Annons
Artiklar > 50 år sedan Hasselblads första mån-besök

50 år sedan Hasselblads första mån-besök

20 juli 1969 landade Buzz Aldrin and Neil Armstrong på månen. Med sig hade de kameror från Hasselblad, som var ett resultat av samarbetet mellan den svenska kameratillverkaren och den amerikanska rymdstyrelsen NASA. Kamerorna skulle tåla extrema temperaturer, vibrationer och tyngdlöshet.

Samarbetet hade dragit igång ett par år innan, redan 1962 under Mercury-programmet som var en framgång för Hasselblad. Nasa köpte ett par 500c och för att göra kamerorna lättare tog man bland annat bort lädret, spegeln och sökaren. Man konstruerade nya magasin som tog 70 exponeringar istället för de vanliga som klarade tolv. Kameran målades svart för att minimera reflexer när man fotograferade ut genom farkosternas fönster.

För Apollo 11 ställdes nya krav och då modifierades kamerorna, 500EL, ytterligare. Magasinen tog 200 exponeringar på film utvecklad av Kodak som var extra tunn för att få plats. Kameran målades silver. Optiken på månen var Zeiss Biogon 60mm/5,6. Kameran inne i Eagle-modulen hade en Zeiss Planar 80mm/2,8. 

Kameran, som fick namnet Hasselblad Data Camera (HDC) klarade temperaturer på minus 65 grader till plus 120 grader. Fem Apollo-uppdrag resulterade i att tolv Hasselblad med optik finns kvar på månens yta.

Läs mer på NASA och Hasselblad.

Hasselblad släpper i samband med 50-årsfirandet en specialversion av 907X och CFV II 50C.



Publicerad 2019-07-19.

14 Kommentarer

Gun-Inger Arvidsson 2019-07-21 13:01  
Jag var enbart trettio år då och minns inte så mycket mer än att de landade på månen för då var jag mest upptagen av min man och våra två barn. Jag ägde inte en egen kamera förrän jag blev trettiosex år.
Jag kommer nu se allt jag kan om denna händelse. Jag är så fascinerad av att det kunde ske samt av månen.
I den ålder jag är nu har jag helt annat perspektiv på allt.
Nils Bergqvist 2019-07-23 07:15  
Jag förundras fortfarande över hur de kunde lyckas med detta. Landa så mjukt och med precision, att all utrustning och dom själva klarade sig. Komma därifrån inte minst, och att lyckas med precision docka in med kapseln igen. Allting verkar ha klaffar perfekt. Fast mest förundrad är jag över att utvecklingen sedan dess verkar ha stannat av. På 50 år har vi väl knappt kommit ett steg längre än då?
Kemal Sahacic 2019-07-23 08:26
Det har alltid varit och fortfarande är "Mission: Impossible."

De försökte inte ens att skapa ett bra montage. På alla bilder är horisonten bara några hundra meter bort. Eh, Stanley Kubrick, du kunde göra ett bättre jobb.
acke 2019-07-23 10:04
Klart att amerikanerna har varit på månen. Hade det varit fejk så hade det avslöjats för länge sedan. Glöm inte att det var en gigantisk satsning. Apolloprojektet slukade flera procent av den federala budgeten och flera hundra tusen människor var inblandade.

Dessutom har man ju fotograferat spåren på månen långt senare:
https://www.nasa.gov/sites/default/files/images/584391main_M168000580LR_ap17_area-nolabel.jpg

Med dagens tekniknivå skulle människan "ganska enkelt" kunna göra om bedriften. Det finns knappast några tekniska hinder. Frågan är om det är värt kostnaden.
froderberg 2019-07-23 14:36
Vet inte om det är ”ganska enkelt”, men säkert lättare än för 50 år sedan. Israelerna misslyckades nyligen med en obemannad landning på månen pga radiostrul.
Nils Bergqvist 2019-07-23 14:39
Jag tror heller inte på nån konspiration, utan det är nog helt enkelt så att rymdfärder typ månlandningen är en alldeles för stor kostnad. Att det lyckades så bra 69 var nog att man var så minutiöst nogranna och att det fick kosta det som krävdes, inget dumsnålt fusk utan totalt allt vad de kunde rent tekniskt, utan att behöva fundera på vad slutnotan skulle bli. Finns flera goda exempel på sånt, t.ex när min farfar gavs fria händer av Orrefors ledning att experimentera utan att behöva tänka på vad det kostade, för att få¨fram något nytt inom glasnäringen kring 1915. Det resulterade bl.a i graal-glaset som bidrog till att ge Orrefors glasbruk ett världsnamn.
Nils Bergqvist 2019-07-23 14:57
Att bilderna ser ut att ha en horisont bara några hundra meter bort, tror jag kanske kan bero på att månen inte har någon atmosfär. Lika bra sikt oavsett avstånd alltså. Inga gaser och andra ämnen i vägen som kan störa. Skuggorna i mångruset blir också helt svarta då också tror jag? Dessutom blir skuggorna på rymddräkterna väldigt upplättade, som när blixtljus används för att lätta upp i en studio. Tror det är reflektionen från månytan som gör detta?
froderberg 2019-07-23 15:21
När jag intervjuade astronauten Charlie Duke om hur man fotar på månen så passade jag på att fråga om konspirationsteorierna. Hans svar var att rymdprojektet var så infiltrerat av sovjetiska agenter att Sovjet skulle ha avslöjat om det var fejk.

Jag har hört att NASA framför månstenarna som togs hem som sitt främsta bevis. De har en unik sammansättning som inte kan skapas på jorden.
acke 2019-07-23 16:45
Visst har man fortsatt att utveckla avancerad rymdteknik efter Apolloprojektet. Det amerikanska Space Shuttle-programmet pågick ju i 30 år med långt över 100 uppskjutningar. Därutöver har vi ju sett rymdstationer som Skylab, Mir och ISS.
Kemal Sahacic 2019-07-26 09:47
Magnus, "månstenarna som togs hem" kan lätt vara asteroiderna från Månen som hittades på Jorden (ja, man har hittat sådana).

När det gäller Sovjetunionen, är det inte konstigt att Sovjetunionens propagandamaskineriet inte helt enkelt påstod att "Amerikanska månlandningen" var fejkad? Det var kallakriget och en del av det kriget var propagandakriget. Amerikaner skulle inte kunna bevisa att de någonsin varit på Månen och Sovjetunionen skulle inte förlora kapplöpningen.

Det är förmodligen så att både, Amerikanerna och Sovjetunionen fejkade delar av sina rymdforsknings program, kunde utpressa varann och var tvungna att ljuga tillsammans.
Erik Mofjell 2019-07-26 14:49  
Magnus, du har helt rätt i att månstenarna har en unik sammansättning som inte återfinns på jorden eftersom bildningsbetingelserna skiljer sig åt, tryck, temperatur och gravitation är olika. Några har fått egna namn såsom tranquillityite uppkallat efter Mare Tranquillitus. Det stämmer att månstenar kan färdas genom rymden och landa på jorden som meteoriter och det går att skilja sådana stenar från stenar som är hämtade från månens yta. En månmeteorit har genomgått en veritabel misshandel på sin långa färd som sätter sina spår på och i den, dels visuellt synligt men även kristallografiskt påvisbart. Den slungas ut i rymden genom ett meteoritnedslag på månens yta, den har då utsatts för ett extremt högt tryck och extremt hög temperatur under en mycket kort tid. Ytan svalnar därefter snabbt i rymdens låga temperatur. När den sedan faller in genom jordens atmosfär utsätts den återigen för mycket hög temperatur men denna gång under mycket lågt tryck och stora delar av den förgasas, ytan smälter till en lätt igenkännbar struktur. Alla dessa händelser sätter sina spår i stenen och den kristallografiska förändringen kan påvisas analytiskt med olika metoder. Med andra ord kan månstenar som hittas på jorden i form av meteoriter inte anföras som "motbevis" till NASA's bevis eftersom det går att skilja dem från stenar som är bildade in situ och sedan blivit liggande där i lugn och ro genom årmiljonerna. Denna åtskillnad kan påvisas av vem som helst med vedertagna analysmetoder.
Kemal Sahacic 2019-07-26 17:31
Problemet är bara att det inte finns några äkta månstenar på Jorden så det går inte att jämföra. Sedan är det inte sant att man inte kan syntetisera "månstenarna" på labbet. Inte lätt men helt möjligt.
Få ut mer av Fotosidan som inloggad

Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm

Merläsning

ANNONS