Requiem for slussen.

"REQUIEM FOR SLUSSEN" av och med SX-70 och Susanne Walström.

Vernissage 17/9 klockan 19:00 Hornsgatan 66 på Galleri RALF.

Mentalpropell.com startades 2001 som ett digitalpoetiskt forskningsprojekt av fotograferna och konstnärerna bakom SX-70. SX-70 består av Kristian Pohl och Eirik Vandvik Johnsen. De driver ett projekt där de utforskar Europas gränser och ytterpunkter. Allt sker inom satt deadline. En resa, och ett snabbt avslut.

Männen i arbetskläder är huvudfigurer i SX-70, ibland är de kostymklädda, ibland kan de dyka upp i rena cameoroller som sig själva. De dyker gärna upp i utkanten av något vi redan känner till. Där uppstår ofta en dialog mellan männen och staden de besöker.

Nu har de tillsammans med fotografen Susanne Walström och Staffan Bengtsson utforskat och dokumenterat Slussens förfall och förändringar.

Projektet heter ”REQUIEM FOR SLUSSEN” och innehåller flera akter. Den första är från från maj 2014 och utgör ett möte med ett systematiskt förfallet Slussen. Ett ställe som ignorerats de senaste 20-30 åren. Andra akten är från maj 2015 och visar ett Slussen som står inför en nedmontering där rivningsplanerna så smått har påbörjats. Tredje akten kommer att skildra ett vinterprytt och starkt reducerat Slussen med projektstart vintern 2015 -16.

Projektet lanseras och kommer att visas offentligt för första gången på Galleri RALF mellan den 17 september – 18 oktober.


"Vad är det som händer, river dom? Bygger dom?
Vilka är dom?
Staden dör och lever, dör och lever. Det här är deras arv, någon lämnade efter sig, någon hade
byggt och skapat och satt i rörelse. Så hände något, det brast, saker gick i bitar, det började låta
konstigt. Som om någon jämrade sig i plågor.
Vilka är dom?
Vad gör dom?
Till sist spricker allt, murar och löften. Hela framtider kan spricka sönder, gå förlorade.
Arvet, staden, sten på sten, människa på människa, trafiken, hur allt slussades in mot
stadens hjärta och nervsystem.
Vad är det som händer?
Bygger dom?
River dom?
Dom minns staden, platsen, cirkulationen, och hur allt bara skulle snurra, snurra, snurra. Dom står
i sitt arv. Detta har någon lämnat efter sig. Plötsligt står allt stilla, dom som planerar går vilse.
Röster ekar under jorden, i betongen, i öppningarna ut mot staden, håligheterna.
Dom kan inte låta va, dom orkar inte hålla sig borta.
Men vad gör dom?
River dom?
Bygger dom?
Vad är det som kommer sen?
Vilka måste bort?
Vilka flyttar in?
Och sen när ljuset kommer, dom ger sig av. Vad gjorde dom här? I smutsen och förödelsen.
Vad är det som händer med staden?
Varför jämrar hon sig så?
Vem är det som tar över nu?
Det fanns människor, dom sista fanns, försvann i tunnlarna, är allt redan försent?"

Staffan Bengtsson