Fotografer Torbjörn Calvero har plåtat fler rockstjärnor än de flesta, hängt med modefolket i Milano på 60 -talet och gjort jobb för så många damtidningar att han slutat räkna. Idag tycker han att fotografyrket blivit alltför osynligt och oroar sig för framtidsutsikterna för sina efterkommande kollegor. Fotosidan har träffat honom.

Han är kort, rund och ganska lik Karlsson på taket. Torbjörn Calvero är en trevlig herre, pratsam, kreativ och med mer än 40 års erfarenhet från fotografyrket.

– Jag började plåta musiker på 60 -talet, mest på kul. Tommy Körbert, The Who, Jerry Williams. Jag har nog hängt på nästan varenda ungdomsgård där de spelat, det var där jag fastnade för hela fotogrejjen tror jag, för jag gillar ju musik också.

I slutet av 60 talet åkte han till Italien för att jobba men behöll den svenska musikscenen som inspirations– och inkomstkälla.

– Man plåtade mode i italien som aldrig förr, Sixten Herrgård var mycket därnere och jag hade gott om jobb där bland alla modellerna. På höstarna drog jag hem för att göra skivomslag till Pugh och Cornelis och dom, det var en kul tid och jag levde verkligen gott där under några år.

Hur man som fotograf skall kunna överleva på sina uppdrag funderar han mycket kring idag.
– På sjuttiotalet tjänade vi bra på våra bilder, men ersättningsnivåerna har ju gått ned så enormt. Att tjäna några egentliga pengar på foto idag, det är nog bara att glömma tror jag.

På frågan om hur han ser på det framtida fotografyrket svarar han lika skeptiskt.

– Om jag ska vara ärlig kan jag inte se någon framtid för fotografer. Det kommer väl hålla en fem tio år till kanske men sen är det nog stopp. Om man inte hittar nya marknader och nya idéer, men då är jag nog ute ur gemet för länge sedan tror jag. Fast jag ska plåta tills jag dör, det lovar jag, tillägger han med ett brett flin.

För den som börjat med fotografi på sextiotalet har den tekniska utvecklingen de senaste åren gått snabbt.

– Jag trodde aldrig att den digitala tekniken skulle slå igenom så snabbt, den är ju så långsam. Jag var helt övertygad om att det skulle bli mer populärt att scanna in från småbild, men jag hade fel där. De digitala bilderna blir så bleka tycker jag. Fast jag har sagt upp mitt mörkrum nu och använder nästan bara digitalkameror, man är väl lite rädd att bli omsprungen kanske, och så gillar jag ju prylar.

Torbjörn Calvero har fotograferat det mesta och de flesta inom svenskt kulturliv. Skådespelare med skruvad självbild är svårast att få till på bild tycker han.

– Musiker är alltid mer prestigelösa, de lirar liksom bara på och de blir bra på bild. Det är nog därför som jag fastnat mest för rock´n roll -folket.

Han beskriver svårigheterna med att skildra musik på bild och förklarar hur utmanande han tycker det är att göra den musikaliska konstupplevelsen rättvisa med hjälp av kameran.

– Om det inte hade varit så förbannat kul att plåta så hade jag väl aldrig ens börjat antar jag, konstaterar han filosofiskt och avslutar ett positivt konstaterande.

– Förr var det ju ett jädra pill med ljussättning och sånt fnul, nu kan man retuschera efteråt o det är ju jävligt bekvämt, det måste jag ju tillstå.

Namn: Torbjörn Calvero
Ålder: 57
Familj: Fru och en son på 16 år
Yrke: Fotograf
Kamera: Ute: Mamiya 645 pro och Nikon F2, Inne gillar jag NikonD50 och D70