Har inte så mycket att säga gällande "skavanker i emulsionen" du får jätte gärna utveckla mer om dessa skavanker, men de som köper cinefilm är ju oftast ute efter det enorma dynamiska omfånget. En typisk cinefilm skall klara att över-/underexponera i 3 steg utan större förlust i detaljer. Detta beror på att inspelningar av rörlig film har oftast skarpa övergångar (från soligt utomhusmiljö till betydligt mörkare inomhusmiljö).

Att köpa överblivna cinefilmer blir oftast inte billigare och kan många gånger kräva mycket merarbete. En vanlig cinefilm har ett skyddslager som kallas för rem-jet. För att kunna framkalla filmen med vanliga kemi så måste rem-jet först tvättas bort (finns olika instruktioner om hur man kan göra det själv på nätet) men de flesta fotolabbar vägrar hantera sådana filmer i och med att de förstör kemin (lämnar kvar rester som kan fastna på andra filmer). I Lomos fall och även CineStill så har de som fotosidan skrev tagit bort rem-jet, det gör att den kan framkallas som vanliga C41 stillbildsfilmer.

Om Lomos cine200 är ompackad Kodak 200T så kan jag säga att detta inte är någon kassfilm. Could atlas, Django Unchained är exempel på filmer som har filmat på Kodak 200T.

Cinefilm har inte samma kvalitétskrav, små skavanker som t.ex ojämnheter i emulsionen etc, syns inte i rörlig film och därför kan man acceptera sånt. Och vad gäller svartvit kinefilm så var den otroligt billig på de firmor i USA som tillhandahöll såna överblivna ändbitar när jag kollade för några år sedan. Inga 92 kronor rullen där, snarare en femma eller så. Om den svartvita filmen har ett rem-jetlager eller ej vet jag inte (anti-reflektionslager finns med det sköljs bort vid framkallningen), och vad jag känner till är basen tjockare. Den går att framkalla direkt i olika framkallare, färgfilmen vet jag inget om så där kan kanske särskild kemi för att tvätta bort remjet-lagret behövas?. Länkar till Kodaks Double-X:

https://www.flickr.com/groups/656147@N20/

http://www.project-double-x.org/devdata.html

Nu har min vän fått svar från Kodak USA, angående "skavankerna" som du skrev om:

"thank your for your enquiry.
Interesting observation on the difference between still and motion picture. Critics in our field have often argued with us that the visual impact of a defect, that flicks past at 1/24th of a second, is more objectionable or distracting - given the heightened sensitivity of ones peripheral vision in the typically darkened environment in which you are likely to be watching film... I do however agree that any imperfection, no matter what the nature of film use, is an annoyance we would not want you to experience - so let me hopefully put you at some ease.

The process by which Kodak sensitizes and coats motion picture film is almost entirely automated in a completely controlled environment where no human contamination is easily introduced. The emulsion layering process is controlled by strategic infra-red and other scanner applications which monitor the process so that even the smallest imperfection or defect is netted-out before the product moves onto the finishing area - where again additional physical tests are conducted.
There are of course a few but rare occasions where we are unlucky and an escaped defect has found its way into the market, but it becomes mine and other technical mangers responsibility across our region to get this out of circulation as quickly as possible.
I do hope this provides you the confidence to shoot on the 65mm negative, I'm convinced you will be impressed with the absolute beauty such a wide format film stock provides."

Med det som svar så känner jag mig säker med cinefilmer. För stillbilder så är det framför allt färg cinefilmer som är intressant, på grund av den stora skillnaden i egenskaper och karaktär. Jag och ett par vänner har gjort mycket research just om cinefilmer för stillbildsbruk. Än så länge har vi lyckats hålla nere priserna (jämfört med vad Lomo tar), men som sagt det kräver mycket arbete. Vi införskaffar filmer från Taiwan (stor indiescen inom rörlig bild, därav tillgängligheten av cinefilmer) och förhoppningsvis kunna framkalla i England, alt. USA. Med allt inräknat så tycker jag att 92kr per rulle är ett rimligt pris för att kunna fota med cinefilmer så smidigt som möjligt.

Att motion-film i färg bara skulle vara intressant kan jag inte förstå? Även svartvita motion-filmer har ju säkerligen dessa egenskaper att klara stora kontraster bättre, t.ex Kodak Double-XX och Orwo-filmerna som jag nämnde i svaret till PM. Att priset bara blir ca 16 kr per 36-rulle om man köper t.ex Orwo/Wephotas UN-54 i 305 m rulle, måste ju kunna vara ett starkt argument för det? För den som är storkonsument och har möjlighet att ladda längre rullar i 36-kasetter måste det vara otroligt fördelaktigt även rent prismässigt.

16kr per rulle, kanske. Men som jag skrev (i och med att vi håller på att starta vår egen packning av cinefilmer) så har du fortfarande inte räknat med allt arbete som det innebär. Bara att hitta filmer i Sverige är inte enkelt idag, och då har inte vi pratat om framkallningen. Dessa behandlade rullar kan framkallas vanligt i C41 kemin, lägsta pris är mellan 50kr till 60kr i Stockholm. Om du nu känner till några ställen som kan framkalla cinefilmer i 35mm hylsor till det priset så får du gärna hojta till. Gällande färg och s/v cinefilmer så var det mer av ett personligt uttalande, men stämmer ganska väl med verkligheten. Googla cinefilmer så får du bra många fler träffar på färgfilmer än s/v.