FS Profilen Från fält till Fotosidan med Bilal Chebaro

Bilder brukar förmedla fotografens tankar och tråd. När man själv fotar samma motiv som andra fotografer inser man att varje bild är unik och vad den ena fotografen ser behöver inte visa sig för den andra.



Jag ville följa några fotografer ute på fältet vare sig det är i skogen, studion eller fotbollsplanen och utforska deras sätt. Jag ville vara med när bilderna skapades, se med fotografens ögon och lyssna på tankarna kring bildskapandet. Hur bilderna väljs och vad som händer med dem innan de t ex hamnar på Fotosidan. Under två myggiga dagar följde jag med Bilal Chebaro på ett fotoäventyr i Smålands vackra landskap. Bilal blev först i den här artikelserien och han lät bjuda på sig själv och de tankar som målar upp hans bilder.




Bilals fotointresse började under 80-talet när han bytte några vinylskivor mot en systemkamera. Under några intensiva år fotade han allt från kompisar till dokumentära bilder och det var då han upptäckte sitt intresse för naturfotografi. Kameran hamnade på hyllan så småningom och andra intressen tog över under 90-talet. Med den digitala kamerans ingång i marknaden började allt fler kompakt kameror hitta sin väg till Bilals händer och till slut investerade han i en digital systemkamera. Idag är fotointresset stort och bilderna tas antingen för nöjes skull eller som rena foto- och försäljningsuppdrag.



Normalt är kameraväskan fulladdad med de flesta av hans objektiv och filter mm. Bilal är mer den spontana fotografen än den som planerar fototillfället.

- Macroobjektivet är alltid med! Ibland skippar man ett objektiv och då behöver man precis det objektivet ute på fält. Jag satsar på långsiktighet när det gäller objektivköp. Kameror kommer och går medan ett bra objektiv kan man behålla länge. Jag får en del frågor om detta på Fotosidan t ex att folk vill ha en extra åsikt innan de investerar.

Ute på fält längst skärgården förstår jag knappt hur han orkar gå eller sitta på huk och fotografera med den tunga ryggsäcken. På samma sätt som han ibland glömmer att svara på mina frågor försvinner tyngden av ryggsäcken? Kanske för att allt utanför sökaren försvinner stundvis under fotandet och han blir ett med sina bilder. Första kvällen fotar vi från sextiden till midnatt. Vi är trötta men på väg till bilen fastnar vi igen och försöker fota en häger i månskenet. Vi måste slita oss loss och komma hem om vi ska orka upp om några timmar för att Bilal vill fota före soluppgången.

- Jag fotar helst innan solen gått upp, huvudsakligen på lördagar men ibland även på söndagar. Man jobbar och det finns andra saker i livet…



Knappt fyra timmar och några koppar kaffe senare ger vi oss ut igen. Solen verkar inte komma överens med våra planer så vi ger oss in i skogen. Några saker som fångar mitt intresse i hans fotande är hans sätt att resonera kring former, ljus, utmaningar i nya bilder och hans resonemang kring motiven.

- Bilden sitter inte i själva motivet utan det man gör med motivet, alltså tar sin ”egen” bild av det. Inga motiv blir ointressanta bara för att någon annan fotat det innan, det gäller att ta just sin egen bild av det! Men först måste man själv vandra genom de olika stadierna, t.ex. att fota vattenstrålen i köket, det är ett utmärkt sätt att lära sig skärpedjup, slutartider, komposition och skärpa mm.



När vi går längst kusten eller bäckar i skogen stannar han upp gång på gång. Vissa gånger är det lätt att förstå vad som fångat hans intresse för att det ”intressanta” är mer uppenbart. Andra gånger står jag förtvivlad och tittar på några trädgrenar.

- Det är formerna jag tittar på, formerna och ljuset runtomkring dem. Jag ser att den där formen kan bli intressant med den där bakgrunden och ljuset runtomkring. Sen fotar jag. Ibland inser man på en gång att det är fel. Andra gånger ändrar man på vinkeln, proportionerna och utsnittet ändras och nästa bild blir lite intressantare. Man ”städar” i objektivet så att formerna växer fram ännu mer och tar nya bilder. Nästan alltid är sista bilden den intressantaste för den har liksom växt fram.



Jag försöker med hans resonemang. Det låter spännande med att ”städa” fram renare former i objektivet i den grötiga skogen så jag gör flera försök.

Känslan i bilderna går före allt och just känslan lockar även när han tittar på andras bilder.

- Det jag försöker fånga är ”känslan” att visa något extra med spännande bildspråk eller att göra vardagliga saker intressanta. Bilden ska helst fånga betraktarens intresse, så att de stannar lite längre och inte blir ”färdiga” med den vid första titten. Jag är kräsen med mina egna bilder och är inte nöjd förrän jag känner att de har just ”det” jag vill förmedla. Det gör att många bilder aldrig kommer fram.

Inspiration är som berg och dalbana för de flesta av oss medan andra gånger är det tiden som sätter sina gränser.

- När jag saknar inspiration går jag ut ändå. Jag försöker utmana mig själv och fotar något som verkar svårt eller jag normalt inte fotar, t ex går jag ut och ägnar mig åt gatufoto eller fotar under ljusförhållande som är svåra. Det finns mycket inspiration och uppmuntran på Fotosidan också. Den uppmuntran som man får av andra som uppskattar ens bilder ska inte underskattas.

Vi pratar om Fotosidan en stund, vad en visning på nätet ger och vad som gör att man klickar på vissa bilder. Han berättar att han tittar mest på bilder och mindre på forum men att han har börjat läsa blogg på Fotosidan och det är kul.

- Den uppmuntran jag har fått har betytt mycket så jag försöker uppmuntra andra på vägen. Att dela med sig är hela meningen med en community annars faller hela idén. Ibland väljer jag ett visst tema och kommenterar bara de bilderna medan andra gånger klickar jag på bilder som tilltalar mig och verkar spännande.



Ute på fält byter Bilal objektiv fram och tillbaka allt efter behov. Hans spontanitet får mig att inse att han låter sig inte begränsas av motiv, lathet eller mygg mm utan fotar det han tror på.

- Det är viktigt att man tror på det sätt man fotar och det bildspråk man använder. Det gäller att våga vara sig själv, vidareutveckla sitt eget bildspråk och inte kopiera andras bilder. Ibland tar man inte vissa bilder om man inte tagit andra bilder före.

Han fotar både med och utan stativ. Jag passar på och tittar genom hans kamera precis när han har fotat. Ibland jämför vi bilder när vi fotat åt samma håll.

- Man ska våga testa sig fram. Det är viktigt att lära sig grunderna så man förstår effekterna när man ändrar i kameran sen finns det inga gränser. När man förstår sig på grunderna kan man gå vilken väg man vill för det finns inget som är rätt eller fel utan det är bara att följa sin magkänsla.

Jag frågar efter fler konkreta råd till andra fotografer.

- Testa att vid macrofotografering börja nära och sedan backa för att göra något intressant av bilden och inte bara förstora något. Ett annat råd är att titta på andras bilder, ge bilderna tid och försök skriva kommentarer, det får en att sätta ord på det som känns tilltalande i en bild och man utvecklas.



Ibland står vi åt samma håll men fotar helt olika saker andra gånger tipsar vi varandra om något som passar i rådande ljuset och vi blir upptagna en halvtimme till. Trots våra skilda fotostilar delar vi en gemensam känsla, att fullständigt glömma världen utanför och bara sjunka in i bildskapandet.

- Det är skönt och komma ut i naturen. Dessutom väntar belöningen när man kommer hem, en massa nya bilder. Ibland går jag förbi bageriet på väg hem, köper en bulle och samlar mig från min senaste naturupplevelse.

Bilal fotar huvudsakligen i råformat och ägnar några minuter åt standardåtgärder i bildbehandlingsprogrammet såsom justering av kurvor, nivåer, färg och skärpa.

- Man kan ändra t ex vitbalans i Photoshop men sådana saker försöker jag ställa in på plats, då ser jag hur bilden blir och hinner ta nya bilder om det känns fel. Hemma går jag igenom alla bilderna och slänger dem jag inte tror på. Resten öppnar jag i bildbehandlingsprogram för att ”framkalla”. Av vissa bilder gör jag även en Fotosidan-version på en gång och sparar i en speciell katalog till senare behov. På samma sätt finns det kataloger för mässor, tryck och försäljning mm.

Vi har fotat sedan morgonsolen, pratat och tittat på bilder. Vi avslutar med en lunch och diskuterar om allt från stativ till framkallning på papper mm. Jag har insett att vi delar vissa saker som t e x intresset för naturen och att båda är avskurna från världen ute på fält.




På väg hem är jag mycket inspirerad och försöker sammanfatta vad jag har sett och lärt mig om hans fotande. Han tittar inte bara på det som redan ser tilltalande ut utan hans förmåga att se ett steg framåt gör att han inte begränsas av motiv som ser grötiga eller tråkiga ut. Ibland tar han en första bild av grundidén, sen tar han några steg fram/tillbaka, ändrar vinkel, sätter sig eller står upp och tar nya bilder tills den slutgiltiga bilden växt fram. Jag inser att man borde träffa andra fotografer oftare och låta sig inspireras till nya tankar och nya bilder.