Annons
Artiklar > Ett 50-årigt yrkesliv bakom kameran

Ett 50-årigt yrkesliv bakom kameran

Gunnar Westergren någon gång på 70-talet.

Från tvåögd mellanformatare till heldigital teknik - Gunnar Westergren ser tillbaka på sin bransch.

Fotosidans medlem Gunnar Westergren blickar tillbaka på ett 50-årigt yrkesliv som fotograf inom dagspress på sin hemsida. Där har han samlat bilder och berättelser från sitt jobb och sina upplevelser.

Hur blev du fotograf?

- När jag gick en fotokurs på högstadiet i min födelseort Arjeplog och såg trolleriet när bilden växte fram i framkallningsskålen så var jag fast. Detta vill jag syssla med i stor skala tänkte jag då som 13-14 åring. Sedan rullade det på och jag köpte min första riktiga kamera som 15-åring. En Pentax Spotmatic, började extraknäcka åt lokaltidningarna i Piteå under gymnasietiden och jobbade sedan en vinter som lokalredaktör innan jag ryckte in i lumpen på Armens Fotoskola i Kristianstad. Efter det gick jag tvåårig yrkesskola för fotografer i Luleå men jobbade mest extra på Piteå-Tidningen under andra läsåret.

Yashica med rulle i format 6X6 som ger tolv exponeringar.

Finns det någon fotograf som inspirerat dig?

- Fotografer som har inspirerat mig är kanske mest mina två äldre kollegor på Piteå-Tidningen men naturligtvis tittade man ju på allt som gick att hitta i bildväg och beundrade kända krigsfotografer som Capa som var med bland de första båtarna att landstiga i Normandie, samt stilbildare som Henri Cartier-Bresson.

Vilket tekniskt genombrott var roligast?

- Autofokusen när den började fungera riktigt bra med Canons nya EOS-serie var ju ett stort lyft när det gällde sportfotografering. Dixels telefotosändare från Hasselblad underlättade ju mycket när man var på resa och inte behövde ha med sig hela mörkrummet längre.

"Hackspetten", Hasselblads sändare Dixel 2000.

Vad tror du den heldigitala tekniken har betytt för nyhetsfotograferingen?

- Digitala tekniken och internettidningarna har ju framför allt betytt snabbhet och gjort tidningarna till konkurrenter med TV även när det gäller rörlig bild. Mer stress också när allt ska ut så fort. Samtidigt går det ju väldigt fort och enkelt att leverera bilder i dag så det är lite tudelat. Förr gick ju tidningen i tryck vid midnatt och bildproduktioninen kunde pågå hela kvällen.

Presskonferens 1983 under Top Of Europe Världscuptävlingarna i Gällivare. Bland andra Ingemar Stenmark vid podiet och inte en bärbar dator så långt ögat når.

Har ny teknik gjort att du fotograferar annorlunda? 

- Det har ju gjort att man tar många fler bilder och samtidigt har koll på vad som blev bra och inte direkt. Tog man fem-sex rullar på en hockeymatch, det var ju 36 bilder på en rulle, tyckte man att det var rätt mycket. Nu kan vi ju räkna runt 1 000 bilder på en match. Hade man bara 36 bilder i kameran och Nikon F som matade sex-sju bilder i sekunden gällde det att inte hålla ner knappen för länge. Och att hinna byta film när det blev ett spelavbrott.

Några trotjänare; Nikon F, Olympus OM1, Nikon F3, Nikon F4, Canon EOS 1 och Nikon D1.

Finns det nackdelar med tekniken i dag jämfört med den för 50 år sedan?

- Jag kan väl sakna lugnet och stämningen i mörkrummet med det gula ljuset och lukten av framkallning och fix. Samtidigt var jag glad när mörkrummet försvann eftersom jag fick problem med eksem efter allt grävande i vätskorna. Vi fick i stället musarm och samma värk i axlar och nacke av statiskt sittande vid datorn som vi fick av att bära tunga kameraväskor.

Kollegan Nils Ögren lyfter en bild bild ur framkallningsskålen för att snabbt skölja den i vattenskålen innan den lyfts över till fixeringen. Efter det tålde bilden vanligt dagsljus.

Är det något du saknar från förr?

- Som sagt kan jag sakna stämningen i mörkrummet och tryckpressen i tidningshuset. Nu trycks ju fyra tidningar i samma press i Luleå. Det var härligt när man jobbade kväll och kunde gå in och rycka en färsk tidningen ur pressen, cykla hem i den ljumma sommarnatten i juni och sätta sig på altanen vid halv ett när solen kom tillbaka och kolla på de jobb man gjort. Ända fram till slutet av 90-talet var vi ju runt 100 personer i tidningshuset, nu är de en tredjedel på Piteå-Tidningen.  Själv är jag ju glad pensionär, frilansare och tidsmiljonär som kan göra som jag vill.

1979 hade det kvinnliga inslaget i journalistkåren utökats till fem personer. Från vänster Inger Haupt, Gunnel Ekman, Birgitta Pettersson, Agnes Szögi och Britt Lindgren Blom.

Hur tror du tekniken ser ut om 20 år?

- Framtidens teknik blir nog mest väldigt högupplöst rörlig bild där man i efterhand plockar ut de stillbilder man vill ha.

Hans G Pettersson i full färd med att sända en svartvit bild på telefotosändaren. Bilden spänns upp på en roterande rulle som avläses av en fotocell och skickar signaler över det analoga telefonnätet. Det tog cirka 15 minuter att sända en svartvit bild.

Vilket är ditt roligaste minne från tidningsbranschen?

- Jag gillade alltid att resa och göra jobb i nya miljöer, men vardagen hemma kunde vara nog så spännande med allt från tragiska olyckor, bränder polisjakter, intressanta möten med spännande människor och profiler.

Man visste inte hur dagen skulle se ut när man gick till jobbet på morgonen. Tidningsjobbet är ju väldigt styrt av direkta händelser. Klart man minns höjdpunkter som när jag avgjorde SM i utförsåkning och bilden på mig och en tacksam Jonas Nilsson (som blev ny segrare efter min avslöjande gränslingsbild på Fredrik Nyberg i Gällivare 1990) valsade runt hela svenska pressen. Den toppade Sportspegeln med Arne Hegerfors den dagen.

Gunnars bild diskade Fredrik Nyberg och gjorde Jonas Nilsson till segrare när SM-tävlingarna i storslalom avgjordes i Gällivare 1990. Portdomaren såg inte gränslingen.

Vad vill du ge för tips till de som vill arbeta som fotograf inom dagspress?

- Det är tufft att slå sig in som fotograf i dagspressen i dagsläget, men jag tror det kan komma en vändning. Man ser ju att flera tidningar återanställer sparkade fotografer när de börjar inse bildens värde och kravet på att professionell media ändå bör vara bättre än flödet på sociala medier som Facebook och Instagram. Men mitt tips är att utöver att vara en bra stillbildsfotograf även bli en fena på rörlig bild och videoreporter.



Publicerad 2021-09-18.

10 Kommentarer

Benganbus 2021-09-18 19:17  
Intressant läsning om det fotografiska yrket! Tack för det!
/Bengan
Guggefotograf 2021-09-18 19:41
Kul att fotosidan ville uppmärksamma min sida och att du gillade artikeln! Gå gärna in på min jubileumssajt och se massor med roliga ,dramatiska och turliga bilder.
https://www.gunnarwestergren.com/
Benganbus 2021-09-18 21:15
Tack för den länken! Kul, intressant och mycket historia i olika former!
/Bengan
hornavan 2021-09-18 23:21  
Trevligt reportage om min gamle vän.
Bob Bovin 2021-09-19 08:12  
Hej,
Tack för ett utförligt reportage om ett liv som pressfotograf i en liten ort. Jag känner igen starten, som liknar min på Östgöten på 50-talet. Fint att läsa om hur det kunde ha blivit 20 år tidigare.
Min väg blev annorlunda.
Ger min beundran av ditt viktiga värv. Tack
Med vänliga hälsningar
Bob
DonThomaso84 2021-09-19 09:24  
Trevlig läsning! Kul blandning av foto, teknik, allmän nostalgi :)
Storman45 2021-09-19 16:14  
Kan vi få en utställning av dina bilder i Norrbotten?
Ventures 2021-09-19 19:44  
Man kan ju också säga att den digitala tekniken, som ju blivit tillgänglig för alla, i stort sett slagit ut pressfotoyrket. Kvällstidningarna t.ex föredrar att använda gratisbilder från allmänhetens mobiltelefoner. De fotografer som finns kvar måste sköta både kameran och ställa frågorna.
MattiasL 2021-09-19 22:19
Nja, jag håller inte riktigt med om det. Det är visserligen svårt att hitta en anställning som enbart fotograf. Å andra sidan tycker jag att bildjournalistiken mår bättre än på länge, och tas på stort allvar. Som frilans går det rätt bra att få gehör för berättelser.
Johan Pihl 2021-09-24 09:43  
Väldigt intressant reportage - både som tidsdokument över teknikutvecklingen inom pressfotoyrket, men också rent allmänt (mycket nostalgi).

Merläsning

ANNONS