad och opersonlig. Tvärtom – varje märke och modell hade sin egenart.
De bilar som ”finns kvar” kan indelas i tre katergorier:
-
Restaurerad till ett skick bättre än ny
-
Bruksskick, väl omskött och använd genom åren
-
Avställd på skroten då den tjänat ut
Varför fota gamla bilar? Per: Mitt huvudintresse är fotografi. Bilar är en del av min historia. På 50-talet var jag en liten gosse som samlade på bilbroschyrer. På 60-talet var jag en ung slyngel som sommarjobbade på bilverkstäder, tävlade lite med go-kart och standardbil. Dessutom, till Mammas förtvivlan, ägde jag ett antal bilar vars främsta tillgång var det låga priset.
Nu är jag en gubbe med hund och kamera. Vilka bilar är bäst att fota? Man beundrar mycket de minutiöst renoverade och de som vårdats så väl att de ännu rullar. Men skrotbilarna är den fotografiska utmaningen! Här kan man följa gradvis förfall och nerbrytning. Man kan hitta en skönhet och en karaktär hos fordon som varit nya och fina, använts och slitits för att till slut skrotas.
Bilarna i tiden
De amerikanska bilarna var STORA, fenorna var stora, kromen blänkte. Förarplatsen liknade ibland mera baren i en lyxbordell än en ändamålsenlig arbetsplats. Motorena var STORA, råstarka och pålitliga. Cadillac gjorde allt detta med elegans, men även stundtals t.ex. Ford och Chevrolet.
Europeerna tänkte annorlunda: Lyxbilar som Mercedes och Jaguar hade en stramare design som framhöll elegans, kraft och sportighet. Man gjorde också småbilar som passade för trånga städer och tunna plånböcker. Här fanns t.ex. Volkswagen (”Bubblan” som konstruerades början 30-talet av dr Porsche på uppdrag av Adolf Hitler), Citroen 2CV, Renault 4L samt Austin/Morris Mini (”Hundkojan”). Den sistnända var verkligen epokgörande. Extremt liten, 3.05m. Extremt lätt 600kg. Tvärställd motor och framhjulsdrift. Ett hjul i varje hörn.
Under 60-talet kom boken ”Tyst vår” av Rachel Carson. Boken var en ögonöppnare om en accelererande miljöförstöring.Ralf Nader i USA kartlade hur extremt farliga bilar att åka i, och hur de förorenar miljön. Resultat: De första reglerna för krocksäkerhet och avgasrening. I Sverige kom den årliga bilbesiktningen. Ett hatobjekt för många (ungefär som med trängselskatt 2013). De facto innebar det säkrare bilar, färre olyckor, skadade och döda.
Per Kylberg
perkylberg.smugmug.com
Fotnot 1:
Båstnäs är inte en by, det är ett ställe i Värmland, söder Töcksfors och nära Norska gränsen. Här hade bröderna Ivansson en bilskrot. Skogen fylldes med uttjänta bilar, dom staplades ovanpå varann. Redan på 70-talet uppmärksammades skroten på olika sätt. Man såg det som å ena sidan ett miljöproblem, skogen måste saneras. Å andra sidan ett kulturminnesmärke som bör bevaras. I dag finns över 1000 bilar/bilvrak i Båstnäs.
Göteborgs motorhistoriska klubb, GMHK, har sommartid träffar vid barken Viking varje onsdag kl 18. Här kan man se de få som fick ett förlängt liv, renoverades och kommer kunna vara kvar för evigt (så länge det finns en entusiastisk och pedantisk ägare). - Samt bilar i bruksskick!
Fotnot 2:
Designar man fortfarande drömmar snarare än bilar? För några år sedan, på den tiden Volvo PV ägdes av Ford, hörde jag ett föredrag av en Forddirektör . Han inledde: We are in the entertainment business, not in the transport business. If we were in transport, cars would look very different and have a different price........
