Merläsning
Black Lava fairy tale, Susanne Walström
Utställning
För dryga tio år sedan reste Walström till Island för en veckas ridexpedition. Tillsammans med tio medryttare färdades hon på islandshästarna ut i ett landskap utan vägar i den isländska vildmarken, långt från turisternas allfartsvägar, där naturen ännu är oförändrad från tiden då de tusenåriga isländska sagorna skaldades.
Läs mer...
13 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Har själv en SW2700PT och är väldigt nöjd med den!
De i stort sett enda skärmar som kommit upp till och passerat 300ppi är ju smartphone- och tabletskärmar, men det är ju just pga. deras små storlekar.
För den här typen av skärmar finns det en rad egenskaper som är betydligt viktigare: framför allt förmågan att visa korrekta färger, att tonresponsen är jämn och likartad genom färgspektrumet, att de är jämna (ljushet, färger, tonkurva) både över ytan och över tid och att alla de här egenskaperna är stabila också om man anpassar in ljusstyrkan efter på lokalen man sitter i (många standardskärmar får väldigt olika egenskaper beroende på inställd ljusstyrka). Dessutom är det ofta viktigt att med precision kunna ändra/byta inställningar (profiler), till exempel om man växlar mellan stillbilds- och videoredigering eller att man skapar bilder för kunder med egna krav på färgrymd.
Att ha optimal ppi är såklart inte obligatoriskt, men det skulle definitivt vara trevligare.
Det beror ju helt och hållet på avståndet mellan ögat och panelen. Det är inte svårt att uppfatta betydligt mer än 300 PPI om man är nära samtidigt som 10 PPI kan räcka med råge om avståndet är långt, t.ex. på en reklamskylt.
Min telefon har 400+ PPI och är jag nära så ser jag tydligt att linjer inte är raka linjer utan består av pixlar så ett par tusen PPI krävs nog om man inte ska kunna se det.
Högre upplösning har förstås sina fördelar men ska man köpa en skärm för under 10 000 kr och jobba med foto så kan man inte få allt.