Kulturen i Lund digitaliserar fotofynd
Visa bildspel
Ateljébild. Porträtt av fyra män klädda i ytterrock och hatt. Okänt årtal. Foto: Ida Ekelund © Kulturen i Lund
Ateljébild. Kvinna i Frälsningsarméns uniform och flickor, Barnkåren. Okänt årtal. Foto: Ida Ekelund © Kulturen i Lund
T.v.: Ateljébild. Porträtt av en pojke och flicka klädd i maskeraddräkter. Okänt år. T.h.: Ateljébild. Porträtt av litet barn klädd i klänning och basker med klockhalsband om halsen. Okänt årtal. Foto: Ida Ekelund © Kulturen i Lund
Under en renovering hittades tusentals fotografier från 1920-talet av Lundafotografen Ida Ekelund. Nu finns bilderna digitaliserade, och Kulturen behöver allmänhetens hjälp.
Glasplåtarna med fotografier hittades under några golvplankor när en lägenhet på Stora Gråbrödersgatan 12 renoverades våren 2013. Det är flera tusen stycken, och de flesta är tagna under 1920-talet i Lund av fotografen Ida Ekelund, som hade sin ateljé på samma adress som den renoverade lägenheten.
Nu har Kulturen, Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige, laddad in bilderna på sin databas. De ber om allmänhetens hjälp att identifiera personerna på fotografierna, och hitta historierna bakom dem.
– Det är släktingar till Ida som har gått igenom alla bilderna och hittat familjemedlemmar. De har gjort ett jättejobb, säger Anders Jansson som är intendent på Kulturen.
Det är även privatpersoner som hört av sig, bland annat en man som hittade sin far bland bilderna. Anders Jansson och Kulturen vill dock gärna att fler tittar igenom bilderna och hör av sig om de känner igen någon.
För att söka i Kulturens databas Carlotta, där fotografierna är inlagda, går man in på webbadressen carl.kulturen.com. Man kan söka på KM 93676, då kommer alla bilder som hittades under golvet upp. Om man hittar någon man känner igen ombeds man maila Anders Jansson på [email protected].
Läs mer
5 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det beror förstås på vad man menar med "skatter" men rent matematiskt så är nog det mesta som hänt glömt och förgånget. Jag tänker på alla människor som levat och vars eftermäle blivit noll och intet, eller sålt på loppis utan ett spår.
Fotografier är ett bra sätt att bevisa att man funnits. Hällristningar är nog bättre, men det kan gå inflation i sådana också om det blir en trend ;)
Å andra sidan är det många som inte vill finnas, på internet alltså. NSA, FRA och övervakningsfarbrorn skrämmer många till att försöka bli anonyma på nätet.
Härmed hälsar jag till framtiden :)
Jag funderar starkt på att lägga alla mina negativ i en tidskapsel som öppnar sig om 100 år. Fast då finns det väl inte kvar någon som begriper vad man kan göra med det =)
Så är det förvisso Kai Thomas! Glömskan väntar.
När jag var i 10-årsåldern, alltså i mitten av 1950-talet, cyklade jag ofta ute i Hässelby/Riddersvik. Där fanns det många gamla nedlagda trädgårdsmästerier med inglasade växthus som stod och förföll. En spännande miljö där jag naturligtvis klättrade runt i alla vinklar och vrår. Nåväl - jag noterade att de små glasrutorna i glaspanelerna ofta var mörka i hörnen, och det såg nästan ut som någon slags spindelmönster i det hela.
Många år efter fick jag förklaringen. Det var avtvättade fotoplåtar från stadens gamla fotoatejéer! Så mycket hade folk för att gå och "föreviga" sig i den ateljén.
Det gör ont i mig att läsa detta.
Vår hembygdsförening har skannat av alla personer som fanns i ett arkiv efter en fotograf här. De har fått in mycket namn. Det är stort intresse för detta arkiv.
Jag har enbart bilder sju generationer bak i min släktforskning som jag arbetar med nu...men på min mormors föräldrar likaså min morfars finns en hel del bilder...det känns så fantastiskt stort samt rörande när jag arbetar med dessa bilder.
Skall bli vars en bok till barn och barnbarn.
Därefter skänker jag alla till hembygdsföreningen samt skickar en del till Tyskland där min morfars släkt bor.