Man kan ju misstänka att det är nån film för kopiering till visningskopia på biografer som de nu prånglar ut, eftersom känsligheten är så pass låg? Det tillverkas väl Inte så mycket sånt längre, då det som filmas analogt för det mesta scannas och redigeras digitalt och sedan visas färdigt i digital form typ de sista Star Wars-filmerna. Kanske något som legat nedfryst ett tag?

Min helt okvalificerade gissning är att Fantôme Kino 8 är gammal Agfa-Gevaert Copex eller Orwo MA-8. Jag har för mig att Lomographys "Berlin"-film är en ORWO-film.

Efter en mycket ovetenskaplig koll på nätet och i gamla böcker så verkar det som framkallningstiden är förklaringen till varför långsam film har högre kontrast än snabb film.
En långsam film har mycket mindre och mera tätt packade silverkristaller (korn) jämfört med en snabb film där kornen är större och därför är mindre tätt packade.
Samma mängd framkallare på samma yta påverkar därför fler silverkristaller i den långsamma filmen och densitet (=kontrast) byggs upp snabbare.
Ett snabbt svar från en icke-fackman på området man jag tycker att det hänger ihop. Verkar vara minst lika mycket fysik som kemi.

Alltid svårt att bara ha en rulle film och inte kunna experimentera fram rätt framkallningstid. Jag har en gammal anteckning om hur jag framkallade Efke 25 som jag delar med mig av.

-EI 20 ASA
-Patersondosa med spiral
-Kodak D-76 1+3 (20 grader)
-Förvätning av filmen 1 minut
-Framkallning 8.5 minuter med 1 min initial agitering därefter 5s varje minut.

Utspädningen och den ringa agiteringen gör att framkallaren arbetar långsammare i högdagrarna och sänker kontrasten något vilket jag tycker behövs på den här (fantastiskt fina) filmen. Utmaningen med 120-film och ringa agitering är risken för ojämn framkallning men jag vill minnas att det här funkade bra.