THE ESSENCE
Det går snabbt att döma en annan människa.
En blick och vi har bildat oss en uppfattning. Är personen en vän eller inte? Någon som vi känner gemenskap med, eller en främling som vi borde passa oss för? Väcks det en nyfikenhet och intresse, eller är det olust som sköljer över oss?
I den tid vi lever i finns en tendens att ständigt dela upp världen i motsatsförhållanden. Ett vi och ett dem. Allt som oftast utan reflektion.
För bakom skärmar och tangentbord går det så snabbt för tankar som inte riktigt tänkts klart att hitta sin väg ut i världen. Och om du inte håller med mig – om du inte är som jag – då måste du vara emot mig. Eller?
När vi låter de yttre attributen falla så står vi där. Nakna. Och upptäcker att vi alla är väldigt lika, samtidigt som vi är underbart olika. Gammal och ung, len och ärrad, mörk och ljus, slät och hårig. En del av oss har haft det ganska bra, och en del av oss har varit med om fruktansvärda saker.
Någon röstar höger, någon röstar vänster. Vissa tror på gudomligheter, vissa tror på att inte tro. I slutändan är vi bara människor.
Trots att många krafter försöker sälja idén om att vissa är bättre än andra, så har vi ju alltid mer som förenar oss än som skiljer oss åt. Kanske är det lättare att känna medkänsla för ”den andre” när vi ser den sårbar och modig – utan kläder. Och hur förändras världen när vi lägger fördomarna åt sidan och försöker accepterar varandra precis som vi är?
